To tweet or not to tweet, that is the question

Det har funnits dagar då jag egentligen skulle ha städat, tvättat och diskat, men istället hängt på twitter. Vi är tyvärr väldigt få här i det avlånga landet som har förstått twitters storhet och även om jag nu kan ägna en stor del av detta inlägg till att försöka förklara twitters storhet, avstår jag. Det är nämligen bara att googla på twitterskola, varför twitter? et cetera.

Via Makthavare.se erfar jag att Folkpartiet har valt att avsluta sitt twitterkonto. Det förvånar mig. Det har nämligen skett en kommunikationsteknologisk revolution som partier måste förhålla sig till. En revolution som har skapat ett öppnare samhälle. Den kommunikationsteknologiska revolutionen är oåterkallelig. Det går inte att stoppa bandet, spola tillbaka det och spela in på nytt. Politiska partier bör bejaka denna utveckling. Att förhålla sig till den verkar dock desto svårare.

Vissa politiker tror att det räcker med att starta ett twitterkonto (eller ett facebook-konto eller en blogg) och sedan inget mer. Därtill finns det vissa som kör en envägskommunikation på twitter och fb. Jag säger bara: Unfollow!

Det finns politiker jag saknar på twitter. Socialdemokraternas partisekreterare, Carin Jämtin, för att nämna ett exempel. Jag skulle gärna vilja se twitterdueller mellan Jämtin och Arkelsten.

Tillbaka till Folkpartiets beslut att sluta hänga på twitter - partiet skriver att det inte har ”personalresurser att sitta och bevaka denna kanal". Jag är ledsen, men jag förstår inte. Personal finns ju på FP:s kansli - vad pysslar de med? Har de ingen kommunikationsavdelning? Hur många minuter krävs för att "bevaka" sitt twitterkonto?