Dyra återställare

Om Socialdemokraterna återtar regeringsmakten 2014 har Sverige haft en borgerlig regering i åtta år. Regeringen Reinfeldt har hunnit sätta sin prägel på detta avlånga land. Läs böckerna Åtta år med Reinfeldt och Bokslut Reinfeldt för exempel. Det kan till och med bli så att Reinfeldt & Co. sitter 12 år… ja, de rödgröna (och då menar jag S och MP) kanske inte flyttar in till Rosenbad förrän 2022.

Jag vill se en återreglering av elmarknaden. Jag vill se en återreglering av järnvägen. Jag vill se en återreglering av apoteken... men när jag läser Johan Westerholms inlägg Ett segertåg för 350 miljarder kronor, undrar jag hur dessa återregleringar ska gå till i realiteten. Westerholm skriver:

Jag har låtit en vän till mig som arbetar på Europeiska Energimyndigheten komma med en kostnadsuppskattning om vad en total återreglering av elmarknaden skulle kosta de svenska väljarna. Varför jag väljer detta är för att det var ett av de politiska mål som gav Håkan Juholt stående ovationer vid medlemsmötet i just Göteborg. Ett löfte som Ulf Bjereld sedan, när han började inse att det skulle bli rätt dyrt, snabbt klassade som en "ideologisk färdriktningsvisare". Detta begrepp är okänt för väljarna. Ett löfte är ett löfte och ett sviket löfte är ett sviket löfte. As simple as that.

Beräkningen bygger på att vi kommer vara tvungna att ersätta operatörerna, producenterna samt den nordiska elbörsen för såväl uteblivna vinster som administrativa kostnader. Och då ligger inga återköp av distributionsnät eller kärnkraftverk i kalkylen. Siffran landar på 350 MDR SEK. Siffran skall jämföras med statsbudgeten som i år ligger på knappt 800 MDR SEK. Bara räntan på 350 MDR SEK kommer bli dubbelt så hög som vad vi vill satsa extra på skolan i vår budgetmotion. Eller lika mycket som Alliansen lägger på kulturbudgeten. Om Sverige nu, mot alla odds, ändå skulle beviljas ett lån för att lösa ut denna knut kommer våra statsfinanser landa på samma kvalitetsnivå som Greklands och Italiens. Segertåg, någon?

Ovanstående är bara återregleringen av elmarknaden. Den krassa sanningen är att 2014 (alternativt 2018 eller 2022) har väljarna vant sig vid att den svenska modellen är ett minne blott. Privatiseringar och försämringar av socialförsäkringarna innebär att Sverige har blivit ett ojämlikt samhälle och ”lösningen” ses med blå glasögon: fler jobbskatteavdrag och mer privata välfärdslösningar. Think blue, som reklamen på tv och nere i tunnelbanan säger.

Partiet, med Håkan Juholt i spetsen, kan inte lova guld och gröna skogar. Juholt kan inte på sin Canossavandring lova återregleringar, hur gärna jag och många med mig vill se att just järnväg, apotek och elmarknad återregleras.

Vad vi kan göra är att lansera en ny vision som innehåller konkreta och realistiska förslag. En sådan vinnande vision är Det gröna folkhemmet 2.0. som jag har skrivit om många gånger (se nedan för ett axplock). Miljöpartiet knaprar oss redan i hasorna. Det skulle inte förvåna mig om MP går om S i Stockholm vid valet 2014. Rött med en grön tvist är vad Socialdemokraterna och i förlängningen Sverige behöver.

Läs även: Peter Andersson, Roger Jönsson, Martin Moberg, Thomas Bölmark, Kent Persson

Tidigare inlägg i serien om Det gröna folkhemmet: Det gröna folkhemmet: stadspolitiken,
Tävling i tillväxt - bra eller dåligt?, De gröna folkhemmet: Mycket snack och lite verkstad, Det gröna folkhemmet. Rådslagsmaterialet, "Partiet ska vara Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka", Jämlikhet och utveckling. Årets Första Maj-märke, Comeback för Det gröna folkhemmet, [Recension] Välfärd utan tillväxt, Det gröna folkhemmet. Version 2, Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle, Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle", Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor, Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet