Kampen om tiden

Momo - eller kampen om tiden var en av mina absoluta favoritböcker när jag var liten. Momo, flickan som tar upp kampen mot tidstjuvar klädda i grått.

Några hemliga män klädda i grått finns inte, men tidsbristen är ständigt närvarande i vårt samhälle. Att få tiden att räcka till är för ganska många ett problem. Ibland har vi tid när ingen annan har tid och vice versa.

I mitt parti Socialdemokraterna (men jag förmodar att det förhåller sig så i de flesta politiska partierna) märker jag att människor "försvinner" från politiken. Det hänger ofta samman med att de får barn eller att de får ett arbete (ett skiftarbete med långa arbetspass, ett arbete på annan ort, nattjobb et cetera). Jobb, barn, träning, umgås med vänner... plötsligt finns det ingen tid till politiska möten. Några återvänder när barnen blivit äldre, andra kommer aldrig tillbaka.

Även om vi har barn eller jobb (eller vad det än må vara) vill vi vara delaktiga i samhället, i politiken... och visst finns det möjligheter att vara det tack vare den "nya" tekniken: vi kan mejla våra politiker, vi kan skicka in medborgarförslag, vi kan prenumerera på mejllistor och nyhetsbrev, vi kan blogga, tycka till i nättidningars och bloggars kommentatorsfält och vi kan delta i olika grupper på facebook.

Men räcker det? Partier förlorar fler medlemmar än vad de hinner rekrytera, vilket innebär att demokratin är hotad. Medlemmar delas in i aktiva och passiva medlemmar. Inom S talar man till och med om supporters. Jag och många med mig nöjer oss inte med att sitta som supporters på läktaren och heja på alternativt bua. Vi vill ju vara med i matchen och spela.

Socialdemokraterna har dragit igång en stor organisationsutredning (med tillhörande fb-grupp) för att partiet ska blir Sveriges mest moderna, öppna, nyfikna, ödmjuka och progressiva parti. Miljöpartiet drog igår igång sitt rådslag Makt över tiden där även icke-medlemmar är välkomna (hade de förresten inte ett rådslag 2007 med samma namn?)

I föreningen HBT-socialdemokrater i Stockholm diskuterar vi nu att starta en nätbaserad bokcirkel. Inspirationen kommer från Karin Berg och hennes Enbokcirkelföralla. En virtuell bokcirkel tror jag kommer att locka många, eftersom man kan delta när man själv har tid.

Just nu sneglar jag mycket åt Norrtälje arbetarekommun som nästa vecka fattar beslut om att ge virtuella föreningar på nätet samma status som vanliga S-föreningar. AiP har en intervju med initiativtagaren Johan Westerholm - läs den. Samma Westerholm kommer förresten på en hearing där även jag kommer att närvara:

Inbjudan och anmälan här. På denna hearing hoppas jag att även vi i Stockholms stads arbetarekommun diskuterar införandet av nätbaserade S-föreningar med samma status som vanliga S-föreningar. Att införa en och annan sådan förening är en delseger i kampen om tiden.

På samma tema: Mikael Persson

Tidigare inlägg (ett axplock): Jag vill vara med och diskutera Socialdemokraternas framtid, Vill inte S i Stockholm vinna val?, Hur Socialdemokraterna ska bli Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiv och ödmjuka parti, Den stora organisationsutredningen, Politiker som ägnar sig åt läpparnas bekännelse,Läpparnas bekännelse, Öppna kriskommissionen - en tillbakablick