Visar inlägg med etikett Anne-Marie Lindgren. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Anne-Marie Lindgren. Visa alla inlägg

Jobben först - men hur?

Jag har just fått boken Jobben först - men hur? utgiven av Arbetarrörelsens tankesmedja. Jag har inte hunnit läsa den än, men imorgon (klockan 10: 00, lokal B4) kommer Tankesmedjan ha ett öppet seminarium om boken. Medverkande är Tankesmedjans ordförande Göran Johnsson och dess utredningschef Anne-Marie Lindgren plus tre av de 16 som intervjuats i bokrapporten "Jobben först – men hur?", Kommunals chefsekonom Anna Thoursie, förre AMS-direktören Sandro Scocco och TCOs välfärdsutredare Kjell Rautio.
-
Här kommer dock Anne-Marie Lindgrens förord till boken i sin helhet:
-
Frågan om jobben är egentligen två. Den ena gäller hur vi hanterar dagens djupa konjunkturkris, den andra var de nya jobben finns i framtiden. Frågorna hänger ihop, eftersom satsningarna för att dämpa lågkonjunkturen bör stötta behoven på arbetsmarknaden i framtiden.

Dagens arbetslöshet är en del av en internationell lågkonjunktur, men lågkonjunkturen är i sig en del i en strukturell omvandling. Fordonsindustrins kris, exempelvis, hänger ihop med nödvändigheten att ställa om till de nya krav som klimatkrisen och kravet på hushållning med miljön innebär. Miljökraven, IT-revolutionen och de demografiska förändringarna skapar alla ett omvandlingstryck, som innebär att en del gammalt kommer att försvinna och en hel del nytt att växa fram.
Idén till den här boken var från början att försöka konkretisera debatten om vad som mer omedelbart krävdes mot den växande arbetslösheten. Men kopplingen till de större, strukturella förändringskraven framstod mycket snabbt, och det breddade lika snabbt projektet med boken. I sexton intervjuer delar sexton forskare, politiker, utredare och ekonomer med sig av sina kunskaper kring arbetsmarknad och ekonomisk utveckling på litet längre sikt. Och ett genomgående drag är just att vi står inför stora förändringar.
De intervjuade har olika infallsvinklar på frågan och bidrar med olika pusselbitar till svaret. Men ett drag är genomgående, och det är den starka betoningen av utbildningens betydelse. Framtiden finns i satsningen på kvalificerade jobb - något som står i kontrast till den teori som ibland hörs, att framväxten av en tämligen lågkvalificerad servicesektor måste stimuleras, eftersom det bara är där tillräckligt många nya jobb kan uppstå. Det understryker också nödvändigheten av ett utbildningssystem, som ger möjlighet både att bygga på den kompetens man har och att skaffa sig ny, om det gamla yrkesområdet försvinner.
En viktig slutsats av intervjuerna - ibland på raderna, ibland mellan dem - är att de goda möjligheter som faktiskt finns att utveckla nya branscher och nya jobb inte kommer att förverkligas av sig själva. Det krävs ett antal politiska beslut om viktiga underliggande faktorer. Det kan krävas politiska stimulanser och politisk samordning. Det verkar vara dags att återuppliva det gamla begreppet näringspolitik!

Friskolorna är (tyvärr) här för att stanna

Varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga.
-
När jag läste Anne-Marie Lindgrens rapport Ta tillbaka demokratin blev jag chockerad över hur våra skattepengar försvann ut ur landet och inte gick tillbaka till skola, vård och omsorg. Riskkapitalbolag ser friskolorna som en lukrativ bransch. Lättförtjänta pengar, bättre utdelning än porrbranschen. För tanken med friskolor (eller som jag hellre vill kalla dem - privata skolor) var väl ändock att de skulle vara kooperativa företag med föräldrar och/eller personal? I Stockholm har vi sett en överetablering av privata skolor. En överetablering på bekostnad av de kommunala skolorna. Jag vet att friskolorna är här för att stanna, men vi politiker har ett ansvar för att skattepengarna används effektivt, att alla skolor följer skollagen och att det finns en bra mix mellan privata och kommunala skolor.
-
Idag skriver Carin Jämtin på DN debatt en artikel som jag fullt och fast ställer mig bakom. Jämtin skriver bland annat:
-
Men vi ser nu att även om välfärden bekostas av alla oss skattebetalare gemensamt, så kommer inte vinsterna alla till del. Förra året skedde utdelning av vinst till ägarna i vart tredje friskolebolag. År 2007 fick aktieägarna i friskolorna i Stockholms län 39,6 miljoner kronor i utdelning, enligt en sammanställning av SVT:s Rapport. I hela Sverige var utdelningen 84 miljoner kronor. Själva vinsterna var ännu större.
Samtidigt slutade mer än var tionde elev nian utan att ha behörighet till gymnasiet. Vi ser alltså att stora delar av de vinster som uppstår i friskolorna hamnar i aktie­ägarnas fickor i stället för att komma eleverna till del.
84 miljoner kronor skulle ha räckt till många timmars extra stödundervisning. Kanske skulle det ha kunnat hjälpa några fler elever att bli behöriga till gymnasiet – det kan vi inte veta.
-
För övrig anser jag att vi politiker ska sätta stopp för friskolor som drivs på konfessionell grund.
-