Avtalsrörelsen 2010

Regeringen Reinfeldt har under mandatperioden försökt att krossa den svenska modellen, genom att angripa dess tre ben: partsrelationen på arbetsmarknaden, vilken kännetecknas av en hög, facklig organisationsgrad; det obligatoriska och generella socialförsäkringssystemet, vilket bygger på principen på inkomsbortfall; grundläggande välfärdstjänster som barnomsorg, skola, äldreomsorg och sjukvård, i stor utsträckning betalas via skattsedeln och utförs av offentliga huvudmän, vilka är kommuner och landsting. Välfärdstjänster fördelas efter behov och på lika villkor och skiljer sig från andra modeller, då hela befolkningen omfattas av systemen.

Ett mål för högern har varit och är att etablera en låglönemarknad.

Den tydligaste motmakten mot den Moderatstyrda regeringens politiska inriktning stod fackföreningsrörelsen för under avtalsrörelsen våren 2007. De avtal, som omfattade hela perioden 2007-2010, gällde bland annat höjda lägstalöner och satsningar på lågavlönade kvinnodominerade områden. Högerns mål motverkades effektivt genom dessa avtal. Nu är det dock dags igen. Just nu pågår en maktkamp om hur det framtida samhället ska organiseras. I skrivandets stund står parterna långt ifrån varandra.

LO-facken sade i helgen nej till till medlernas senaste bud i avtalsrörelsen. Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström har, i detta känsliga läge, gett sig in i debatten om den kärvande avtalsrörelsen. Till SR/Ekot säger han att han är djupt oroad över industrifackens tonläge:

Sverige och svensk industri befinner sig fortfarande i en mycket djup kris,
krisen är lika djup som i början på nittiotalet och då kan man inte hålla på, på
det här viset [...] För det första har man ett högt uppskruvat tonläge, nu
början man på allvar hota med att kasta ut Sverige i en allvarlig konflikt.

LO:s ordförande, Wanja Lundby-Wedin, är med rätta kritisk till Bäckströms uttalande och säger till SvD:

Man går inte ut i media och gör ned den andra parten, det skapar bara ilska.
[...] Det här bidrar inte till att enklare hitta en lösning.

Att inget har ändrat sig sedan Olof Palmes tid visar talet ovan tydligt. Glöm dock inte att You got the power:



Relaterat: LO-normen: förhandlaren är en man. Kristian Krassman skriver att Bäckström tar till krokodiltårarna. Martin Moberg undrar om vi är på väg mot strejk.