Visar inlägg med etikett samtyckesutredningen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett samtyckesutredningen. Visa alla inlägg

No means no

En partikamrat till mig, Johan Westerholm, har skrivit ett bra inlägg på Arvid Falk. Läs det! Det handlar nämligen om att nej betyder nej. Westerholms tjejkompis blev våldtagen igår och han har därför åkt tillbaka till Stockholm för att trösta och stödja henne.
-
Jag har också blivit våldtagen i unga år. Det är därför jag vill ha till stånd en lagförändring. Jag vill att politiker (oavsett partifärg) läser Madeleine Leijonhufvuds Samtyckesutredningen och därefter ändrar sexualbrottslagen. Vi behöver inte kalla det "samtycke", men lagen måste ändras och inte bara den. En nationell kampanj borde komma till stånd. Regeringen gör som vanligt ingenting. Passiviteten är förhärskande och våldtäkterna fortsätter. Det måste tas till krafttag mot detta vedervärdiga våld. En våldtäkt är inte bara ett övergrepp gentemot den fysiska kroppen, utan även mot psyket (och själen).
-
Tidigare inlägg:

Den sexuella integriteten måste skyddas

Jag läser i DN att forskare "kräver ny sexbrottslag":
-
– Lagstiftningen sätter normer för vad man får göra i samhället och i sexuallivet. Så som den är utformad nu är kvinnor sexuellt tillgängliga tills de säger nej eller gör motstånd. Om lagen bygger på samtyckesrekvisit krävs inga bevis på våld eller hot, utan flyttar över fokus till killen så att han visar att han har gjort något för att vara säker på att hon ville, säger Eva Diesen.
-
Eva Diesen var en av dem som satt med i panel för RFSU:s seminiarium Är tiden mogen för samtycke som du kan läsa om i mitt inlägg Sex & samtycke.
-
Det finns en del som har problem med ordet "samtycke", men kalla det i så fall för något vid den lagändring som krävs. Varför inte bara använda Madeleine Leijonhufvuds förslag som hon lägger fram i boken Samtyckesutredningen?
-
.. Och borde inte regeringen dra igång en nationell kampanj för att få bukt på detta stora samhällsproblem? Passivitet kan väl inte vara allenarådande på alla departement?

Lagens och domarnas syn på våldtäkt är förlegad

I morgon ska jag gå på ett frukostseminarium som 09-nätverket arrangerar. Seminariet har titeln Sverige ett föregångsland för att bekämpa sexualiserat våld? Detta stod i inbjudan:
-
Sverige har kommit en bit på vägen i arbetet med att förebygga mäns våld mot kvinnor men fortfarande utgör våldet ett stort samhällsproblem. Sverige har en handlingsplan mot våldet, EU har en – nu måste de användas. Vilka metoder fungerar? Räcker lagstiftningen till och vad kan den svenska regeringen göra för att få upp frågan på dagordningen under det svenska ordförandeskapet i EU? MEDVERKANDE: Del 1. Katarina Bergehed , kampanjsamordnare på Amnesty pratar om rapporten "Fallt nedlagt – våldtäkt och mänskliga rättigheter i de nordiska länderna." Olga Persson, samordnare för stöd- och informationsverksamheten på Team för våldtagna berättar om mötet med kvinnor och tjejer utsatta för våldtäkt. Åsa Regnér, generalsekreterare på RFSU pratar om EU:s handlingsplaner och om hur de kan användas.

Del 2. Carina Hägg, riksdagsledamot (S) om Europarådets arbete mot våld mot kvinnor. Ulrika Karlsson, riksdagsledamot (M) om den svenska handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Samtalsledare: Carina Ohlsson, ordförande Sveriges Kvinnojourers Riksförbund.
-
Nästan dagligdags får vi erfara att den svenska sexualbrottslagen inte fungerar. Domstolarnas attityder måste förändras och lagen skrivas om. Jag är för en samtyckesreglering, men man kan lika gärna använda en annan formulering såsom Madeleine Leijonhufvud gör i Samtyckesutredningen. Skärpta regler är en tydlig indikation på vad som inte accepteras i samhället. Lagstiftningen bör spegla folkets rättsuppfattning. Lagstiftning har en normerande effekt.