I morgon ska jag gå på ett frukostseminarium som 09-nätverket arrangerar. Seminariet har titeln Sverige ett föregångsland för att bekämpa sexualiserat våld? Detta stod i inbjudan:-
Sverige har kommit en bit på vägen i arbetet med att förebygga mäns våld mot kvinnor men fortfarande utgör våldet ett stort samhällsproblem. Sverige har en handlingsplan mot våldet, EU har en – nu måste de användas. Vilka metoder fungerar? Räcker lagstiftningen till och vad kan den svenska regeringen göra för att få upp frågan på dagordningen under det svenska ordförandeskapet i EU? MEDVERKANDE: Del 1. Katarina Bergehed , kampanjsamordnare på Amnesty pratar om rapporten "Fallt nedlagt – våldtäkt och mänskliga rättigheter i de nordiska länderna." Olga Persson, samordnare för stöd- och informationsverksamheten på Team för våldtagna berättar om mötet med kvinnor och tjejer utsatta för våldtäkt. Åsa Regnér, generalsekreterare på RFSU pratar om EU:s handlingsplaner och om hur de kan användas.
Del 2. Carina Hägg, riksdagsledamot (S) om Europarådets arbete mot våld mot kvinnor. Ulrika Karlsson, riksdagsledamot (M) om den svenska handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Samtalsledare: Carina Ohlsson, ordförande Sveriges Kvinnojourers Riksförbund.
-
Nästan dagligdags får vi erfara att den svenska sexualbrottslagen inte fungerar. Domstolarnas attityder måste förändras och lagen skrivas om. Jag är för en samtyckesreglering, men man kan lika gärna använda en annan formulering såsom Madeleine Leijonhufvud gör i Samtyckesutredningen. Skärpta regler är en tydlig indikation på vad som inte accepteras i samhället. Lagstiftningen bör spegla folkets rättsuppfattning. Lagstiftning har en normerande effekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar