Ett flertal gånger har jag blivit inbjuden till en grupp på Facebook som heter något i stil med Vi stödjer Wanja Lundby-Wedin. Varje gång har jag avböjt. Efter den katastrofala presskonferensen som Wanja Lundby-Wedin höll sent igår (läs mer om detta hos Claes Krantz) vill jag uppmana Lundby-Wedin att avsäga sig alla sina styrelseuppdrag (läs Magnus Ljungkvists artikel Nödvändigt att lämna alla styrelseuppdrag). Man kan inte sköta ett styrelseuppdrag på ett slentrianmässigt sätt. Jag kräver dock inte att Lundby-Wedin avgår som LO:s ordförande. Jag vill att Lundby-Wedin gör en pudel. Ingen halv pudel, ingen pudelvalp utan en pudel.-
Aftonbladet: Den svåra konsten att ”göra en pudel”. Debattskolan del 8 – om misstag
”Pudel” är det nya ordet för det urgamla sättet att be om ursäkt när man gjort bort sig eller haft fel offentligt. Det låter lätt men är i själva verket en svår konst.
Spontant vill man skylla ifrån sig. ”Jag visste ju inte vad Phuket var.” ”Det är minsann inte bara jag som missbrukar mitt kontokort.” ”Jag förstod inte att det var en porrklubb taxin åkte till.” ”Det berodde på min inkompetenta chef.” ”Jag fick fel siffror från mina inkompetenta underordnade.”
Men vad man talar om på det sättet är att man helt saknar kontroll och just därför kommer att göra samma grej igen.
Vad läsarna, tittarna, väljarna, kunderna, hustrun, polisen eller domstolen vill höra är i stället:
1. Jag har gjort fel och erkänner att det var mitt fel.
2. Jag är fruktansvärt ledsen och ber alla om ursäkt.
3. Jag ska göra något konkret för att rätta till saken!
”Jag har slarvat. Jag skäms. (I antiken klädde man sig bokstavligen i säck och aska. Numera räcker det med svart klänning eller mörk slips.) Nu ska jag anställa någon som kollar. (Eller gå terapi.) Jag har fått mig en läxa. Men om andra ser det och slipper göra samma misstag, så har det hela kanske också haft något gott med sig!”
-
Wanja Lundby-Wedin ska tala på Första maj i Stockholm. Hon skall stå på Norra Bantorget med Första majmärket Jobben först på kavajslaget. Dessa citat kan hon till exempel inte använda i sitt tal. Jag vill inte tillhöra drevet mot Lundby Wedin. Låt mig därför till syvende och sist citera Göran Greider:
-
In i det sista, även när dreven går som värst, är det viktigt att försöka hålla isär sak och person. Wanja Lundby-Wedin har jag träffat då och då och utan att känna henne närmare har jag alltid uppfattat henne som en ärlig person, äkta i sitt engagemang för de solidariska idéer som arbetarrörelsen har. Det är viktigt att säga. Problemet ligger på en annan nivå: Hon, liksom även andra LO-representanter som suttit med i AMFs styrelse, har helt enkelt misskött det uppdrag de har från medlemmarna. [...] De riktigt obehagliga mediedreven inriktar sig enbart på enskilda individer och vägrar se större sammanhang. Men jag tror och vet att upprörda LO-medlemmar ser längre än så och verkligen urskiljer dessa större sammanhang. Ilskan och besvikelsen handlar helt enkelt om att deras egna företrädare inte förmått leva upp till sina ideal, de ideal som i slutändan är det enda vi kan sätta emot en tygellös och amoralisk kapitalism. Den ilska som drevet hämtar energi ur bygger jämlikhetens värden.
-
Tidigare inlägg: En halv pudel?
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar