Vi är de 99 procenten, men det skiter den sista procenten i

På twitter skickar någon mig denna film. Rösten berättar hur lätt det är medelst några få knapptryckningar tjäna storkovan. Mobile Money Machine.

Självklart är det inte så lätt att tjäna pengar genom mjukvaran, som enligt rösten är gratis men vid filmens slut kostar 49 dollar. Dock tror jag att det är många som köper denna mjukvara just på grund av att den appellerar på våra drömmar. Pengar som ger frihet, pengar som tickar in på kontot utan att vi behöver göra särdeles många knop, pengar som gör att vi kan ägna kvalitetstid åt våra barn, pengar som möjliggör drömresan.

I slutet av augusti i år skrev tidningarna att Nordea skulle göra sig av 2000 anställda, trots storvinster. I dagarna fick vi veta att Nordea har köpt en lyxvåning till VD Christian Clausen för 22 miljoner (och som ska renoveras för ytterligare 10 miljoner kronor). Vidare har Clausen fått ett pensionsavtal som heter duga - 100 miljoner kronor. Klart som korvspad att många av bankens kunder reagerar. Jonas Sjöstedt och några till har lämnat banken i protest. Sjöstedt skriver att han har gått till en mindre girig bank och då undrar jag förstås vilken bank som är mindre girig? På Aftonbladets ledarsida uppmanar Fredrik Virtanen också till protest: Banktjänstekvinnor, ockupera Nordea nu! Ja, det protesteras för fullt nu:

Occupy Wall Street is leaderless resistance movement with people of many colors, genders and political persuasions. The one thing we all have in common is that We Are The 99% that will no longer tolerate the greed and corruption of the 1%

Jag gillar protester. Occupy Wall Street har ju till och med kommit till Stockholm. Jag gillar den framväxande motståndsrörelsen, tro inget annat. Men under åren har jag blivit en riktig bitterfitta. Jag är sällan optimist. Jag kallar mig realist, men många anser att jag är en pessimist.

Finansbranschen har fler gånger fått kritik för sina bonusar, inte bara från oss vanliga medborgare, utan från Finansinspektionen. Så här krasst är det: bankerna (och inte bara de) skiter i Finansinspektionen, de skiter i oss, och de skiter framför allt i att några kunder lämnar dem i protest. Det här är inte första eller sista gången som vi läser om fantasilöner, lyxvåningar, bonusar och ofattbara pensionsavtal. De kommer att köra på som de alltid har gjort. Vi andra, 99 procent, vi har endast våra drömmar. Jag ska till exempel ägna mig åt lite eskapism genom att titta på första avsnittet av serien Terra Nova. Serien handlar om medborgare som får en ny chans, en andra chans (men frågan är om de tar tillvara på den).

Tidigare inlägg: Generositet & girighet, Mansgris, finanskris?, Vems fel är krisen?, Fantasilöner, galna bonusar och "oantastbara" pensioner, Svenska direktörers fantastilöner

Pension är uppskjuten lön (Del III)

Efter snart fyra år med en borgerlig regering betalar en normal pensionär 700 kronor mer i skatt varje månad jämfört med en löntagare. Det är resultatet av den skatteklyfta som regeringen har skapat mellan pensionärer och löntagare. Att behandla människor som jobbat hårt ett helt liv på detta sätt är inte rimligt.

Ovanstående skriver Socialdemokraten Thomas Östros i en debattartikel i Expressen.

Regeringen Reinfeldt har ett konstigt förhållningssätt till pensioner. I Moderaternas värld är pension bidrag och därför beskattas landets pensionärer hårdare än löntagare. Pension är inte bidrag - det är uppskjuten lön! Varför diskriminerar Reinfeldt pensionärerna? Leder det till fler jobb?

De Rödgrönas besked är att pension och lön ska beskattas lika:

Vårt rödgröna budskap till landets pensionärer är tydligt; vårt mål är att pension inte ska beskattas hårdare än lön och att diskrimineringen i skattesystemet ska upphöra. Vi ger oss inte förrän klyftan tagits bort.

Tidigare inlägg: Pension är uppskjuten lön (Del II), Tidigare inlägg: Pension är uppskjuten lön, De viktigaste frågorna inför höstens val, SD:s valfläsk, Gästblogg: Johan Westerholm om Pensionerna, Slut på kattmat? Dags för valfläsk
Socialdemokraternas kampanjsida för pensioner

Pension är uppskjuten lön (Del II)

Pension och lön ska beskattas lika. Det är ett gemensamt beslut från de Rödgröna. Statsminister Fredrik Reinfeldt anser dock att skatteklyftan är berättigad. Det ger jobb och det som ger jobb förstärker pensionssystemet, har han sagt till SvD.

I morse fortsatte Reinfeldt att försvara klyftorna mellan löntagare och pensionärer i en debatt i SVT med Mona Sahlin. Sahlin sade då:

Sverige är det enda landet där pensionärer betalar mer i skatt. Det är en konstig prioritering när man har jobbat hela livet och går ner i inkomst att man dessutom betala mer i skatt, sa hon.

Eva Buskas inlägg om debatten mellan Sahlin och Reinfeldt i morse har rubriken SM i skattesänkningar? Ja, man kan onekligen undra när Reinfeldt ställer frågan: Vilka är trovärdigast som skattesänkare, jag eller Mona Sahlin?

Nej, jag tvivlar inte för ett ögonblick att Moderaterna är skattesänkarpartiet nummero uno, men betänk att de sänker skatterna på bekostnad av vår generella välfärd. Vad vi hitintills har sett från regeringen Reinfeldt är en omvänd Robin Hoodpolitik.

Det låter som om valrörelsen ska bli ett SM i skattesänkningar, men jag tänker inte delta, sade Sahlin.

Alliansens utspel i helgen var väntat. Många av de 1,6 miljoner röstberättigade pensionärer har varit starkt krititiska till att den Moderatstyrda regeringen har sänkt deras pensioner. Pensionärerna har straffbeskattas av regeringen för att de inte orkar arbeta längre. Arbetslinjen. Deltar du inte, skall du straffas.

Och visst kan såväl de Rödgrönas löfte som alliansens löfte till pensionärerna uppfattas som valfläsk, men varför kommer alliansens utspel först nu, när nästan en hel mandatperiod har gått?

För mig är inte valet 2010 ett SM i skattesänkningar. Valet 2010 handlar ytterst om vilket samhälle vi vill ha och vilken människosyn politiken ska utgå ifrån för den regering som ska leda vårt land in i framtiden.

Tidigare inlägg: Pension är uppskjuten lön, De viktigaste frågorna inför höstens val, SD:s valfläsk, Gästblogg: Johan Westerholm om Pensionerna, Slut på kattmat? Dags för valfläsk
Alliansfritt Sverige, Peter Andersson , Martin Moberg och Ett hjärta rött har också skrivit om pensioner.
Socialdemokraternas kampanjsida för pensioner.

SD:s valfläsk

Igår skrev jag om Sverigedemokraternas syn på sexualitet, familj och jämställdhet. Idag läser jag på SR/Ekot att SD vill sänka skatten rejält för pensionärer. 13 miljarder kronor i ett första steg.

-

Det finns nog en och annan missnöjd pensionär som kan tänka sig rösta på SD. Därför vill jag påminna om följande: om SD kommer in i riksdagen kommer de att sälla sig till högerblocket. Det är högeralliansen som har, under denna mandatperiod, diskriminerat landets pensionärer medelst hårdare beskattning. Kom ihåg det på valdagen.

-

Tidigare inlägg: Gästbloggaren Johan Westerholm om pensionerna, Pension är uppskjuten lön, Slut på kattmat? Dags för valfläsk.

Gästblogg: Johan Westerholm om Pensionerna

Gästbloggsinlägg från Johan Westerholm som annars bloggar på Mitt i steget. Idag bloggar han om pensionärernas villkor.

Idag startar (S) kampanj för sänkta skatter och bättre villkor för landets pensionärer. För en yttre betraktare kan detta, framför allt ett valår, tolkas som valfläsk. Men det är det inte. Under tiden i opposition har de Rödgröna ett flertal tillfällen försökt åskådliggöra hur snedfördelad regeringen Reinfeldts politik slår, och nu ett drygt halvår kvar till valet så verkar det som om signalerna äntligen når fram.

Pension är i min värld en uppskjuten lön, det är själva idén med pension. Att med viss värdighet kunna njuta av frukterna av ett långt livs arbete. Eller att när kroppen inte vill mer kunna trappa ner så att livskvaliteten inte blir lidande.

Det är självklart i min värld. Men inte i andras.

Just pensionsdebatten, eller rättare sagt skattesänkningarna för olika grupper, är lite intressant ur ett makroekonomiskt perspektiv.

Regeringen Reinfeldts argument för de skattesänkningar de låtit genomföra för de högre inkomstskikten motiverades med att konsumtionen skulle öka och därmed efterfrågan på såväl tjänster som produkter. Men hur har utfallit blivit? De tusenlappar extra dessa hushåll erhållit i ökat konsumtionsutrymme har inte ökat produktionen på avsett sätt. Och därmed har efterfrågan på såväl varor som tjänster nästan helt uteblivit.

Dessa medel har tvärtom antingen investerats i större boende eller lånefinansierade kapitalvaror eftersom hushållen fått ett ökat låneutrymme. Det andra alternativet är ett ökat finansiellt sparande, ett sparande som motiverats med de allt glesare vävda nät vi ser i trygghetssystemen. Inget av dessa investeringsalternativ har drivit konsumtion nämnvärt. Om vi inte räknar in banktjänstemän och fastighetsmäklare.

Genom att prioritera, som de Rödgröna strävat efter sedan valet 2006, de som har minst medel att konsumera (ibland under eller i linje med existensminimum) kan vi få de effekter som regeringen Reinfeldt misslyckats med. I min värld är de Rödgrönas anslag vad socialliberal politik egentligen handlar om. Och för den som är tveksam så väljer jag att avsluta postningen med att citera John Rawls (socialliberalismens förgrundsgestalt, i dagens samhälle glömd av många som kallar sig socialliberaler) ursprungsposition:

Första principen: alla ska ha samma rätt till det mest omfattande system av grundläggande friheter som är förenligt med att andra har ett liknande system av för alla lika stora friheter.

Andra principen: sociala och ekonomiska ojämlikheter ska ordnas så att de är till största förväntade fördel för de minst gynnade

Svårare än så är det inte. Inte om man som jag är socialliberal.


S hemsida, SvD, Kampanjsiten, Rödgrön överenskommelse, Röda berget, Roger Jönsson, Veronica Palm, S-buzz, Johan Westerholm, Peter Högberg har alla något på ämnet.

De viktigaste frågorna inför höstens val

Den viktigaste frågan inför valet 2010 är arbetslösheten. Läs mer på LO:s hemsida, de Rödgrönas blogg och [s-buzz]. Även DN rapporterar.

Således kommer jag hålla fast vid mitt tidigare beslut och skriva om just arbetslöshet, ekonomi, pensioner, socialförsäkringar... I morgon kommer till exempel ytterligare ett inlägg om pensioner att publiceras här på HBT-sossen. För er som vill läsa inlägg om RUT, rekommenderas Martin Mobergs inlägg.

Pension är uppskjuten lön

Valet 2010 handlar ytterst om vilket samhälle vi vill ha och vilken människosyn politiken ska utgå ifrån för den regering som ska leda vårt land in i framtiden.

Regeringen Reinfeldt brukar hävda att de ägnar sig åt arbetslinjen i motsats till de Rödgröna som ägnar sig åt bidragslinjen. Socialförsäkringar är bidrag anser den Moderatstyrda regeringen.
Bidrag är till exempel barnbidrag, bostadsbidrag och vårdnadsbidrag (by the way, ett bidrag som infördes av borgarna efter valet 2006). Socialförsäkringar däremot är just försäkringar som finansieras av löntagarna själva, genom avgifter som tas ut av lön på arbetet. En förutsättning för att få ut pengar vid inkomstbortfall, på grund av sjukdom, arbetslöshet och pension, är att man har haft en förankring på arbetsmarknaden.

Reinfeldt & Co. har också ett konstigt förhållningssätt till pensioner. I deras värld är pensioner också bidrag och därför beskattas landets pensionärer hårdare än löntagare. Pension är inte bidrag - det är uppskjuten lön. Varför diskriminerar Reinfeldt pensionärerna? Leder det till fler jobb?

I tisdags kom de Rödgröna med ett gemensamt besked - pension och lön ska beskattas lika:

Vårt rödgröna budskap till landets pensionärer är tydligt; vårt mål är att pension inte ska beskattas hårdare än lön och att diskrimineringen i skattesystemet ska upphöra. Vi ger oss inte förrän klyftan tagits bort. När regeringen nu säger att de vill behålla skatteklyftan mellan pension och löneinkomst gör vi detta till en viktig valfråga.

Regeringens utlovade skattesänkningar till landets pensionärer räcker inte för att tysta kritiken – detta handlar om en viktig princip om lika beskattning och om hur vi behandlar Sveriges pensionärer med respekt.

Valet 2010 handlar ytterst om det samhälle vi vill ha. Jag vill ha ett samhälle som respekterar pensionärerna. En fungerande arbetslinje kräver att det både ska löna sig att arbeta och att ha arbetat.

Slut på kattmat? Dags för valfläsk

En enda stilla flirt. Det var inte länge sedan vi såg rubriker så som Åtta av tio förlorar på pensionen. Igår sade statsminister Fredrik Reinfeldt: Pensionärerna går först, före sänkta inkomstskatter för löntagarna (SvD).
-
Utspelet var väntat. Många av de 1,6 miljoner röstberättigade pensionärer har varit starkt krititiska till att den Moderatstyrda regeringen har sänkt deras pensioner (för första gången i mannaminne bör tilläggas). De äldre har straffbeskattas av regeringen för att de inte orkar arbeta längre. Arbetslinjen. Deltar du inte, skall du straffas.
-
Att Reinfeldt nu flirtar med den äldsta väljargruppen är inte konstigt. De är inte bara många. De är dessutom rejält missnöjda. Varför måste det finnas ekonomiskt utrymme till att ge pensionärerna en skattesänkning när det går bra att låna till alla andra? Förra valet var valdeltagandet i genomsnitt 82 procent. Men bland 65–70-åringarna röstade 90 procent. Det är det högsta valdeltagandet i någon åldersgrupp. I nästa femårsintervall röstade nästan 87 procent. Ute i kylan har den Moderatstyrda regeringen lämnat 1,6 miljoner röstberättigade pensionärer.
-
Det drar dock ihop sig till val. Varför försaka en enda liten stilla flirt, tänker nog statsminister Reinfeldt och fortsätter att sjunga: Stunden kommer kanske aldrig tillbaka. Varför försaka en enda liten hemlig kyss. Kyssen kommer kanske aldrig tillbaka. Tag vad som bjuds när du får någonting. Erfarenheten den kostar dig ingenting.
-
Nu måste Reinfeldt övertyga 1,6 miljoner pensionärer att de kommer att få det bättre om de ger den nuvarande regeringen fortsatt förtroende. Trovärdigheten haltar dock betänkligt. Men jag kan inte låta bli att få samma känsla som när jag ser en skräckfilm. Jag vill bara skrika till pensionärerna - öppna inte dörren! Släpp inte in honom! Han luras!
-
Röda Berget har bloggat på samma tema.

Nu ställer vi oss också i kö hos AFA Försäkring

Jag och Åsa bor i en svindyr hyreslägenhet. Det är en etta. Vi har letat med ljus och lykta efter en större lägenhet. Jag blev av med min kötid, hos Stockholms stads bostadsförmedling, när jag tackade ja till min nuvarande lägenhet och Åsa har bara stått i den kön i tre år. Vi har även stått i kö hos Botkyrkabyggen, men ännu har vi inte blivit kallade till någon visning, trots att vi anmäler intresse på vissa objekt. Men jämna mellanrum lämnar vi intresseanmälningar hos Wallenstam.
-
Vi vill helst hyra, men i ett skede var vi så desperata att vi valde att gå till banken för att få ett lånelöfte till en bostadsrätt. Det blev ett tvärt nej. Jag, med mina två halvtidsanställningar (varav en är en relativt osäker projektanställning) och Åsas lön under 20 000 innebar att banken ville att vi skulle gå in med eget kapital, för att överhuvudtaget bli påtänkta som låntagare. Vi räknade ut att tillsammans skulle det ta åtta år innan vi hade sparat ihop till denna summa.
-
Idag läser jag i Expressen att Christer Elmehagen fick en lägenhet av LO-ägda AFA Försäkring efter endast tre års kötid. I mina ögon verkar det som om Elmehagen har använt sina kontakter. Därför tänker nu Åsa och jag också ställa oss i kö hos AFA Försäkring. Jag jobbar ju halvtid för S och Åsa jobbar i princip halvtid för LO. Vad tror ni? Kommer AFA Försäkring att låta oss få förtur i likhet med Elmehagen?
-
Nu ska jag sätta mig ner och skriva en intresseanmälan till AFA Försäkring, som enligt ett färskt pressmeddelande, fördelar 3-5 lägenheter per år till privatpersoner. De har visst någon policy för detta, men när AFA Försäkrings VD "i samrådan med AFA Fastigheter" läser Åsas och min intresseanmälan, får vi nog en lägenhet direkt. Elmehagen fick ju vänta hela tre år på sin.

Ingen pudel, ingen halv pudel, ingen pudelvalp

Ett flertal gånger har jag blivit inbjuden till en grupp på Facebook som heter något i stil med Vi stödjer Wanja Lundby-Wedin. Varje gång har jag avböjt. Efter den katastrofala presskonferensen som Wanja Lundby-Wedin höll sent igår (läs mer om detta hos Claes Krantz) vill jag uppmana Lundby-Wedin att avsäga sig alla sina styrelseuppdrag (läs Magnus Ljungkvists artikel Nödvändigt att lämna alla styrelseuppdrag). Man kan inte sköta ett styrelseuppdrag på ett slentrianmässigt sätt. Jag kräver dock inte att Lundby-Wedin avgår som LO:s ordförande. Jag vill att Lundby-Wedin gör en pudel. Ingen halv pudel, ingen pudelvalp utan en pudel.
-
Aftonbladet: Den svåra konsten att ”göra en pudel”. Debattskolan del 8 – om misstag
”Pudel” är det nya ordet för det urgamla sättet att be om ursäkt när man gjort bort sig eller haft fel offentligt. Det låter lätt men är i själva verket en svår konst.

Spontant vill man skylla ifrån sig. ”Jag visste ju inte vad Phuket var.” ”Det är minsann inte bara jag som missbrukar mitt kontokort.” ”Jag förstod inte att det var en porrklubb taxin åkte till.” ”Det berodde på min inkompetenta chef.” ”Jag fick fel siffror från mina inkompetenta underordnade.”
Men vad man talar om på det sättet är att man helt saknar kontroll och just därför kommer att göra samma grej igen.
Vad läsarna, tittarna, väljarna, kunderna, hustrun, polisen eller domstolen vill höra är i stället:
1. Jag har gjort fel och erkänner att det var mitt fel.
2. Jag är fruktansvärt ledsen och ber alla om ursäkt.
3. Jag ska göra något konkret för att rätta till saken!

”Jag har slarvat. Jag skäms. (I antiken klädde man sig bokstavligen i säck och aska. Numera räcker det med svart klänning eller mörk slips.) Nu ska jag anställa någon som kollar. (Eller gå terapi.) Jag har fått mig en läxa. Men om andra ser det och slipper göra samma misstag, så har det hela kanske också haft något gott med sig!”

-

Wanja Lundby-Wedin ska tala på Första maj i Stockholm. Hon skall stå på Norra Bantorget med Första majmärket Jobben först på kavajslaget. Dessa citat kan hon till exempel inte använda i sitt tal. Jag vill inte tillhöra drevet mot Lundby Wedin. Låt mig därför till syvende och sist citera Göran Greider:

-

In i det sista, även när dreven går som värst, är det viktigt att försöka hålla isär sak och person. Wanja Lundby-Wedin har jag träffat då och då och utan att känna henne närmare har jag alltid uppfattat henne som en ärlig person, äkta i sitt engagemang för de solidariska idéer som arbetarrörelsen har. Det är viktigt att säga. Problemet ligger på en annan nivå: Hon, liksom även andra LO-representanter som suttit med i AMFs styrelse, har helt enkelt misskött det uppdrag de har från medlemmarna. [...] De riktigt obehagliga mediedreven inriktar sig enbart på enskilda individer och vägrar se större sammanhang. Men jag tror och vet att upprörda LO-medlemmar ser längre än så och verkligen urskiljer dessa större sammanhang. Ilskan och besvikelsen handlar helt enkelt om att deras egna företrädare inte förmått leva upp till sina ideal, de ideal som i slutändan är det enda vi kan sätta emot en tygellös och amoralisk kapitalism. Den ilska som drevet hämtar energi ur bygger jämlikhetens värden.

-

Tidigare inlägg: En halv pudel?

-

Aftonbladet, DN, Expressen, Newsmill, Metro

Regeringens kamikazepolitik gentemot pensionärerna

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om den så kallade skattesänkningen för pensionärerna: Thomas Östros betecknade den kommande skattesänkningen som en provokation mot pensionärerna, eftersom den ökar klyftan mellan den skatt som löntagare betalar och den som pensionärer betalar .

-

Idag på SvD Brännpunkt skriver pensionären Inga-Lisa Sangregorio om dessa brödsmulor:
-
En god vän skickar en kopia av en intern skrivelse från moderaterna. Hon och hennes make har efter ett långt livs medlemskap lämnat partiet i protest mot den skamliga behandlingen av pensionärerna men likväl fått utskicket, som avslutas så här: ”Till detta mail bifogas mer utförlig information om förslaget, ett underlag till insändare samt ett flygblad som kan användas för lokala kampanjer.” Det förslag man syftar på är alliansens skattesänkningar för pensionärer. Mycket riktigt börjar hyllningarna att strömma in på insändarsidorna. Inte från de närmast berörda, som kan hålla sig för skratt, men från politiker som tycker att pensionärerna ska niga och bocka för en skattesänkning som för de flesta uppgår till 68 kronor i månaden.68 kronor räcker knappt till en lunch eller några kilo mandelpotatis, som någon uttryckte det.
-
Om jag var pensionär skulle jag var jävligt förbannad på den borgliga regeringen. Pensionärer har en alldeles för låg pension och betalar högre skatt än löntagare med samma inkomst. Någonting är ruttet i staten Sverige.
-
När det gäller dem som nu befinner sig i arbetsför ålder är betoningen stark på att det måste löna sig att arbeta. Tydligen är arbetsviljan inte särskilt stark i den nu så kallade aktiva generationen, eftersom de måste mutas med allt högre skatteavdrag [...] Jag kan inte undgå att fascineras av regeringens kamikazepolitik gentemot pensionärerna och oviljan, eller oförmågan, att ta till sig rena fakta, skriver Sagregorio.
-
Jobba, jobba, jobba, jobba tills du dör Om du blir sjuk, pensionär eller arbetslös är du en belastning för oss och du skall straffas. Det är kamikazepolitik! Det är högerpolitik!

-

Läs även Ett hjärta rött