The change we need

Jag är inte mycket för opionionsmätningar. Det kan svänga snabbt som DN visar: DN/Synovates mätning av väljarströmmarna visar hur snabbt det kan svänga i politiken. Undersökningar av detta slag är helt beroende av frågeställningen. Om någon frågade mig om jag kan tänka mig att rösta på miljöpartiet, så är svaret ja. Dessa mätningar är inte någon absolut sanning.
-
Ta till exempel kristdemokraterna. De har i några mätningar legat under fyraprocentsspärren, men jag är övertygad om att de hamnar över spärren, i och med att moderater kommer att stödrösta på kristdemokraterna.
-
Betänk också att oppositionen leder stort i olika mätningar. Dock befarar jag att det ändock blir ett jämt val och att den rödgröna oppositionen inte kommer att leda med 14 procentenheter. Och varför tror jag det?
-
Moderaterna har en halv mandatperiod kvar. Det innebär att de nu kan börja med valfläsket. Se bara på borgarnas nya skattereform på DN Debatt: sammanlagt 15 miljarder kronor i ytterligare sänkt skatt för dem som jobbar – 225 kronor mer i plånboken. Gränsen för statlig inkomstskatt höjs från en månadslön på 28 400 till 31 700 nästa år, vilket tilltalar medlemmar i facken TCO och SACO. Företagarna vinner också på denna skattereform genom sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt bolagsskatt och ändrade regler för att förbättra villkoren för företagande.

Vi kommer att få se en borglig regering som nu öppnar statskassan och strör pengar runt sig. Då menar jag inte fadäsen med 68 kronor extra i månaden för pensionärer. Där tror jag att den moderatstyrda regeringen gjorde bort sig rejält och många pensionärer är nog snarare förbannade än glada över de extra pengarna som räcker till sex burkar kattmat eller en alladinask. Thomas Östros betecknade den kommande skattesänkningen som en provokation mot pensionärerna, eftersom den ökar klyftan mellan den skatt som löntagare betalar och den som pensionärer betalar.
-
Minnet är kort hos väljarna, brukar det heta och om så är fallet, så är det beklagligt. Färskt i minnet kommer att vara alla reformer som gynnar vissa väljargrupper. Borgarna har råd att skita i låginkomsttagare, invandrare och arbetslösa. Det är mittenväljarna som avgör valet 2010 och jag hoppas innerligt att majoriteten av mittenväljarna inte föredrar en högerpolitik. Så här skriver Mats Bergstrand i dagens DN:
-
Det värsta först. Impopulära beslut ska tas tidigt under mandatperioden. Först högre avgifter och lägre ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen, därefter kompensation i form av sänkta inkomstskatter. Den negativa bilden ska förbytas i en positiv. Det är en helt rimlig strategi som ju såg så bra ut i Borgs skissblock. Ändå gick det fel. LO-ledningens irritation över valutgången underskattades och den egna förmågan att få ut positiva nyheter i medierna överskattades.
-
Ställ detta i proportion till Åsa Petersens ledare Socialdemokraterna måste sluta fega nu.

Om oppositionen tror att det räcker med att kritisera den nuvarande regeringen, för att vinna riksdagvalet, misstar de sig. Borgarna kommer att slänga upp sitt trumfkort att de minsann är eniga i och med "Allians för Sverige" (om än att det knakar betänkligt i fogarna).

Rådslagsarbetet i all ära, men det börjar bli hög tid att socialdemokraterna presentera en politik som bygger på förändring. Medborgarna har nu testat en borgerlig regering. De var (med all rätt) missnöjda med maktfullkomliga sossar som körde på i gamla spår, de var trötta på Göran Persson och plötsligt sveper Reinfeldt och gänget in med ny retorik och någonting nytt – en enad höger. Åsa Petersen vill ha en rödgrön allians, men jag har i ett tidigare inlägg skrivit om svårigheterna med en rödgrön koalition.
-
Jag tror att väljarna, som sparkade sossarna i förra valet, är villiga att ge sossarna ytterligare en chans, men det kräver just förändring. Om Mona Sahlin och hennes närmaste visar sig vara samma gamla vanliga maktfullkomliga, pompiösa Göran Persson-wannabies, då tror jag att väljarna ger borgarna chansen igen eller byter regering vart fjärde år (och regeringsskifte vart fjärde år gynnar inte Sverige).
-
Jag tror inte att väljarna fortsätter att svälja moderaternas "nyspråk" (till exempel: "nya arbetarpartiet", "utanförskap", "avknoppning", "ombildningar"), åtminstone har flertalet genomskådat de "nya" moderaternas retorik. För de som fortfarande sväljer denna retorik och tror att en ny förpackning innebär ett nytt innehåll finns det botemedel. Författarna till artikeln Med nyspråk mot 2010 skriver:
-
För att vaccinera sig mot den kommande retoriska epidemin rekommenderas Det sovande folket, en bok Reinfeldt skrev som 28-årig riksdagsledamot. Berättelsen börjar med att en ung man dör och hans bortgång noteras enbart av den datoriserade övervakningen. Dödsorsaken: ”2000-talets farligaste och dödligaste epidemi. Fullt jämförbar med pest, smittkoppor och aids. Han dog välfärdsdöden”. Reinfeldt beskriver välfärdsstatens försvarare som ”mentalt handikappade” och medborgarna som ”döva kravmaskiner”. Han sammanfattar: ”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras”. När boken utkom 1993 tillfrågades Reinfeldt i tv om var gränsen för socialbidrag borde dras, och han svarade vid ”svältgränsen”.
-
Ytterligare en bok som tränger bakom högeralliansen retorik är Åtta år med Reinfeldt.
-
Jag vill inte se åtta år med Reinfeldt, jag vill se förändringar. Jag vill se den socialdemokratiska välfärdsmodellen 2.0!
-
SvD, Cattis Ullström, S-buzz,