Tafflig triangulering är trist och tråkig

I teorin framstår triangulering som en lika enkel som självklar strategi, men vid ett närmare påseende visar det sig att svårigheterna är betydande. Det krävs att kärngrupper - som partiledningar tenderar att vara särskilt lyhörda för - och partiaktiva accepterar förändringarna, vilket ingalunda är självklart. Partier är mer eller mindre demokratiskt styrda organisationer och därför kan det vara svårt att lägga om kursen, särskilt om det handlar om att fjärma sig från ideologiska grundsatser, Tommy Möller (DN)

-

S vill skärpa kraven på sjuka, är rubriken på en artikel SvD. Jag kan bara skriva under på allt som Johanna Graf skriver i sitt inlägg Kopian på kopian på orginalet: Snacka om kopian på kopian på originalet. Arbetarepartiet blev nya arbetarpartiet som blev... nygamla Arbetarpartiet?

-

Trianguleringsstrategin handlar om att i centrala frågor - där den egna politiken är mindre uppskattad än motståndarens - närma sig motståndaren och inta en "tredje ståndpunkt" mellan den som motståndaren har och den man tidigare själv intagit. Triangulering är en modern variant på marginalväljarteoremet: partierna tenderar att utforma sin politik så att den framstår som attraktiv för den stora gruppen väljare som finns i det politiska kraftfältets mitt (DN).

-

Jag är så himla trött på taffliga trianguleringsstrategier inom den svenska politiken. Tobias Billströms debattartikel i DN, Ställ tydliga krav på invandrare var helt vansinnig och Veronica Palm sade då (mycket rätt och riktigt) "farligt likt extremhögerretorik" (jag orkade inte ens blogga om Billströms artikel).

-

Några dagar senare ser vi Veronicas Palms debattartikel Låt inte flyktingarna bestämma var de ska bo i DN. En sådan debattartikel, endast några dagar efter Billströms artikel och Palms uttalande, skadar socialdemokraternas trovärdighet (precis som fallet är med "skärpta krav på sjuka"). Att Veronica Palm riskerar att bli stämplad som en flip-flopper, gagnar varken henne eller partiet.

-

Det går inte att kritisera motståndarnas politik i ena andetaget, för att i nästa andetag närma sig motståndarens politik med en tredje ståndpunkt (som inte har stöd bland kärngrupperna i partiet och framför allt inte bland de partiaktiva). Vi såg borgarna ägna sig åt triangulering innan valet, de talade om välfärd och moderaterna började till och med kalla sig för arbetarparti. Statsvetaren Tommy Möller skrev då debattartikeln Moderaterna i svår knipa när trovärdigheten prövas (som jag har hämtat åtskilliga citat från i detta inlägg). Varför måste nu socialdemokraterna ägna sig åt samma sak?

-

I ett tidigare inlägg skrev jag: [...] socialdemokraterna närmar sig allt för mycket mitten, eller mitten? Högern? Vad finns det i mitten att hämta förutom hoppjerkor till väljare? [...] Istället för att gå mot mitten, bör socialdemokraterna hoppa några steg tillbaka och reformera det som jag lite slarvigt kallar "de gamla socialdemokraterna". Hoppa några steg tillbaka och därefter hoppa högre och längre än motståndarna.

Läs även Dagens Arenas ledare Sluta triangulera Sverigedemokraterna.

(Foto: New Copy).