Socialdemokraterna, Stockholm och skyskrapor

Socialdemokraterna i Stockholm vill ha skyskrapor. Foto: S-kansliet/Stadshuset

Det är ju inte direkt en hemlighet att jag anser att Socialdemokraterna i Stockholm saknar Fingerspitzengefühl. Inte alltid, men ofta. Slussen, Förbifart Stockholm, TV-eken (nej, jag ville heller inte att eken skulle sågas ner, men att göra ett politiskt utspel av det?)...

Jag är heller inte så imponerad av våra företrädare i Stockholms stad. För ett tag sedan hade stockholmssossarna en ypperlig chans att välja Gabriella Granditsky Svenson till oppositionsborgarråd och Linnea Björnstam till kommunsekreterare. Repskapet valde dock att gå på de förslag som Stockholms arbetarekommuns styrelse lade fram. Suck.

Fingerspitzengefühl är av största vikt i en stad som Stockholm. Vi behöver företrädare som stockholmarna kan identifiera sig med. Vi är framför allt i akut behov av en socialdemokratisk stockholmspolitik som attraherar många och inte blott ett fåtal. Bevara Slussen-anhängare är få, men högljudda. Majoriteten av stockholmarna vill att den skall rivas. Om jag inte missminner mig, nyttjar 80 procent av stockholmarna kollektivtrafiken, därför gillar jag att S i Stockholm just vill satsa på bland annat tunnelbanan.

Förslag som förvandlar Stockholm till en cykelstad i likhet med Köpenhamn, är också något som ligger många stockholmare varmt om hjärtat. Där är S i Stockholm helt rätt ute. Jag är vidare emot Förbifart Stockholm. Det är inte S i Stockholm. Suck.

Stockholm, Sveriges huvudstad är enligt min mamma (som är född och uppvuxen i Hamburg) en by. Vi som bor i Stockholm vill naturligtvis inte att staden uppfattas som en by, snarare tvärtom. Även om Stockholm som liten stad (i förhållande till andra världsstäder) ligger närmare verkligheten än Stockholms aspirerande självbild, har de facto politikerna i Stockholm möjlighet att närma sig självbilden medelst politiska förslag som just förvandlar Stockholm till en världsstad.

Eftersom jag anser att det varit sparsmakat med intressanta, relevanta och realistiska förslag från S i Stockholm blir jag överlycklig när jag i dagens Metro läser att Socialdemokraterna i huvudstaden vill se skyskrapor vid Västerbrons fäste. Tankarna går till Manhattan och även om jag inte är överdrivet förtjust i skyskrapor, tror jag att många stockholmare gillar förslaget.

Sammanfattningsvis kan man säga att det har kommit ett och annat bra förslag från S i Stockholm. Dessa överskuggas dock, enligt mig, av de dåliga förslagen, den svaga oppositionen och de svaga oppositionsborgarråden.

Jag har för vana att inte kommentera opinionssiffror, utan ägnar mig hellre åt opinionsbildning, men om inte S i Stockholm skärper sig, kommer det inte bli roligt på valdagen i september 2014. I mitt inlägg La onda verde skriver jag om den gröna vågen som sveper över Europa. Miljöpartiet kommer, om inget görs från socialdemokratiskt håll, gå om S i Stockholm redan 2014. Ja, det är bara en tidsfråga innan MP går om Moderaterna i Stockholm.

Om jag inte var sosse i själ och hjärta, hade jag nog gått över till MP redan 2009.

I egenskap av gräsrot, anser jag att det är mitt "jobb" att agera blåslampa. Genom att skriva inlägg som detta, hoppas jag att S i Stockholm tar åt sig av kritiken, kavlar upp ärmarna och börjar jobba stenhårt för att skapa en socialdemokratisk stockholmspolitik (plus lyfter nya namn på listorna och då menar jag att de hamnar på valbar plats) som gör att att många stockholmare 2014 röstar på just S.

Till syvende og sidst några uppmuntrande ord till S i Stockholm (ja, kanske partiet i stort): Det finns en väg ut ur detta. Det är Ingvar Carlsson och jag övertygade om.

Läs även Johan Westerholms inlägg En obehaglig julhälsning.

[UPPDATERAT]
Oppositionsborgarrådet Tomas Rudin har också bloggat om skyskrapor.

Vilka är oddsen?

Idag är det Sydöstran som skriver att Sven-Erik Österberg är den starkaste kandidaten till posten som partiordförande för Socialdemokraterna. Ylva Johansson, Veronica Palm och Mikael Damberg nämns naturligtvis också i artikeln.

Som journalist, med uppdrag att skriva om partiledarvalet inom S, är det bara att gå in på vilket spelbolag (ovan Ladbrokes odds) som helst. Kolla oddsen och börja med den som ger minst utdelning och fortsätt därefter att beta dig ner genom listan. Det verkar vara gängse metod i nuläget om man ser till vilka namn som media nämner oftast.

Igår var jag på Farsta socialdemokratiska stadsdelsförenings medlemsmöte. Vi diskuterade naturligtvis partiledarfrågan och vilka vi skulle nominera till ombud för extrakongressen i mars. Jag blev nominerad! Märkväl inte till partiordförande (för som ni vet kandiderar jag inte). Nej, jag blev nominerad till ombud, så håll tummarna (och om du är medlem i Stockholms arbetarekommun så kryssa mig) för att jag blir ett av Stockholms ombud.

Det namn som under gårkvällens möte om partiledarkandidater dök upp flest gånger är en person, som enligt Ladbrokes ovan ger 15 gånger insatsen - Lena Sommestad. Media framställer henne inte som en stark kandidat (om de överhuvudtaget nämner henne alls), men de verkar ju gå efter spelbolagens odds, när de spekulerar i kandidater.

Själv har jag ännu inte bestämt mig för vilken person jag vill se på posten som Socialdemokraternas partiordförande.

En eloge till Veronica Palm

I ett blogginlägg, med rubriken Vi låter medlemmarna säga sitt, skriver Veronica Palm (ordförande för Stockholms arbetarekommun):

Jag har just avslutat ett telefonmöte med styrelsen för Stockholms partidistrikt där vi beslutat att imorgon gå ut med Quest Back till alla våra drygt 6 000 medlemmar och till våra grundorganisationer. Vi vill veta vilka egenskaper och erfarenheter som är viktiga hos en ny partiordförande. Vi vill få in förslag på namn på nästa parti-ordförande. Och vi vill veta vilka övriga personer medlemmarna anser ska utgöra partiets ledning.

Med denna öppna förslagsprocess blir våra nomineringar väl förankrade, samtidigt som vi respekterar den demokratiska parlamentarismen, att partidistrikten äger nomineringsrätten, som stadgarna föreskriver.

Det finns bara ett aber med hennes inlägg och det är sista meningen i citatet: partidistrikten äger nomineringsrätten, som stadgarna föreskriver. Det är ett himla tjat om stadgarna. Har alla, som "respekterar den demokratiska processen" verkligen läst stadgarna?

Sandro Wennberg på samma tema.

Mona Sahlins V-team

(Mona Sahlins nya lag. FOTO: Lena Dahlström, Socialdemokraterna)

-

Thomas Östros

En ansvarsfull ekonomisk politik sätter jobben först
Sven-Erik Österberg
Fler jobb och en starkare arbetslinje
Ylva Johansson
Högre kvalitet i välfärden
Anneli Hulthén
Konkurrera med kunskap och forskning
Lena Hallengren
Investera i gröna jobb
Carin Jämtin
Ett Sverige där fördomar inte hindrar arbete
Thomas Bodström
Ge ungdomsgenerationen en chans
Veronica Palm
Ett Sverige i sammanhållning – bekämpa klyftorna
Leif Pagrotsky
Kultur i brytningstid
Urban Ahlin
En rättvis värld är möjlig
------------------------------------
[UPPDATERING]
Läs även inlägget Slogan-demokraterna skrivet av Åsa Petersen nu med epitetet Utan kvinnor stannar Sverige.
Politikerbloggen - Veronica Palm blir skolansvarig Luciano Astudillo ställs utanför
Jonas Morian - Inte många nya i (s)kuggkabinettet
Magnus Ljungkvist - Hej Mona, jag fattade inte

Här kommer (S)tockholms nya ledare

(Klicka på bilden så blir den större)

-

Idag blev jag glad när jag läste Metros artikel om Veronica Palm (artikeln finns på s. 8). Jobben, jobben, jobben, anser Palm är den hetaste valfrågan.
-
Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas:
-
Med Veronica Palm som ordförande för Stockholms arbetarekommun och Carin Jämtin som oppositionsborgarråd (och alla S-kvinnor och HBT-socialdemokrater i Stockholm), förbättras nu våra chanser radikalt vad beträffar valseger.
-
Tidigare inlägg:
Grattis Veronica Palm! (Del II)
Grattis Veronica Palm!
En kvinna som ordförande i Stockholms arbetarekommun?

Grattis Veronica Palm! (Del II)

Stockholms arbetarekommun har fått en kvinna som ordförande. Dock är det inte, som många (även jag och SvD) har trott, första gången som Stockholms AK har en kvinna vid rodret. Anna Kettner skriver i en kommentar till Kristian Krassmans inlägg: Ja valet av Veronica är jättebra! Men för att vara lite petig: Lena Nyberg* har varit AKs ordförande. Lite faktafel alltså. Gör inte glädjen över valet mindre. Kettner har rätt, det gör inte glädjen över valet mindre, men vi får inte glömma bort att Lena Nyberg stod för det historiska - att vara första kvinna på denna post.
-
Med Veronica Palm som ordförande för Stockholms arbetarekommun och Carin Jämtin som oppositionsborgarråd (och alla S-kvinnor och HBT-socialdemokrater i Stockholm), förbättras nu våra chanser radikalt vad beträffar valseger!
-
SvD: Det här känns stort. Det är ju ingen hemlighet att kampen i valet kommer att stå i storstäderna, och framför allt i Stockholm. Men det känns som en nystart. Jag tror att både Carin Jämtin och jag har en förankring i människors vardag och ser försämringarna i välfärden, säger Veronica Palm, som tillsammans med oppositionsborgarrådet nu blir partiets frontfigurer i Stockholm. [...] Vilken fråga som kommer att avgöra valet är ingen tvekan för Veronica Palm:
–Arbete. Arbetslösheten är det absolut viktigaste, för att klara av allt: välfärden, att hålla ihop landet, och tillväxten
-
*Lena Nyberg har varit Barnombudsman men fick (i princip) sparken av Jan Björklund.
Birger Schlaug har också bloggat om Veronica Palm.
Tidigare inlägg som jag har skrivit: Grattis Veronica Palm! En kvinna som ordförande i Stockholms arbetarekommun?

Grattis Veronica Palm!

Det blev som jag hade hoppats! I morse valdes Veronica Palm till ordförande för Stockholms arbetarekommun. Ett stort grattis till Veronica! Hennes fantastiska linjetal är redan utlagt: Veronicas tal årsmötet 2009.pdf.

-

Jag har "lånat" fotot av Johan Sjölander (han är nämligen på plats, medan jag och Åsa ägnat förmiddagen till att bland annat leta ringar).

-

Läs även mitt tidigare inlägg: En kvinna som ordförande i Stockholms arbetarekommun?

En kvinna som ordförande i Stockholms arbetarekommun?

Jag läser i SvD att Veronica Palm har fått flest nomineringar inför bytet av ordförande i Stockholms arbetarekommun. Tänk om vi får en kvinna som ordförande? Jag säger bara WOW!

-

Veronica Palm är född samma år som jag (1973) och vi bor båda i Högdalen. Palm bloggar, är en aktiv twittrare och finns även på Facebook. Hon är S-kvinna och talar sig även varm för hbt-personers fri- och rättigheter aka mänskliga rättigheter. Vid en snabb genomgång av Sagt och gjort av Veronica Palm [i riksdagen] får man en ganska bra bild av det hon brinner för.

-

Jag vill bara säga till Veronica Palm - You go girl!

-

(Foto: Linda Håkansson/Socialdemokraterna)

Tafflig triangulering är trist och tråkig

I teorin framstår triangulering som en lika enkel som självklar strategi, men vid ett närmare påseende visar det sig att svårigheterna är betydande. Det krävs att kärngrupper - som partiledningar tenderar att vara särskilt lyhörda för - och partiaktiva accepterar förändringarna, vilket ingalunda är självklart. Partier är mer eller mindre demokratiskt styrda organisationer och därför kan det vara svårt att lägga om kursen, särskilt om det handlar om att fjärma sig från ideologiska grundsatser, Tommy Möller (DN)

-

S vill skärpa kraven på sjuka, är rubriken på en artikel SvD. Jag kan bara skriva under på allt som Johanna Graf skriver i sitt inlägg Kopian på kopian på orginalet: Snacka om kopian på kopian på originalet. Arbetarepartiet blev nya arbetarpartiet som blev... nygamla Arbetarpartiet?

-

Trianguleringsstrategin handlar om att i centrala frågor - där den egna politiken är mindre uppskattad än motståndarens - närma sig motståndaren och inta en "tredje ståndpunkt" mellan den som motståndaren har och den man tidigare själv intagit. Triangulering är en modern variant på marginalväljarteoremet: partierna tenderar att utforma sin politik så att den framstår som attraktiv för den stora gruppen väljare som finns i det politiska kraftfältets mitt (DN).

-

Jag är så himla trött på taffliga trianguleringsstrategier inom den svenska politiken. Tobias Billströms debattartikel i DN, Ställ tydliga krav på invandrare var helt vansinnig och Veronica Palm sade då (mycket rätt och riktigt) "farligt likt extremhögerretorik" (jag orkade inte ens blogga om Billströms artikel).

-

Några dagar senare ser vi Veronicas Palms debattartikel Låt inte flyktingarna bestämma var de ska bo i DN. En sådan debattartikel, endast några dagar efter Billströms artikel och Palms uttalande, skadar socialdemokraternas trovärdighet (precis som fallet är med "skärpta krav på sjuka"). Att Veronica Palm riskerar att bli stämplad som en flip-flopper, gagnar varken henne eller partiet.

-

Det går inte att kritisera motståndarnas politik i ena andetaget, för att i nästa andetag närma sig motståndarens politik med en tredje ståndpunkt (som inte har stöd bland kärngrupperna i partiet och framför allt inte bland de partiaktiva). Vi såg borgarna ägna sig åt triangulering innan valet, de talade om välfärd och moderaterna började till och med kalla sig för arbetarparti. Statsvetaren Tommy Möller skrev då debattartikeln Moderaterna i svår knipa när trovärdigheten prövas (som jag har hämtat åtskilliga citat från i detta inlägg). Varför måste nu socialdemokraterna ägna sig åt samma sak?

-

I ett tidigare inlägg skrev jag: [...] socialdemokraterna närmar sig allt för mycket mitten, eller mitten? Högern? Vad finns det i mitten att hämta förutom hoppjerkor till väljare? [...] Istället för att gå mot mitten, bör socialdemokraterna hoppa några steg tillbaka och reformera det som jag lite slarvigt kallar "de gamla socialdemokraterna". Hoppa några steg tillbaka och därefter hoppa högre och längre än motståndarna.

Läs även Dagens Arenas ledare Sluta triangulera Sverigedemokraterna.

(Foto: New Copy).

Vårdnadsbidraget behandlas imorgon i kammaren

I morgon äger två intressanta interpellationsdebatter om vårdnadsbidraget rum i kammaren. Det är Veronica Palm som frågar såväl socialminister Göran Hägglund som jämställdhetsminister Nyamko Sabuni om effekterna av vårdnadsbidraget.
-
Precis som den oro jag har uttryckt i ett tidigare inlägg, så oroar sig även Palm för effekterna av vårdnadsbidraget:
-
Dessutom visar erfarenheter från Norge att de barn som bäst behöver förskolan för sin språkliga och sociala utveckling riskerar att i än högre grad än i dag stanna hemma, detta i stället för att få delta i den pedagogiska och stimulerande verksamhet som en bra förskola innehåller.
-
Mina frågor till statsrådet är:
-
Hur avser statsrådet att verka för att kommunerna ekonomiskt kompenseras för införandet av vårdnadsbidrag?
-
Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att vårdnadsbidraget inte drabbar kvaliteten i barnomsorgen? (Interpellation 2007/08:332).
-
Erfarenheter visar att vårdnadsbidraget utnyttjas till 95 procent av kvinnor. Bara det borde väcka jämställdhetsministerns intresse för att granska bidraget ur ett genusperspektiv. Den norska erfarenheten visar att det till stor del är invandrade kvinnor och unga kvinnor med låg utbildning och svag ställning på arbetsmarknaden som utnyttjar bidraget.
-
Vårdnadsbidraget i sig försvårar alltså etablering på arbetsmarknaden för redan svaga kvinnogrupper, försvårar integrationen av just kvinnor bland de invandrade svenskarna och förstärker de förtryckande könsroller som säger att kvinnor, inte män, är lämpade att ansvara för barn och hem.
-
Dessutom är bidraget för litet. Det är så litet att det på intet sätt kan vara en reell valmöjlighet för den som i dag finns väl etablerad på arbetsmarknaden. Resultatet blir ett bidrag till dem med svagast etablering för att ytterligare förstärka inlåsningen i utanförskap av unga, invandrade och lågutbildade kvinnor – eller ett hemmafrubidrag till de kvinnor som gift sig rikt.
-
Mina frågor till statsrådet är:
-
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att motverka vårdnadsbidragets negativa effekt på jämställdheten?
-
Avser statsrådet att ta initiativ till att regeringen återkommer till riksdagen med en utvärdering av vårdnadsbidragets effekter ur ett genusperspektiv, och när återkommer regeringen? (Interpellation 2007/08:334).
-
Vårdnadsbidraget är fruktansvärt omodernt. Det slår hårt mot kvinnor och det slår hårt mot barn!

(s) + YouTube = sant

Tanken är god - mycket god! För (s) gäller det nu att hitta nya plattformar och nya vägar att nå människor och framför allt att skapa en oppositionspolitik. YouTube är verkligen en sajt som når många människor. När jag går in på YouTube vill jag bara säga "NEJ!" Så rätt så rätt, men så fel, så fel. Monas installationstal i 13 delar *gäsp*. Ylva Johansson och Thomas Östros kommenterar någon sakfråga *gäsp*.

Det här är några av mina förslag för att på 3 1/2 år vinna tillbaka opinionen:

* På YouTube skulle (s) filma egna snuttar och använda mycket humor och ironi. Låt en ung Maryam ondgöra sig över regeringen, låt Veronica Palm berätta om orättvisor, låt Nikos berätta för de äldre invandrarna att det finns ett parti som vill minska klyftorna, låt okända sossar visa en alternativbild av "gubbpartiet". Ge unga väljare och ge människor med invandrarbakgrund alternativ till Ylva och Thomas. När vi väl har fångat väljare, kommer de själva att uppsöka socialdemokraternas hemsida och fördjupa sig.

* YouTube är bara början... skapa aktiva klubbar på nätets många communities som t.ex. qruiser, myspace, msn m.fl. Låt medlemmarna komma mer till tals. Använd nu nätet till att ge de socialdemokratiska väljarna och blivande väljare utrymme! Utnyttja nätet - använd det till vår fördel! Citera gärna Olof Palme och andra stora tänkare, men glöm inte att citera Agda 80 år, eller Simon 14 år. Glöm inte att lyssna!

* Sluta stå vid tunnelbanans ingång och vifta med papper. Vi resenärer blir bara irriterade! I dagens samhälle vill de flesta uppsöka information på egen hand. Nej, stå hellre en bit bort med en kaffevagn. Servera kaffe (helst latte och cappuccino, rättevisemärkt naturligtvis) i coola pappersmuggar, röda och vita, med en litet s-märke och ett politiska budskap tryckt på koppen. I anslutning till kaffet ska det finnas information i pappersform, men även coola knappar och möjlighet att köpa coola t-shirts och tröjor med politiska tryck. Att få en kopp kaffe, godis, bullar ger bättre resultat än att blockera vägen och trycka upp broschyrer i ansiktet på oss.

* Använd mer aktivt föreningar/organisationer som Rebella, Avantgarde, hbt(s). Vi har en massa idéer, vi har kunskap och kompetens!

* Mediaträna politiker! Vi måste bli duktigare på att hantera media. Med tanke på att media här i Sverige är liberal, så måste vi sossar hitta vägar in i detta ljusblå mediagytter.

* Börja blogga! Försök vidare att samordna bloggandet. Länka till varandra! Tipsa folk!

* Skriv, kommentera, försök få mediautrymme! Var en blåslampa! Så fort regeringen gör något som inte är bra - höj rösten!

* Samarbeta. Är du medlem i någon s-förening - samarbeta med andra föreningar. Utbyt erfarenheter.

* Skapa "helhetslösningar" för ungdomar så att de känner sig hemma i partiet. En ung, lesbisk vegan söker sig hellre till mp eller v - det måste vi ändra på. Vi måste visa att (s) är grönare än mp och queerare än fp! Vi måste även engagera de med invandrarbakgrund. Vi måste få dem att rösta, vi måste få dem att känna sig hemma i partiet! Gå ut i förorterna och bjud in till intressanta föreläsningar och samtal på kurdiska, arabiska, turkiska...

* Vi måste omdefiniera ordet "arbetare", men på ett annat sätt än moderaterna. Vilka är numer arbetare? Det betyder inte att vi ska glömma industriarbetaren och byggarbetaren, vi måste dock inkludera spärrvakten, brevbäraren etc.


* Istället för att minska på personal - nyanställ! Anställ unga, invandrare, flator, bögar... anställ folk från olika håll och kanter och inte bara statsvetare. De är de som kan komma med "nytänk"... De är de som kan förnya partiet!

Jag återkommer med fler punkter.