Socialdemokraterna lovar ny förskolegaranti

Att Moderaterna prioriterar skattesänkningar framför förskola, har jag skrivit om tidigare. Om för stora barngrupper, har Carin Jämtin skrivit om ett flertal gånger på sin blogg (till exempel detta om Farsta). Nu läser jag på Socialdemokraternas hemsida om våra vallöften om förskolan:

- Antalet barn ska minska med i snitt minst ett barn per grupp.
- Personaltätheten ska öka.
- Föräldrar ska garanteras förskoleplats i den egna stadsdelen inom tre månader.
- Om garantin ej uppfylls ska plats erbjudas på tillfälligt familjedaghem i första hand eller i form av barnpassning i hemmet i andra hand.
- Andelen utbildade förskollärare ska öka.
- Barnomsorg ska erbjudas på obekväm arbetstid.
- En avgiftsfri sommarmånad ska införas.

Bra vallöften, om än att jag gärna hade sett att antalet barn ska minska med i snitt minst två barn per grupp. Någon kanske tänker att ett eller tre barn extra i gruppen inte gör någonting. Situationen, när till exempel 16 barn ska ut samtidigt, kan bäst beskrivas så här: det är 16 mössor, 16 overaller, 32 vantar, 32 små strumpor och 32 skor som ska på.

Därför ställer jag nu frågan: vill vi stockholmare ha mer skattesänkningar eller vill vi satsa på förskolan?

Moderaterna prioriterar inte förskolan

Politikerna lovade oss minskade barngrupper med max 18 barn och nu har vi 20. Hur kan politikerna tänka att vi ska ta emot fler barn?

Ovanstående undrar en förskollärare och jag förstår hennes oro. I Moderaternas Stockholm ökar nämligen barngrupperna. Stora barngrupper och allt mindre resurser ger stressad personal och stressade barn.

I Farsta (där jag bor) var förra året 28 procent av småbarnsgrupperna (1-3 år) i förskolan större än 14 barn, vilket är den maxgräns kommunfullmäktige har satt. Två år tidigare var andelen noll.

För äldre barn (4-5 år) är maxgränsen enligt kommunfullmäktige 18 barn. År 2009 var 28 procent av storbarnsgrupperna större än så i Farsta. Det är en fördubbling sedan 2007 (uppgifterna är hämtade från Carin Jämtins blogg).

Kommunerna hinner inte bygga nya förskolor tillräckligt snabbt, säger Moderaterna. Vad det snarare handlar om är att Moderaterna prioriterar skattesänkningar framför förskola. Så enkelt är det.

Någon kanske tänker att ett eller tre barn extra i gruppen inte gör någonting. Situationen, när till exempel 16 barn ska ut samtidigt, kan bäst beskrivas så här: det är 16 mössor, 16 overaller, 32 vantar, 32 små strumpor och 32 skor som ska på.

SvD , SVT

Ytterligare ett bra exempel på genuspedagogik i förskolan

Ni som läser min blogg ofta, vet att jag gillar genuspedagogik (om inte kan ni läsa dessa inlägg här, här och här).
-
Allt om barn skriver idag om att lek i skogen bidrar till jämställdhet:
-
Eva Ärlemalm-Hagsér, adjunkt på Mälardalens högskola och doktorand, har undersökt hur lekmiljöer utomhus förstärker könsroller. Hon menar att förskolegårdens utformning och utrustning ger barnen tydliga signaler om vilken lek som är tillåten och möjlig. En mindre förutsägbar miljö, i exempelvis skogen, skapar lekar där alla kan delta.
– Barns egna berättelser och observationer av lek, i exempelvis skogen, kan hjälpa oss forskare och pedagoger att förstå vilken roll miljöerna spelar i barnens lek. Hur vissa lekar eller redskap, som bandyklubbor eller cyklar, snabbt blir könskodade av barnen och därmed försvårar gränsöverskridande lek, säger hon.
På Fastebols förskola i Järfälla är personalen medveten om strukturerna som ”skapar” kön/genus hos barn och vuxna. Och att de som pedagoger, enligt läroplanen, har i uppdrag att ge varje barn ”rätten till både utveckling och lärande oberoende av kön”.
-
År 2003 tillsatte den dåvarande (socialdemokratiska) regeringen en delegation, som år 2006 gav ut Jämställdhet i förskolan - om betydelsen av jämställdhet och genus i förskolans pedagogiska arbete. I rapporten framkommer det tydligt att förskolan har svårt att uppnå de jämställdhetsmål som anges i läroplanerna. Det är dags att högerregeringen läser igenom rapporten och börjar satsa på genuspedagogik . . Vår ambition är att år 2012 skall det finnas en utbildad genuspedagog per 25 anställda. Vilken ambition har vår nuvarande regeringen vad beträffar genuspedagogik?
-
I ett tidigare inlägg skrev jag att av 400 miljoner "jämställdhetskronor" har bara 148 miljoner använts. Lite har Nyamko Sabuni satsat på Fru Gårman (läs mitt inlägg om Fru Gårman här). Kanske är Sabuni villig att satsa några miljoner på genuspedagogik?
-
Och apropå Sabuni har hon skrivit en debattartikel i Expressen där hon anser att kvotering till bolagsstyrelser är helt fel. Sabuni skriver bland annat: Historiskt sett har vi många bevis på att det inte behövs kvotering för att lösa problem och förändra strukturer.
-
Historiskt sett? Vilken historia då?
-
Jag är mer förtjust i Claes Borgströms förslag. Han har också skrivit en debattartikel i Expressen.

Vårdnadsbidraget behandlas imorgon i kammaren

I morgon äger två intressanta interpellationsdebatter om vårdnadsbidraget rum i kammaren. Det är Veronica Palm som frågar såväl socialminister Göran Hägglund som jämställdhetsminister Nyamko Sabuni om effekterna av vårdnadsbidraget.
-
Precis som den oro jag har uttryckt i ett tidigare inlägg, så oroar sig även Palm för effekterna av vårdnadsbidraget:
-
Dessutom visar erfarenheter från Norge att de barn som bäst behöver förskolan för sin språkliga och sociala utveckling riskerar att i än högre grad än i dag stanna hemma, detta i stället för att få delta i den pedagogiska och stimulerande verksamhet som en bra förskola innehåller.
-
Mina frågor till statsrådet är:
-
Hur avser statsrådet att verka för att kommunerna ekonomiskt kompenseras för införandet av vårdnadsbidrag?
-
Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att vårdnadsbidraget inte drabbar kvaliteten i barnomsorgen? (Interpellation 2007/08:332).
-
Erfarenheter visar att vårdnadsbidraget utnyttjas till 95 procent av kvinnor. Bara det borde väcka jämställdhetsministerns intresse för att granska bidraget ur ett genusperspektiv. Den norska erfarenheten visar att det till stor del är invandrade kvinnor och unga kvinnor med låg utbildning och svag ställning på arbetsmarknaden som utnyttjar bidraget.
-
Vårdnadsbidraget i sig försvårar alltså etablering på arbetsmarknaden för redan svaga kvinnogrupper, försvårar integrationen av just kvinnor bland de invandrade svenskarna och förstärker de förtryckande könsroller som säger att kvinnor, inte män, är lämpade att ansvara för barn och hem.
-
Dessutom är bidraget för litet. Det är så litet att det på intet sätt kan vara en reell valmöjlighet för den som i dag finns väl etablerad på arbetsmarknaden. Resultatet blir ett bidrag till dem med svagast etablering för att ytterligare förstärka inlåsningen i utanförskap av unga, invandrade och lågutbildade kvinnor – eller ett hemmafrubidrag till de kvinnor som gift sig rikt.
-
Mina frågor till statsrådet är:
-
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att motverka vårdnadsbidragets negativa effekt på jämställdheten?
-
Avser statsrådet att ta initiativ till att regeringen återkommer till riksdagen med en utvärdering av vårdnadsbidragets effekter ur ett genusperspektiv, och när återkommer regeringen? (Interpellation 2007/08:334).
-
Vårdnadsbidraget är fruktansvärt omodernt. Det slår hårt mot kvinnor och det slår hårt mot barn!