Socialdemokraterna, Stockholm och skyskrapor

Socialdemokraterna i Stockholm vill ha skyskrapor. Foto: S-kansliet/Stadshuset

Det är ju inte direkt en hemlighet att jag anser att Socialdemokraterna i Stockholm saknar Fingerspitzengefühl. Inte alltid, men ofta. Slussen, Förbifart Stockholm, TV-eken (nej, jag ville heller inte att eken skulle sågas ner, men att göra ett politiskt utspel av det?)...

Jag är heller inte så imponerad av våra företrädare i Stockholms stad. För ett tag sedan hade stockholmssossarna en ypperlig chans att välja Gabriella Granditsky Svenson till oppositionsborgarråd och Linnea Björnstam till kommunsekreterare. Repskapet valde dock att gå på de förslag som Stockholms arbetarekommuns styrelse lade fram. Suck.

Fingerspitzengefühl är av största vikt i en stad som Stockholm. Vi behöver företrädare som stockholmarna kan identifiera sig med. Vi är framför allt i akut behov av en socialdemokratisk stockholmspolitik som attraherar många och inte blott ett fåtal. Bevara Slussen-anhängare är få, men högljudda. Majoriteten av stockholmarna vill att den skall rivas. Om jag inte missminner mig, nyttjar 80 procent av stockholmarna kollektivtrafiken, därför gillar jag att S i Stockholm just vill satsa på bland annat tunnelbanan.

Förslag som förvandlar Stockholm till en cykelstad i likhet med Köpenhamn, är också något som ligger många stockholmare varmt om hjärtat. Där är S i Stockholm helt rätt ute. Jag är vidare emot Förbifart Stockholm. Det är inte S i Stockholm. Suck.

Stockholm, Sveriges huvudstad är enligt min mamma (som är född och uppvuxen i Hamburg) en by. Vi som bor i Stockholm vill naturligtvis inte att staden uppfattas som en by, snarare tvärtom. Även om Stockholm som liten stad (i förhållande till andra världsstäder) ligger närmare verkligheten än Stockholms aspirerande självbild, har de facto politikerna i Stockholm möjlighet att närma sig självbilden medelst politiska förslag som just förvandlar Stockholm till en världsstad.

Eftersom jag anser att det varit sparsmakat med intressanta, relevanta och realistiska förslag från S i Stockholm blir jag överlycklig när jag i dagens Metro läser att Socialdemokraterna i huvudstaden vill se skyskrapor vid Västerbrons fäste. Tankarna går till Manhattan och även om jag inte är överdrivet förtjust i skyskrapor, tror jag att många stockholmare gillar förslaget.

Sammanfattningsvis kan man säga att det har kommit ett och annat bra förslag från S i Stockholm. Dessa överskuggas dock, enligt mig, av de dåliga förslagen, den svaga oppositionen och de svaga oppositionsborgarråden.

Jag har för vana att inte kommentera opinionssiffror, utan ägnar mig hellre åt opinionsbildning, men om inte S i Stockholm skärper sig, kommer det inte bli roligt på valdagen i september 2014. I mitt inlägg La onda verde skriver jag om den gröna vågen som sveper över Europa. Miljöpartiet kommer, om inget görs från socialdemokratiskt håll, gå om S i Stockholm redan 2014. Ja, det är bara en tidsfråga innan MP går om Moderaterna i Stockholm.

Om jag inte var sosse i själ och hjärta, hade jag nog gått över till MP redan 2009.

I egenskap av gräsrot, anser jag att det är mitt "jobb" att agera blåslampa. Genom att skriva inlägg som detta, hoppas jag att S i Stockholm tar åt sig av kritiken, kavlar upp ärmarna och börjar jobba stenhårt för att skapa en socialdemokratisk stockholmspolitik (plus lyfter nya namn på listorna och då menar jag att de hamnar på valbar plats) som gör att att många stockholmare 2014 röstar på just S.

Till syvende og sidst några uppmuntrande ord till S i Stockholm (ja, kanske partiet i stort): Det finns en väg ut ur detta. Det är Ingvar Carlsson och jag övertygade om.

Läs även Johan Westerholms inlägg En obehaglig julhälsning.

[UPPDATERAT]
Oppositionsborgarrådet Tomas Rudin har också bloggat om skyskrapor.