Så nära ett propagandaministerium man kan komma (del II)

As a Usenet discussion grows longer, the probability of a comparison involving Nazis or Hitler approaches one. Mike Godwin 

Enligt Godwins lag så förlorar den som liknar sin åsiktsmotståndare vid nazister diskussionen. Jag har använt epitetet "propagandaminister" för Per Schlingmann. Vidare skrev jag inlägget Så nära ett propagandaministerium man kan komma för ett tag sedan.

Propagandaminister och propagandaministerium - tankarna går onekligen till Nazityskland. Dock förhåller det sig så att propaganda är något som människor ägnat sig åt under lång tid. När jag studerade Antikens kultur och samhällsliv vid Uppsala universitet hade vi till exempel en kursbok som enbart handlade om propaganda under Augustus tid. Läser ni inlägget Så nära ett propagandaministerium man kan komma och dagens ledare i Aftonbladet (signerad Eva Franchell) så anser, åtminstone jag, att jag inte fallit offer för Godwins lag.

För att få läsa utredningen Översyn av kommunikationsverksamhet i Regeringskansliet, var Franchell och ledarredaktionen tvungna att inkomma med en skriftlig begäran. Därefter fick de vänta en hel dag medan rättschefen på förvaltningsavdelningen sekretessprövade informationsplanen. Allt ska numer sekretessprövas innan det lämnas ut till media hälsar förvaltningsavdelningen.

Händer det här i Sverige?

Den svenska offentlighetsprincipen är något vi med rätta är stolta över och ofta lyfter fram – inte minst i internationella sammanhang. Även regeringen har en egen sida för den.

Vad Schlingmann pysslar med på regeringskansliet kan bäst beskrivas som skapandet av ett propagandaministerium.

Bild: Anneli Carlström/Fokus