Vad ska du göra i helgen?

Den obligatoriska frågan dyker upp på fredagen:

- Vad ska du göra i helgen?
- Jag ska vara sekreterare på SSU Stockholms årskonferens (ARSK) både lördag och söndag.
- Aha... du ska alltså jobba. Hoppas att du får bra betalt.
- Nej, jag får inte ett öre.
- Varför gör du det i så fall?!!
- Det är ett hedersuppdrag.

Vid det här laget ser frågeställaren ut som en fågelholk.

Personer som inte brinner för politik, har svårt att förstå att det finns många som är villiga att använda sin fritid till detta. Ja, det behöver inte vara politik. Det kan vara fotboll, Tolkien, basket, teater et cetera, men jag misstänker starkt att reaktionerna hade varit annorlunda om jag hade sagt att jag skulle på träningsläger och spela basket hela helgen. I inlägget Fritidspolitiker förklarar jag varför jag ägnar stora delar av min fritid till just politik. Innan jag intresserade mig för politik var arkeologi min stora passion och innan dess var det idrott.

Att brinna för något... att vara passionerat intresserad av något... det tror jag är essentiellt för en människas utveckling och välbefinnande.

Tre dagar utan politik

Kan man få en överdos av politik? Som svar på min egen fråga så kommer här ett rungande JA! Det senaste året har jag haft förtroendeuppdrag i olika styrelser, jag har på min fritid sprungit på intressanta seminarier och föreläsningar. Därtill har jag varit avlönad på halvtid för att jobba med politik. -
Ni som jobbar med politik och läser ovanstående vet att man inte kan jobba halvtid med politik.
-
Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner med allt jag ska (och vill) göra.
-
På kort tid har jag varit sjuk i två omgångar, så sjuk att jag inte orkat läsa mejl, twittra, blogga, svara i telefon och att gå till jobbet i mitt tillstånd har varit helt uteslutet. Mellan febertopparna har jag sett någon enstaka film (eller kanske var det feberdrömmar?). Vinterkräksjukan och influensan har genererat i mer dåligt samvete.
-
Politik har i tre år varit min stora passion i livet. Jag har andats, ätit och älskat politik. I det tillstånd jag befinner mig i nu hyser jag en hatkärlek till politik.
-
Nu har det så kallade nya verksamhetsåret börjat. Därför har jag bestämt mig för att dra ner på de politiska uppdragen och börja säga nej. Även min blogg kommer att bli lidande av mina "löften".
-
Vidare har jag bestämt mig för att bli en riktig kontorsråtta. Mina inkorgar ska vara exemplariska. Mejl ska kastas eller flyttas till mappar. Dokument ska inte hamna under "politik". Hädanefter är det ORDNUNG som gäller!
-
Jag kommer att fira det nya verksamhetsåret med tre dagar utan politik. I morgon åker jag och fästmön till London. Där kommer vi äta gott, dricka gott, shoppa ett och annat klädesplagg och ägna oss åt en annan passion - arkeologi. British Museum - here I come!

Fritidspolitiker

Att vara "fritidspolitiker" är att "offra" stora delar av sin fritid för politiken. Jag är fritidspolitiker. Jag gillar inte ordet. Det låter som en hobby. Min mor är upprörd över den tid jag lägger ner på politiken... "du tjänar ju inga pengar på ditt volontärarbete" beklagar hon sig. Har jag sagt att min mamma röstar borgerligt?
-
Jag och en kollega pratade politik för några veckor sedan. Det enda han fokuserade på var heltidspolitikerna (riksdagsledamöter, stadsråd och borgarråd). Jag försökte berätta för honom om politikerna som verkar på gräsrotsnivå, fritidspolitikerna. Han såg oförstående ut. För honom var politiker de som tjänade bra, de som fick "fallskärmar", de som fick jobbavdrag även när de var pensionerade, de som syns i media. Jag tror att många med honom tänker i de banorna och så föds politikerföraktet.
-
Jag sitter med i tre styrelser och i ett antal arbetsgrupper. Jag lägger ner en massa timmar, obetald arbetstid, på politik? Varför gör jag det?
-
Det finns en rad faktorer. Det första är att genom politik kan jag påverka. Genom mitt medlemskap och i och med att jag är aktiv kan jag påverka. Om jag hade obegränsat med pengar skulle jag också kunna påverka, men det är inte samma sak.
-
Det andra är det sociala. Många tror att vi blott och bart sitter i tråkiga styrelsemöten, men det är i hög grad lika viktigt med det sociala. En seminariedag avslutas ofta med samkväm. Jag återkommer till detta.
-
Gratis bildning är det tredje. Partiet låter så centralt, men i klubbar och föreningar runt om i landet, anordnas kurser, seminarier och föreläsningar. De flesta är gratis. Ibland måste man betala en summa, men det är oftast om kursen avslutas med ett studiebesök utomlands. Oftast är denna summa liten. Resa, hotell, mat - 500 spänn, det är inte så blodigt. Jag har gått en rad kurser och varit på en rad föreläsningar och det har varit oerhört berikande. Nu till helgen ska jag på styrelsehelg. Det är HBT-sossarnas styrelsehelg. Den är förlagd till Bommersvik (och jag älskar Bommersvik-miljön). Vi kommer att ha gästföreläsare, vi kommer att diskutera politik, den nya styrelsen kommer att "team-bounda"... Vi kommer förutom detta laga mat tillsammans, basta och se melodifestivalen (och dricka lite vin). En hel helg kommer att gå åt, men det är det värt. Politik och samkväm.
-
Att träffa likasinnade. Precis som star trek-nördar med sina konvent, så har vi sossar (ja, även de med annan partifärg) "konvent" och bara för att vi är sossar betyder inte att vi tycker lika i allt. Däremot har vi samma värdegrund.
-
Sedan finns det folk som jobbar politiskt för att göra karriär inom partiet. Det är inget fel med det. Däremot anser jag att det är fel att tacka ja till en massa politiska uppdrag och inte ha tid för alla. Det ser bra ut i CV:t, men det är ett svek mot de som valt personen.
-
För att vara fritidspolitiker och ha politiska uppdrag är i lika hög grad ett förtroende som det förtroende som våra riksdagsledamöterna har fått. Jag har fått ett/flera förtroendeuppdrag och jag anser att det är en ära. Jag har fått ett förtroende från medlemmarna, eftersom de anser att jag, mitt arbete, mina åsikter behövs. Det förtroendet vill inte jag svika och det förtroendet kan man inte sätta en prislapp på.
-
Vi inom socialdemokraterna (och kanske inte bara inom socialdemokraterna utan alla partier), har ett problem - och det är att värva medlemmar. Många röstar på sossarna, men att bli (betalande) medlem är inte lika självklart. Ibland kan det till och med vara avskräckande att komma till något medlemsmöte, framför allt till en avsomnad förening, där mötesformen (läs tre personer i lokalen, upprabbling av paragrafer et cetera), ja det kan få vem som helst att vända i dörren och aldrig ägna sig åt politik igen.
-
Jag hade tur. Min första förening var HBT-sossarna och inom vår förening ägnar vi oss åt såväl det politiska som det sociala. Jag har fått ett stort kontaktnät inom partiet. Jag har träffat personer, som jag haft stort utbyte av och som jag kanske aldrig kommit i kontakt med om det inte vore för socialdemokraterna.
-
Till syvende och sist gäller det att ha en förstående partner (eller vara singel). Min partner jobbar fackligt, så hon förstår varför det går åt så mycket fritid. Nu är jag gräsänka. Hon är på en facklig kurs i några dagar. Hon kommer själv att vara gräsänka i helgen, men hon förstår varför.
-
Jag gillar att jobba med politik på gräsrotsnivå. Jag vill förändra samhället, vilket jag kan göra genom politiken. Jag brinner för politiken. Politik är att förändra. Därför tycker jag det är synd att fler inte engagerar sig i politiken. "Politik är tråkigt" är en kommentar jag hör ofta, om fler än jag upplever att så är inte fallet, kan vi förändra!
-
Erik Laakso har också bloggat om politikens villkor.