Regnbågsdjur

Den 8 november inviger Naturhistoriska riksmuseet den nya utställningen Rainbow Animals — om homosexualitet i djurvärlden. 13 november (kl. 18:15) kan man även gå på ett föredrag om djurens bi- och homosexualitet.

-

Till Aftonbladet säger biologen och projektledaren för utställningen Rainbow Animals, Christina Ritz: Homosexualitet är helt enkelt naturligt [..] Än så länge finns över 1 500 arter med bi- eller homosexuella beteenden beskrivna. Många väljer att leva i homosexuella relationer i långa perioder – eller livet ut.

-
DN- Homosexuella kontakter vanliga i djurriket

DN- Homofåglar adopterade

National Geographic - Homosexual Activity Among Animals Stirs Debate

News-Medical. Net - 1,500 animal species practice homosexuality

När biologin får styra

Vi ser det alltför ofta hända här i Sverige - att vårdnaden om ett barn går till den biologiska föräldern. Biologi får styra beslutsfattandet.
-
Det finns fall då en biologisk förälder inte vill ha vårdnaden, det finns fall då barnet säger att det inte vill att den biologiska föräldern skall ha vårdnaden och det finns fall då det är direkt olämpligt att en biologisk förälder får vårdnaden om barnet.
-
När en far har förgripit sig på sitt barn ett otal gånger, döpts till rättspsykiatrisk vård på grund av detta och ändock får fortsatt vårdnad om barnet, då är det något ruttet i staten Sverige! "Fallet Louise" är rättsvidrigt.
-
Vi måste vidga familjebegreppet. Vi måste se mindre till biologi!
-
Svd, DN, Aftonbladet, Expressen

Just därför skall vi ha genuspedagogik i förskolan (och inte bara där)

Jag undrar hur Elise Claeson tänker när hon sågar genusanalys vid fotknölarna i dagens Expressen. Jag vet sedan tidigare att hon anser att biologi är allenastyrande och att socialt kön det vill säga genus är trams.
-
Jag är dock enig med Claeson på en punkt, nämligen att förskola och skola domineras av kvinnor och det är inte bra, vare sig för killar eller tjejer.
-
Vad jag efterlyser är just vad genusinriktade förskolor som Tittmyran och Nicolaigården ägnar sig åt - en personal som visar på mångfald - män och kvinnor i olika åldrar, med olika sexuella läggningar, etniciteter och religioner. (Läs gärna mitt inlägg om genuspedagogik i förskolan). Förskolor som ägnar sig åt att utveckla individer. Pojkar som "grymtar" lär sig att kommunicera och tjejer som är tysta och omhändertagande, lär sig att ta plats.
-
Om killar lär sig att kommunicera utan att grymta och ta till knytnävarna, har vi inte då löst ett delproblem? För visst minns vi den där killen i mellanstadiet som knuffade till oss och som drog oss i håret? Han gjorde det inte för att vara elak, han gjorde det för att han gillade oss och ville ha vår uppmärksamhet men han kunde inte och vågade inte visa det med ord och de "rätta" känslorna.
-
Om killar och tjejer får en nära relation till bögar och blattar, har vi inte då löst ett delproblem? Om vi har en skola som motverkar fördomar och föråldrade könsroller, har vi inte då löst ett delproblem?
-
Så här avslutar Claeson sin artikel:
-
Genusanalysen har nått vägs ände. Fokuseringen på de ”underordnade”flickorna och att könen är sociala konstruktioner, har gjort att vi slutat med riktad pojkuppfostran; vi vill inte se att pojkar har särskilda problem och behov. Det överordnade könet klarar sig väl alltid, tycks vi tro. Men det är ett katastrofalt feltänk. Genussamhällets svek mot pojkarna är ett historiskt misstag, som kan få förödande konsekvenser.Vi riskerar att skapa en underklass av män, vars enda fel är att de inte är kvinnor.
-
Vi vill inte se att pojkar har särskilda problem och behov? Inte om hon med det menar könet, vi vill nämligen se människan - ecce homo! Vi vill se individen oavsett kön, klass, etnicitet, sexuell läggning. Vi vill med hjälp av en jämställd förskola skapa starka, självständiga kreativa och kommunikativa individer...