Året var 1993. Det var första året vid Uppsala Universitet och jag älskade universitetslivet, med allt vad det innebar. Det var också det året som Toni Morrison fick Nobelpriset i litteratur. Det var första gången en afroamerikansk kvinna fick ta emot detta pris. Det var första gången på mycket länge jag hade läst en författare innan hon/han fått Nobelpriset i litteratur.-
Jag minns att hon besökte Uppsala i samband med prisutdelningen. Hon kom gåendes förbi mig ner till talarstolen i aulan i Universitetshuset. Vilken utstrålning den kvinnan hade. Hon var så oerhört vacker med sina gråa dreadlocks och när hon började läsa högt ur sin bok Jazz blev det knäpptyst i hela aulan. När hon slutade läsa, reste sig människorna upp, stampade i golvet och applåderade så att taket nästa lyfte.
-
I år går Nobelpriset till Jean-Marie Le Clézio och klubben för inbördes beundran har gjort det igen. Svenska Akademin vill skriva svenska folket på näsan. Vet ni inte vem Le Clézio är, är ni dumma i huvudet. Nej, jag vet inte vem han är.
-
Svenska Akademiens motivering: Uppbrottets, det poetiska äventyret och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen. Själva motiveringen borde få Nobelpriset.
-
Jag kan slå vad om att Tomas Tranströmer aldrig kommer att få Nobelpriset i litteratur. Svenska Akademin vill fortsätta vara klubben för inbördes beundran. Jag håller fast vid min åsikt - Right Livelihood-priset är mer intressant än Nobelpriset (läs mitt tidigare inlägg).
-
Istället för att rusa till bokhandeln och köpa några böcker av Le Clézio rekommenderar jag istället följande böcker av Toni Morrison: Beloved, Song of Solomon, Jazz, The bluest eyes och Sula.
-
DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, Stationsvakt, Kulturbloggen
