Jag erkänner att jag har fördomar. En av mina främsta fördomar är den mot överklassen. Inte den väluppfostrade, gamla, intellektuella överklassen (som vet hur man skall föra sig), utan den kategori wannabies som tror sig tillhöra överklassen bara för att de har stålar eller har gift in sig i överklassen.
-
Jag har jobbat till och från som vakt i åtta år och mycket har jag fått utstå. Dock har jag aldrig tagit till våld (ta i trä). Jag har mött ovanstående kategori många gånger i mitt arbete som vakt.
-
Den enda gången jag tappade tålamodet totalt och skrek tillbaka var när jag var tvungen att konfrontera en kille med bakåtslickat hår, rosa skjorta och svindyr klocka. Han krävde att jag skulle ringa till Fröken Ur för att han minsann visste att klockan inte alls hunnit bli 18:00. Jag fattar inte att han vågade. Den gången var jag nämligen beväpnad batong, handfängsel och revolver (och jag var redo att använda åtminstone ett av dessa vapen).
-
Nåväl.
-
Jag har även mött ovanstående kategori i affärer. Företrädelsevis kvinnor som står och skäller ut expediter efter noter. De tror att de är Herrskapet och att vi i servicesektorn är tjänstefolket.
-
Därtill har de en benägenhet att skälla ut helt fel människor, nämligen de längst ner i the food chain. De tror vidare att "allt" ingår i vår arbetsbeskrivning. När jag läser om Överklassdamen på Konsumbloggen, späddes mina fördomar på. Jag hoppas banne mig inte att expediten hjälpte häxan med potatislådorna!
-
Tidigare inlägg om Herrskap och tjänstefolk.
En rödgrön treenighet behövs!
4 veckor sedan
