När jag var på SSU-kongressen i Örebro för någon vecka sedan, fick jag lära mig att det denna gång inte var en uppgörelse mellan vänster och höger. Inom SSU fanns numer en vänsterfalang och två högerfalanger. Skogshögern mot länshögern. Det låter det, lite som skogshöns och länsrätt....
Media har en förkärlek att prata om vänster- och högersossar och en och annan sosse säger också stolt "jag är vänstersosse". Om man inte säger något själv, är andra villiga att bestämma åt en.
Jag går ofta omkring i palestinasjal och anses väl av många vara vänster. Om jag då säger att jag röstade ja till EU och EMU, då blir det svårare att placera in mig. Då kan någon få för sig att jag är högersosse, (framför allt om de får höra mig prata om NATO).
Jag fick också höra att partivänner kunde ge varandra stämpel beroende på vem man jobbar för.
Varför denna iver inom partiet (och även i media) att cementera vänster och höger inom socialdemokratin? Vi är ett stort parti med bredd. Vi är inte bara ett parti, vi är en folkrörelse.
Kan man inte få vara vänster ibland och höger ibland beroende på sakfråga?
Kan man vara mittensosse? Och nu när vi ändock håller på med etiketter: varför inte lägga till en massa: regnbågssosse, kaviarsosse, facksosse, ssusosse, avantgardist, rebella... och bara för att jag ibland skriver att jag är sahlinist, behöver inte betyda att jag skriver under på allt Mona Sahlin tycker eller gör. I slutändan anser våra motståndare ändå att vi är betongsossar.
Vad jag vill ha sagt är att jag består av många delar, precis som alla andra och att det ibland går till överdrift, detta behov av att etikettera människor hit och dit. Jag kan inte ens ge mig själv en etikett.
Andra som skriver om vänster och höger inom socialdemokraterna:
Erik Laakso
Johanna Graf
Jag borde ha hållit fast vid att jag inte skulle.
22 timmar sedan
