Anorexi & benskörhet

Jag läser i Aftonbladet idag om en 18-åring som har en 95-årings skelett. I ett tidigare inlägg skrev jag om min egen ätstörning:
-
Även jag har dock haft min beskärda del av ätstörningar. Det skedde först under min universitetstid. Kraven var höga och jag var en prestationsmänniska. Jag ställde ännu högre krav på mig själv. Under en kort period vägde jag 48 kg. Jag insåg dock snabbt att jag måste sluta straffa mig själv.
-
Mina ätstörningar gör sig dock påminda även idag. Jag kan till exempel inte äta mat jag anser äcklig, då går jag hellre utan mat i magen, jag glömmer bort och äta ibland och jag kan slarva med maten. Jag kan vidare tycka att jag har fått mage. Dock väger jag strax under 60 och jag mår bra.
-
De människor som någon gång haft en ätstörning får ofta leva med den resten av sitt liv. Det kan vara benskörhet, svårigheter att bli gravid, förstörd matstrupe, kroppsbehåring...
-
I vårt samhälle finns alltför få kliniker som har kompetens och resurser att ta emot alla som har ätstörningar. Därtill alla dessa bloggar och sajter som glorifierar anorexi - pro ana. Vad tänker socialminister Göran Hägglund och folkhälsominister Maria Larsson göra åt detta?!
-
Läs även pro ana - glorifiering av anorexi
Riksföreningen mot ätstörningar
Andra som bloggat om detta: Kulturbloggen, Trollhare, Törnebohms

pro ana - glorifiering av anorexi

Vi ser en lavinartad ökning av sajter som kallas pro-ana, en förkortning av pro anorexia. Sajter som hyllar och glorifierar anorexi. Kvinnor svälter sig själva och mår psykiskt dåligt för ett ideal som inte går att uppnå. Via Wikipedia och press.con.nz news läser jag att franska politiker vill ha ett förbud mot hemsidor, bloggar med mera som är pro-ana eller pro-mia (pro bulimia nervosa). Fängelse och höga böter till de som bryter mot förbudet.
-
Giving young girls advice about how to lie to their doctors, telling them what kinds of food are easiest to vomit, encouraging them to torture themselves whenever they take any kind of food is not part of liberty of expression, sade den franska hälsoministern Roselyne Bachelot i ett tal i parlamentet.
-
Är det rätt att kriminalisera dessa människor, som även de lever med sjukdomen? Jag vet faktiskt inte om inskränkning av yttrandefrihetsgrundlagen är rätt väg att gå i kampen mot anorexi och bulimia nervosa, men från ett personligt plan ser jag gärna att dessa sajter och bloggar motverkas. De som driver dessa måste få hjälp! De måste kunna fångas upp, på andra sätt än med förbud.
-
Metro, Alfatidningen, Kate Harding
Tidigare inlägg om anorexi: Är det här en bra kampanj?

Är det här en bra kampanj?

I’ve hidden myself and covered myself for too long. Now I want to show myself fearlessly, even though I know my body arouses repugnance. I want to recover because I love life and the riches of the universe. I want to show young people how dangerous this illness is.

-

Isabelle Caro

-

Är det här en bra kampanj?

-

Under den milanska modeveckan vill det italienska företaget Nolita tillsammans med fotografen Oliviero Toscani (samme man som stod bakom Benettons uppmärksammade kampanj mot AIDS) skapa debatt med ett antal affischer som visar den franska modellen Isabelle Caro. Hon är 27 år och väger 31 kg. Enligt pressmeddelandet vill Nolita och Toscani uppmärksamma, speciellt för unga kvinnor som följer modet, att flera unga modeller fallit offer för anorexia och bulemi. Vidare att modebranschen har en stor skuld i detta. Enbart i Italien drabbas två miljoner kvinnor.

-

Fabio De Clercq, ordförande för Italy's Association for the Study of Anorexia, menar att Isabelle Claro borde vara på sjukhus istället för att posera för dessa foton. Fotografierna kan till och med ha motsatt effekt anser De Clercq: Far from helping women suffering from anorexia, the photo may make many of them feel envious of the model and determined to become even thinner than her.

-

Här i Sverige pågår just nu Top Model och en av kandidaterna, Linda Lindén (som åkt ut för att hon "vägrade klippa håret") säger till Aftonbladet att hon "har haft tendenser till ätstörningar". Lindén är 172 och väger 50 kg. Det genererar ett BMI på 16 och enligt Stephan Rössner går gränsen vid 18,5. Hon är enligt Rössner underviktig, vilket inte nödvändigtvis betyder att hon lider av anorexia, enligt mig.

-

Jag har alltid varit smal av naturen. Länge (fram tills jag var 30) vägde jag mellan 53-56 med en längd på 173. Min familj och mina vänner kan intyga att jag åt "som en häst" (ja, utan att kräkas upp maten). I mitt fall tror jag att det hade att göra med min ämnesomsättning (och kanske även benstomme).

-

Även jag har dock haft min beskärda del av ätstörningar. Det skedde först under min universitetstid. Kraven var höga och jag var en prestationsmänniska. Jag ställde ännu högre krav på mig själv. Under en kort period vägde jag 48 kg. Jag insåg dock snabbt att jag måste sluta straffa mig själv.

-

Mina ätstörningar gör sig dock påminda även idag. Jag kan till exempel inte äta mat jag anser äcklig, då går jag hellre utan mat i magen, jag glömmer bort och äta ibland och jag kan slarva med maten. Jag kan vidare tycka att jag har fått mage. Dock väger jag strax under 60 och jag mår bra.

-

Tillbaka till modebranschen. Denna bransch domineras av män, män som vill skapa en stereotyp. Ibland funderar jag på om det har att göra med att så många homosexuella män befinner sig i modebranschen, att de vill få bort kurvor och bröst och förvandla kvinnorna till androgyna varelser. Det kan vara en fördom jag har, så kommentera gärna. Har det med mäns kontroll över kvinnor att göra? Varför vill dessa män att kvinnor skall se utmärglade ut?

-

Vad personer i modebranschen egentligen skapar är levande klädhängare och det äcklar mig! De skapar en idealbild av en kvinna (ofta med hjälp av retuscheringsprogram i datorn) som ingen frisk kvinna kan uppnå. Personer i modebranschen bär stor skuld till att kvinnor, unga tjejer, anser sig vara fula och tjocka. Personer i modebranschen bär skuld till mycket lidande. Personer i modebranschen driver tjejer till anorexia och bulemi.

-

Toppdesigners som Giorgio Armani, Domenico Dolce och Stefano Gabbana slår tillbaka och säger "anorexi har inget med mode att göra" (Aftonbladet). Tala då om för mig varför tjejer som läser modetidningar och följer branschen blir anorektiska?

-

Jag tror att mina ätstörningar beror på de höga krav jag ställde på mig själv. Jag var aldrig nöjd. Jag ansåg att jag alltid kunde ha presterat bättre och därmed straffade jag mig själv, men det är inte den enda förklaringen till anorexia.

-

Unga, modemedvetna kvinnor svälter sig själva och mår psykiskt dåligt för ett ideal som inte går att uppnå!