Schlager, schlager, schlager (eller Kors i taket ett schlagerinlägg till av Alexandra)

Jag hyser en hatkärlek till genren schlager. Nödrim, enkla melodier, hjärta och smärta... låtar som, hur ogärna man än vill det, fastnar. Jag har till exempel under en längre tid gått omkring och sjungit Martin Stenmarcks låt Sjumilakliv. Läs texten till låten. Den är så full av nödrim att jag har medlidande med låtskrivaren: loss/slåss... ändock sjunger jag refrängen om och om igen. En annan liten popdänga (alltså inte schlager, men väldigt enkel pop) som jag bara kan refrängen på är Mikas låt Relax, take it easy. Den dök automatiskt upp i mitt huvud igår, när Kicki, som höll i inseminationsskolan, sade något i stil med "och de som säger att man skall slappna av, hur lätt är det?!"

Bögarna (ok nu generaliserar jag) har alltid gillat schlager, men nu förekommer det i stor utsträckning även schlagerflator. Jag tycker det är för mycket schlager på pride! Jag vill att musiken på och under pride skall vara som en påse Gott & Blandat - det skall finnas musik för alla.

Jag gillar schlager ibland, men inte alltid. Jag brukar vidare säga att det är lättare att komma ut ur garderoben som flata än att komma ut som schlagerälskare. Vice ordförande i HBT-sossarna älskar schlager... jag tror att han och de övriga schlagerälskarna i styrelsen försöker hjärntvätta mig, för det som spelas oftast i vårt familjetält är just schlager. Detta trots att jag spelat in två blandskivor.

Schlagerkvällen gjorde som vanligt succé igår. Den artist, som jag gillade bäst, var Sonja Aldén. Hon sjöng låten För att du finns. En låt jag gillar skarpt! Även Jill Johnssons låt Kärleken är har jag (utan att förklara närmare) en speciell relation till.

Innebär detta att jag nu har kommit ut ur schlagergarderoben!?

Läs mer om schlagerfestivalen här.