Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del V)

Återigen måste jag börja ett inlägg om hushållsnära tjänster med följande: Jag har absolut inget emot hushållsnära tjänster, så länge de inte subventioneras på bekostnad av skola, vård och omsorg. Jag ser inte ner på folk som arbetar som lokalvårdare, hygientekniker, städare (eller vad de vill kalla sig). Städning är ett professionellt arbete som kräver kunskap och erfarenhet. I alla de inlägg (se nedan) har jag medvetet inte använt ordet pigavdrag. Jag anser det nämligen föraktfullt att tala om "pigjobb", men är verkligen subventioner av hushållsnära tjänster vägen till ett jämställt förhållande och i förlängningen ett jämställt (och framför allt ett jämlikt) samhälle? Människor får gärna nyttja hushållsnära tjänster, men de får banne mig betala vad det kostar.
-
Idag ser jag Mikael Damberg, ordförande för Socialdemokraterna i Stockholms län (och inte som reportrarna genomgående säger att han är ordförande för S i Stockholm), i morgonens nyhetssändningar. Damberg är plötsligt för hushållsnära tjänster. Peter Andersson har bloggat mer om Dambergs ställningstagande. Det känns som de vänder kappan efter vinden.
-
Ska vi Socialdemokrater sluta ta kön, klass, etnicitet (sexuell läggning, ålder, religion, funktionshinder, könsuttryck, könsidentitet et cetera) i beaktande när vi lägger fram våra förslag och kommer med våra analyser?
-
Barbara Ehrenreich (författare till Barskrapad och redaktör för Global Women) menar att budskapet till hushållets barn blir att en person [oftast från ett annat land och oftast en kvinna] är en underlägsen person som inte har bättre saker för sig än att städa upp andras skit. Därför vill jag även citera Mian Lodalen, som i en intervju i SvD säger:
-
Det är ju fullständigt sinnessjukt att staten går in och subventionerar hushållsnära tjänster. Det är ett överklassbidrag, en omvänd Robin Hoodpolitik, där man tar från de fattiga och ger till de rika. Jag tror att de har budgeterat 2-3 miljarder för det här. För den summan skulle man ha kunnat anställa 3 200 biträden på heltid inom den offentliga sektorn i Sverige. Dessutom handlar det om prioriteringar. Om att ta ansvar för sitt eget liv och sin egen skit. Det är väl ändå en grundläggande sak man lär sig som liten, att plocka undan efter sig. Sen när man blir trettio och har en medelinkomst på 45 000 kronor i månaden, då ska man plötsligt lägga över det på nån annan. Är inte det väldigt barnsligt och omoget?
-
Jag vill till syvende och sist lyfta ett inlägg skrivet av Gabriella Granditsky Svenson, ordförande för Unga S-kvinnor Rebella. Tyvärr använder hon ordet "pigavdrag", men hennes inlägg i debatten om hushållsnära tjänster är viktig.
-
Tidigare inlägg:
[UPPDATERAT]
Fler som har bloggat om hushållsnära tjänster idag: Anna Ardin, Jonas Morian, Åsa Westlund, Robert Noord, Bengt Silfverstrand och Karin Bergh

Mikael Damberg:

7 kommentarer:

Gabriella sa...

Hej!

Ja, jag har inte heller velat använda ordet pigavdrag tidigare, av ungefär samma skäl som du Alexandra.

Men sen tänkte jag att de saker som subventioneras är de saker som pigorna utförde. Eller kalla dem hembiträde. Vilket ord vi än väljer så symboliserar det en gammal tid och ett sätt att bygga ett samhälle som vi sån tur är har lämnat därhän. Genom gemensamma lösningar kan kvinnor delta i arbetslivet på formellt sätt samma villkor som män. Ordet piga eller hembiträde är för mig inte förminskande, personerna gör ett bra jobb. Men orden kommer från en tid och ett samhälle jag inte vill tillbaka till och därför använder jag det ordet.

Däremot håller jag nog inte med dig om att "Städning är ett professionellt arbete som kräver kunskap och erfarenhet.". Industristädning kanske, men inte städning i hemmen. Det kan faktiskt vilken man som helst klara av.

Alexandra Einerstam sa...

Att städa kan faktiskt inte vem som helst göra. Det krävs faktiskt kunskap och erfarenhet och det kan naturligtvis män även införskaffa. Framför allt genom att börja städa. Istället för att gå surdegsbröd kurser borde de kanske gå städkurser?

Thomas Svensson sa...

Hej,

jag har förståelse för dina synpunkter och känner igen dem som mina egna för några år sedan. Men genom min frus nybildade företagsamhet inom branschen har fått en något annorlunda syn.
http://thomas1epikure.wordpress.com/2009/11/17/kvinnofallor-i-debatt-och-i-det-tysta/

Alexandra Einerstam sa...

Nu har jag läst ditt inlägg Thomas. Du skriver "Kanske är Annicas kundkrets unik, jag har inte tillgång till någon statistik över kunderna till de hushållsnära tjänsterna".
Höginkomsttagare utnyttjar reduktionen mest:
http://www.scb.se/Pages/PressRelease____274450.aspx

Thomas Svensson sa...

Ja, visst, men kvinnor över 75 tycks man också kunna identifiera som en typisk grupp!

Henrik Vallgren sa...

Jag ser systemet som ett sätt att fördela inkomster och arbetsuppgifter. Skatteverket noterar inget skattebortfall eftersom de avdrag som görs motsvaras av de skatter som städfirman betalar.

http://www.sr.se/sida/arkiv.aspx?programid=1637&artikel=3307307&date=2009-12-14

Samhället går plus eftersom kostnaderna för arbetslöshet sjunker. Kan jag tolka ditt inlägg som att du är positiv till det nuvarande upplägget eftersom det inte inkräktar på skola/vård/omsorg?

Den dagen arbetslösheten är borta kommer saken i ett annat läge.

Stig-Björn Ljunggren sa...

Ett argument för att skapa en artificiell arbetsmarknad med hjälp av statliga subventioner är att det sänker tröskeln in på den "riktiga" arbetsmarknaden. Det är också socialdemokraternas idé bakom sådant som "plusjobb" (vilkert är "pigjobb" fast lite annorlunda organiserat).

Men graden av statlig subvention kan man diskutera. Som det varit för många har det varit helt skattebefriat tidigare, eftersom jobben utförts svart. Nu har allt fler upptäckt att det är bättre att gå via avdraget. Därmed subventionerar inte staten, utan de INFÖR skatt på dessa tjänster.