Att anpassa sig efter grupp

Nu har jag tröttnat. Jag har tröttnat på företrädare i arbetarrörelsen som håller samma föredrag/tal/föreläsning oavsett grupp. Jag tänker inte namnge några, men jag tror att många som läser inlägget kommer att nicka igenkännande.

-

Vi kan börja med "Obama-föreläsningen". Vid det här laget har jag hört den ett otal gånger av samma person. Nu är det hög tid för denna att tala om något annat. Åtminstone för den lön och position som personen har i partiet.

-

Igår var det en högt uppsatt facklig företrädare som höll ett föredrag om den svenska modellen, till en grupp som hen trodde var politiker. Fel på alla sätt och vis. Varför kunde hen inte anpassa sitt tal efter den grupp som befann sig där för ett visst syfte? En annan förtroendevald skulle hålla ett tal inför hbt-personer. Talet var cirka 45 minuter långt. 1,49 minuter ägnades åt hbt. Därefter talade hen om snöfria idrottsplaner i Stockholm. Om jag vore hen, som talade inför hbt-personer och samtidigt ville ha snöfria idrottsplaner, varför inte skämtsamt säga "och som alla i det här sällskapet vet, så spelar ju många flator fotboll". På det sättet får man in såväl hbt, fördomar, humor och snöfria fotbollsplaner.

-

Det var tre exempel på företrädare inom arbetarrörelsen som må vara bra talare, men som inte kan anpassa sig efter grupp. Är det inte konstigt? Att arbetarrörelsen, som värnar folkbildning, som håller utbildningar i kommunikation och retorik, misslyckas grundligt med att få de, som befinner sig i en maktposition, att anpassa sig efter grupp. Eller är det så att dessa företrädare håller ett slentrianmässigt tal oavsett? Om så är fallet, är det djupt beklagligt.

-

I många år jobbade jag som dels guide och dels museilärare. Jag har även gått kurser i "talets konst". Att anpassa guidning efter grupp var A och O för mig. En visning för barn skiljer sig radikalt från en visning för teambildande företagare eller tyska turister. Specialvisningar för sällskap av alla olika slag skiljer sig. Det gäller att vara förberedd och inte bara det... det gäller att snabbt läsa av gruppen, lyssna på signaler och därefter anpassa sig efter gruppen.

-

Jag jobbade heltid som guide och museilärare. En intensiv dag kunde jag ha sju visningar. Jag erkänner att vissa dagar var det svårt att inte gå på rutin. Det finns en och annan visning som jag skäms för vid dags dato. Där personer betalat mycket för en guidad visning och en trött guide bara malde på. Besvikelsen hos dessa människor motiverade mig att bli en bättre talare och en bättre museilärare och guide. Beröm är bättre än besvikelse. När applåderna inte vill sluta, då känner man sig lite som en rockstjärna. När ett vykort dimper ner i brevlådan, där några italienska turister skriver lyriskt om vilken upplevelse jag gett dem - det är bekräftelse. Bekräftelse på att jag har gjort ett bra jobb.

-

Problemet i arbetarrörelsen är att gräsrötterna applåderar oavsett. En liten förening, som fått dit en populär talare till sitt årsmöte, är så himla glada att hon hen han är där och de applåderar oavsett om talet är bra eller dåligt.

-

Jag vill uppmana populära talare i arbetarrörelsen att anstränga er. Även om det är ytterligare ett (tråkigt) årsmöte, så anpassa talet efter grupp. Förbered er, fråga och lyssna.