TRUST NO ONE

I serien Arkiv X säger Deep Throat till Fox Mulder: Trust no one. När jag ändock är inne på Arkiv X-referenser finns det andra citat som jag gillar. Deep Throat säger även: And a lie, Mr. Mulder, is most convincingly hidden between two truths.

Jag har medvetet undvikit datorn i och med att ett blogginlägg, skrivet i affekt, sällan är ett bra inlägg. Dock måste jag erkänna att jag även nu, klockan fyra en lördagsmorgon, fortfarande är en smula upprörd (och ledsen och besviken på framför allt Erik Laakso). Så varför dessa hänvisningar till Arkiv X? Varför denna upprördhet? Det kan härledas till Aftonbladets avslöjande och i förlängningen Makthavares avslöjande om just Aftonbladets avslöjande.

Svenskt Näringsliv har en ”hemlig” plan – att sätta den socialdemokratiska agendan. Den naturliga tillväxten heter planen. Detta visar de dokument som Aftonbladet har kommit över. Jag måste ju erkänna att denna arbetsgivare- och lobbyorganisation hitintills har lyckats väl. Framför allt med att plantera idéer till politiska krav hos socialdemokratiska undergrupper (och dit räknas väl jag?).

Jag har lite att säga om Svenskt Näringslivs agerande eller de PR-byråer som är inblandade. Det är inte det jag motsätter mig.

Att det förekommer spel bakom kulisserna är snarare regel än undantag (vilket inte betyder att jag gillar det, tvärtom). Att avslöjandet kom igår är heller ingen slump. Det finns även anledningar till att just dessa dokument kom till allmänhetens kännedom. Jag är fullt medveten om att det är ett maktspel och att det vi har delgetts bara är toppen på ett isberg. Det som är problematiskt är följande och jag citerar Sara Gunnerud:
Men det man inte bör göra är att delta i politiska sammanhang i egenskap av sig själv, eller kanske som representant för sin byrå sådär i allmänhet för att knyta nya kontakter, men i själva verket agera för en kunds räkning. Att få betalt för att driva den politiska linje man själv står för, eftersom den sammanfaller med kundens linje är bara ok om man klart och tydligt deklarerar att man får betalt för att göra det man gör. Follow the money är ett känt amerikanskt uttryck. Om man vet vem som betalar, vet man vilka intressen som gynnas.
Ser vi till den ”fristående” bloggaren Erik Laakso bloggar han numer på Voltaire. Laakso lämnade med buller och bång nätverket NetRoots, men vad som är mindre känt är att han numer har anslutit sig till NetRoots igen. Han har vidare gått med i partiet (igen), men det kanske också hör planen till?

Efter valet startade Laakso en blogg som heter Eftervalsdebatt.Vad, vem eller vilka ligger egentligen bakom bloggen? Den produktförklaring som anges för Eftervalsdebatt. Läs den igen och fråga om det som skrivs i produktförklaringen stämmer.

Laaksos trovärdighet haltar numer betänkligt i och med Aftonbladets avslöjande. Jag håller det för troligt att han, trots sina nya arbetsgivare, är en FRA-kritiker. Vi var nämligen åtta stycken, däribland Laakso, som skrev en debattartikel i veckan. Om jag hade haft den information som jag fick igår, hade jag aldrig ställt upp med mitt namn och min obetalda tid (Laakso är därför skyldig till att ha solkat ner mitt "varumärke"). Jag trodde vidare, i min enfald, att Laakso var min vän. Senast lördag 4 december (då S förtroenderåd ägde rum) ljög han mig rakt upp i ansiktet (kommer du ihåg Laakso när vi talade om våra inkomster? Eller när vi talade om varför du lämnade NetRoots?). När vi satt ett gäng bloggare på en mysig pub i Gamla stan och ölade, var Laakso med. Varför följde han med (ni börjar förstå Arkiv X-referenserna nu)? Vår vänskap är härmed över! Peter Johansson undrar vad Carl Melin och Niklas Nordström håller på med:
Men detta, att med pengar från näringslivet försöka skapa en kursändring i vårt part. Vad hände med den folkrörelse vi omhuldade? Vad hände er under resans gång?

Ni liksom vi andra är naturligtvis välkomna i debatten. Vill ni ändra partiets politik är det er rätt som medlemmar, men gör det då som medlemmar och inte som betalda PR-nissar på näringslivets uppdrag.
Lena Mellin skriver:
Att pr-firman Prime, där flera anställda representerar Socialdemokraternas högerflank, tar uppdrag av Svenskt näringsliv för att nå dit är däremot en nyhet. Särskilt som de är beredda att utnyttja sina kompisar för att nå uppdragsgivarens, och även sina egna, syften.
Trovärdigheten för Arenagruppen haltar också betänkligt. Jag är en av de som gillar (eller ska jag använda rätt tempus och skriva gillade istället?) initiativet Arenagruppen tog med en egen valanalys. Det visar sig nu att det initiativet kom från Svenskt Näringsliv och underleverantören Prime. Även om chefredaktören, Eric Sundström, förnekar detta men, för att återknyta till Arkiv X, hade jag inte förväntat mig något annat svar. I förrgår läste jag förresten ut Carl Melins bok... antingen hamnar den i papperskorgen eller så läser jag om den (i och med den nya information jag har fått).

Makthavare skriver också om Socialdemokraternas kriskommission.

Allt sammantaget, måste jag ändock säga att något gott har kommit ur detta - nämligen min fasta övertygelse att vi inom NetRoots, som initierade den Öppna kriskommissionen (och hemsida här) - gjorde helt rätt. När partiets egen kriskommission nu har förvandlats till en haverikommission och Laaksos Eftervalsdebatt och Arenasgruppens valanalyser inte är fria och oberoende blir mitt och de andra initiativtagarnas arbete inom den Öppna kriskommissionen än mer viktigt. Behöver jag skriva att vi får vare sig pengar av partiet eller av något privat företag?

Kraven på öppenhet och transparens som jag och många med mig efterlyser blir ännu starkare. Det motstånd mot öppenhet, som vi har mött, blir i dagens ljus, än mer löjligt. Vi har förstått varför våra motståndare motsätter sig öppenhet.

Till syvende och sist vill jag härmed intyga att jag är fri och oberoende. Min enda inkomst kommer från mitt deltidsarbete som väktare och skyddsvakt. Jag är ingen falangsosse (jag tillhör med andra ord varken höger- eller vänsterfalangen inom mitt parti). Jag är dock inte opåverkbar.

Trust no one. Hädanefter dricker jag hellre champagne med Catrine Norrgård och Sofia Arkelsten, än ölar med Laakso och Niklas Nordström. Jag lyssnar hellre på Ulrika Schenström än Carl Melin. Tokmoderaten - när ska vi förresten ta den där lunchen?

Scully: You have seen this before, I can tell. You lied to them.
Mulder: I would never lie. I willfully participated in a campaign of misinformation.



Det är många som har bloggat om Aftonbladets avslöjande. Här kommer några:
Peter Högberg: Vad kostar socialdemokratin?
Johan Westerholm: Socialdemokraterna: Vem i hela världen kan man lita på
Utsikt från ett tak: När det stormar i ett vattenglas
Mats Engström: (S) behöver regler om PR-firmorna
Badlands hyena: PR-byråer påverkar partier
Peace Love and Capitalism: Niklas Nordström på Stureplanscentern
Alliansfritt Sverige: Svenskt Näringslivs plan för att köpa S
Makthavare: Erik Laakso: "Jag bloggar om vad jag vill"
Tack Partistaten för ovanstående länkar (och här kommer ytterligare några som jag snott från Peter Andersson. Tack för det)
AB om en fyra miljonerskampanj
AB, intervju Tove Lifvendahl
Röda Berget om illamående.
Peter Högberg om att söndra inifrån
Calle Fridén om kontakter direkt med facken
Krassman om opinionen
(och här kommer några egna)
Tokmoderaten: ROSORNAS SMUTSIGA INBÖRDESKRIG ...
Mats Engström: En märklig undersökning och Början på en valanalys
Petter Larsson: Så blev jag lurad av Prime
Martin Moberg: SN: "En socialdemokrat kostar"...?
Resumé:
Prime försökte styra (S) – redan 2006
Tvärdrag: Om tillväxt
Lena Sommestad: En egen samhällsanalys ger styrka