I förrgår jobbade jag kväll. Eftersom det var tote Hose på jobbet följde jag den tre timmar långa debatten om Slussen. Företrädarna för Miljöpartiet och Socialdemokraterna lät genomgående gnälliga (endast Vänsterpartiet lyckades någorlunda i sin oppositionsroll). Oppositionsborgarrådet Tomas Rudin frågade till exempel alla partier vad de ansåg om hans möte med Sten Nordin i april... som om de skulle kunna uttala sig om ett möte som de inte ens varit med om. Gnäll, gnäll, gnäll.Vi vill vara med och leka! Varför får vi inte vara med och leka?! Vi gör vad som helst bara vi får vara med och leka!
Det är representantskapet i Stockholms arbetarekommun som är det högsta beslutande organet. Där sitter ombud för alla S-föreningar i Stockholm och beslutar om S-politik, vem som ska vara oppositionsborgarråd, organisationsfrågor med mera. Jag har många gånger frågat hur representativt repet är. I ett avseende är det representativt - som (s)ärintresse i Stockholm. Det är inte representativt för stockholmarna. Stockholmarna vill riva Slussen. De skiter fullständigt i de brister som finns i det beslut som fattades i förrgår. Slussen är långbänkarnas långbänk. I 20 år (!) har Slussen diskuterats. Nu har stockholmarna fått nog. De vill inte vänta mer. Inte ens ett eller två år. Gnälliga oppositionsborgarråd? Nej, det gillar inte stockholmarna heller.
Samma kväll som Slussen diskuteras, läser jag i SvD att justitieminister Beatrice Ask (M) öppnar för total övervakning. Ask vill gärna ha med sig Socialdemokraterna på tåget. Morgan Johansson & Co. vill så gärna vara med och leka oavsett vad det kostar. Självklart kommer de till Asks undsättning, även om det finns ett kongressbeslut att vi inte ska vara med och leka i just den här frågan.
Sossar mot Storebror har gång efter annan agerat vakthund, när företrädare för S varit ute på djupt vatten. Måste det finnas vakthundar för att våra företrädare ska respektera kongressbeslut? En av upphovsmännen till Sossar mot Storebror, Erik Laakso, är med rätta förbannad:
När justitieministern sträcker ut handen till Socialdemokraterna är partiföreträdarna snabba att vara villiga att ingå överenskommelser. Det är inget konstigt med det, samma företrädare har flera gånger tidigare varit fullständigt ointresserade att minnas vad partikongressen beslutade. Socialdemokraterna har inte verkat för en översyn. Trots att Europadomstolen just nu granskar FRA-lagen just på grund av misstanken om krocken med europakonventionen så vill Socialdemokraterna gå vidare tillsammans med övervakningskåta moderater.
Vi vill vara med och leka! Varför får vi inte vara med och leka?! Vi gör vad som helst bara vi får vara med och leka!
S styr inte längre, dock har inte partiet kommit ut ur oppositionsgarderoben. Vad menar jag med det? Jo, ett parti måste bli bäst på opposition för att aldrig hamna där igen. Socialdemokraterna är väldigt obekväma i sin oppositionsroll. Ibland undrar jag om partiet verkligen har förstått vad politisk opposition innebär (och betänk att vi är ett parti som snart har varit åtta år i opposition).
Med politisk opposition menas regeringens motståndare. Oppositionspartierna har då som uppgift att kritisera samt analysera regeringens agerande samt komma med egna förslag.I mångt och mycket handlar det de facto om att säga nej till motståndarnas förslag, men inte alltid. Att vara i opposition handlar alltid om att komma med sin berättelse och sina förslag. Det gäller framför allt när man säger nej till majoritetens förslag. Ja, ibland går man motståndaren till mötes i något som bäst kan beskrivas som "bäst för Sverige" eller "Den gyllene medelvägen".
Att säga nej till Slussen, som diskuterats 20 år, är bara fånigt. Att gå Ask till mötes vad beträffar FRA, är så urbotat idiotiskt (framför allt när det finns ett kongressbeslut) att jag inte finner ord för att beskriva den ilska och frustration jag just nu känner.
Om S vill vara med och leka då har jag bara ett råd att ge:
KOM UT UR OPPOSITIONSGARDEROBEN!
Bild: Nicholson.
2 kommentarer:
Jag läste någonstans att Tomas Rudin förklarade sin insats med att han hade vinnarskalle och att han hatade att förlora. Jag vet inte, men jag tror inte att politiken har så mycket att vinna på att den individualiseras, blir en jag-business och hämtar sin inspiration från svettiga omklädningsrum till mindre framgångsrika tredjedivisionslag.
Om Rudin har en vinnarskalle, förklarar det verkligen inte hur S har förlorat val efter val i Stockholm.
Skicka en kommentar