SvD: I norra Sverige är det desto svårare. Väntetiden är ett år för att få komma till kliniken på Norrlands universitetssjuks, och dessutom får lesbiska själva betala för de första inseminationerna. Kostnad: 8 000 kronor. Fyra landsting i Norrland har bildat ett regionförbund och de har beslutat att lesbiska inte ska få hjälp av landstinget att få barn [min fetstil].-
Att vara lesbisk är ingen sjukdom, säger Eva Söderberg, ordförande i regionförbundet.
-
I ett tidigare inlägg - Strider diskrimineringslagstiftningen mot inseminationslagen? - kritiserade jag två jurister för att de målade upp ett skräckscenarium och ställde kvinna mot kvinna. Eva Söderberg och hennes regionförbund diskriminerar lesbiska. Är det lagligt? I varje fall är det vansinne!
-
Trollhare och Roger Berzell har också bloggat om detta.
Tidigare inlägg:
2 kommentarer:
Förvisso har man ju rätt i att homosexualitet inte är en sjukdom, men det visar ändå på en viss okunnighet. I fertilitetssammanhang betraktar man paren som infertila, inte individerna. Ett lesbiskt par är således infertilt, även om de är fertila individer.
Paret bör således få den assistans som krävs.
Om viljan och önskan att skaffa barn är lika, varför är då heteroparens vilja och önskan värderad högre?
Infertila heteropar vill inte ha barn därför att de infertila, de har en önskan och vilja att bli föräldrar, precis som vi flator, och även bögar, fast då kommer vi in på surrogatmoderskap, vilket iofs är en annan diskussion men samma grundfråga, dvs viljan och önskan att bli föräldrar.
Här i Sverige är heteroparens önskan att bli föräldrar värderad högre än homosexuellas önskan att bli föräldrar.
Vi valde en privat klinik i ett annat land, och det ångrar vi inte ett endaste dugg, och om och när vi väljer att skaffa syskon till våra underbara flickor, (14 månader), så är insemination i Sverige inte ett alternativ.
Skicka en kommentar