Under Socialdemokraternas förtroenderåd i helgen erinrade S-kvinnors ordförande, Nalin Pekgul, ombuden att när Mona Sahlin blev vald till partiordförande, sade hon uttryckligen att hon satte laget framför jaget. Det var också det som efterfrågades. Efter Göran Perssons "hela-handen-ledarskap", ville Socialdemokraterna ha en lyssnande partiledare, en ledare som satte just laget framför jaget.Att hon så tydligt valde laget framför jaget, att hon så länge valde att lyssna framför att leda, visar att Sahlin inte klarade jobbet som partiledare, skriver Sydsvenskan. Vem kan klara av att vara ledare för ett parti som ville ha en kompis, en mamma, en lagspelare, en kommunikatör och en ideolog i en och samma förpackning? Och därtill... när det blåser kallt, pekar alla på "ledaren" och säger att det är hennes fel.
Jaget har avgått, men laget stannar kvar. Jaget har tagit ansvar, men laget tror att i och med att jaget lämnat, behöver de inte ta ansvar. De tror att det räcker med att ledaren går (vissa tror till och med att de istället kan ta över jobbet som partiordförande). Låt mig därför citera Katrine Kielos:
Tja, Östros, Sahlin och Österberg diskuterar ersättningsnivåer och kallar det förnyelse. Ni har gjort det sämsta valet i modern tid eftersom ni inte kunde läsa samtiden. Flytta på er. Det är inget personligt. Bara flytta på er.För en tid sedan sade Sven-Erik Österberg till Ekot, som svar på om han kandiderar till posten som partiordförande:
Det finns bara en persons fråga som jag kommer att svara på och det är valberedningens ordförande om det skulle bli aktuellt. Då ska jag röja vad jag känner för den frågan. I det här läget har jag inget annat svar.På samma fråga svarar Thomas Östros:
Jag tycker att man ska ha en väldig respekt för den här processen. Det innebär att det inte finns några kandidater.I Socialdemokraterna går det nämligen inte att säga att man kandiderar till posten (det gjorde Mona Sahlin på 90-talet och se hur det gick). Inte heller ett nej, är ett nej (vilket Göran Persson gjorde och se hur det gick). Så hur går man då som socialdemokrat tillväga om man vill visa att man är intresserad av posten som partiordförande?
1. Man kan skriva några debattartiklar, där man kritiserar andra sossar. Exempel på detta är Lena Sommestad och Morgan Johansson. I samma Eko-inslag ovan sade Johansson att han inte är aktuell för partiledarposten. Glöm det. Han kandiderar. Lyssna bara på lördagsintervjun med honom (där han bland annat sågar Mona Sahlins tal, vilket han gör för att distansiera sig från Sahlin och det gäng han själv tillhör).
2. Man kan, som Veronica Palm och Mikael Damberg gjorde, kalla till en presskonferens där man varken säger bu eller bä, utan (i likhet med Östros och Österberg) hänvisar till de politiska processerna inom partiet. Dock får de båda kritik eftersom de har varit för "angelägna", i och med presskonferensen.
3. Man kan, som i Thomas Bodströms fall, skriva att man kandiderar till posten, fastän man inte gör det (fastän man gör det).
Flytta på er!, skriver Kielos. Östros och Österberg kommer att tolka de orden som att de ska flytta upp ett snäpp och bli partiledare. Därför håller jag med Sanna Rayman när hon uppmanar valberedningen att ta "kandidaterna" på orden:
Vet ni vad som hade varit sjukt roligt? Om Socialdemokraternas valberedning tog alla eventuella partiledarkandidaters uttalanden på orden. Så snopet! Varenda en som uttalat sig oklart, negativt och undflyende avförs pronto från listan möjliga kandidater.
Foto: skärmdump från DN.
Andra som skriver om Socialdemokraterna är Peter Andersson, Mary X Jensen, Peter Högberg, Jonas Sjöstedt, Folkbladet, Lena Sommestad, Peter Karlberg, Johan Westerholm, Dagens Arena, Aurora Gullberg, Peter Johansson, Fredrik Olsson, Martin Moberg
4 kommentarer:
Mycket bra skrivet! Men du vet att jag ställer upp!
Ja, Peter, det är du, Sandro och Peter Karlberg. Jag ställer upp till partistyrelsen och VU och tror att även Westerholm gör det.
Jag håller med om att S agerat dumt sedan ganska lång tid tillbaka. Man har saknat eftertanke. Makt kan ha den effekten om man slutar vara en rullande sten, för att inspireras lite av något Veronica Palm skrev nyligen (något med att mossa inte kan växa på rullande stenar).
Sedan tycker jag onekligen att det är himla tråkigt med de som inte vill säga var de står. Jag tycker Lena Sommestad är klar med var hon står. Det är bra. Östros har väl varit så klar han kan vara. Jag är kanske naiv, men när Morgan Johansson säger att han inte vill bli partiledare nu på grund av småbarn så tror jag på det. Österberg har väl inte sagt någonting alls rent politiskt. Möjligen är jag naiv i förhållande till Bodström också, men nog vore det konstigt (och ett dumt misstag anser jag) om han blev partiledare efter allt som sagts. Jag tycker väl Veronica Palm lyckas ge en bild av var hon står. Damberg vet man väl var han står även om han inte verkar så öppen med det.
Ja, finns säkert andra också. Men det är ju tråkigt att det är en sluten process. Kommer man någonsin få veta VERKLIGEN vad som låg bakom valet? De VERKLIGA bevekgrunderna till varje enskilt del av valberedningen? RESONEMANGET? För mig är det det som är det verkliga problemet, sedan att det kan te sig knasigt hur vissa som vill vara partiledare agerar (jag tänker då på de som vill excellera i att vara diskreta) är en annan sak. Det knasiga är ju att medlemmarna inte väljer, det är ju hela problemet. Oavsett hur mycket alla som ville sa att de skulle vilja, förändrar ju inte det på att det är en sluten kommision som föreslår en partiledare med någon form av utslätande, ganska intetsägande motivering.
M.E: och det är just den slutna processen jag motsätter mig. I Stockholms stad ska vi snart välja en kommunsekreterare. Det har funnits en FB-grupp, föreningar och enskilda medlemmar har fått skicka in förslag, på såväl kritierier som personförslag. Nu kommer det att bli en öppen utfrågning (http://hbt-sossen.blogspot.com/2010/12/inbjudan-till-hearing.html)... öppenhet och transparens.
Skicka en kommentar