Jag kan ibland (ofta?) uppfattas som en partimegafon, men om jag verkligen vore en sådan, borde jag då inte ha en anställning inom partiet?
-
Att vara en partimegafon anses negativt och jag undrar varför? När partiet gör utspel, när partiet kommer med förslag och analyser som jag gillar - ska jag då inte skriva om det? När jag, inom partiet, har verkat för en fråga och fått gehör, ska jag då inte skriva om det?
-
Nu ska jag dock avslöja något... det har funnits inlägg, som jag har postat på denna blogg, som har genererat i samtal från högt uppsatta Socialdemokrater. Har jag raderat dessa inlägg? Svaret är naturligtvis nej. En partikamrat har vidare sagt att jag aldrig kommer att få anställning inom partiet på grund av min blogg. Det är ingen valhemlighet att jag vill (efter en eventuell valvinst) bli anställd som politisk tjänsteman på regeringskansliet eller riksdagen.
-
Mitt inlägg Mitt bidrag till Socialdemokraternas samtalskampanj, kan jag nu inte läsa efter Erik Laaksos postning En megafonblogg i vardagen (och i förlängningen Johan Ingerös postning och Neos postning.) Samtidigt undrar jag vad Laakso håller på med. Ja, det var ett humoristiskt inlägg, men varför? Varför vara så jla kritisk till ett tips på ett blogginlägg? Det är ju inte så att partiet tvingar medlemmarna att knacka dörr eller ringa.
-
Vi NetRoots-bloggare får ibland tips från partiet. Aldrig uppmaningar. Det är upp till var och en av bloggarna att "tipsa vidare" eller avstå. Det är många gånger jag avstår, men lika många gånger som jag "tipsar vidare". I och med att bloggen heter HBT-sossen, skriver jag mycket om hbt-frågor. Det finns hbt-frågor, där mitt parti inte kommit lika långt som jag (alternativt inte delar mina åsikter). Mitt "jobb" är att påverka mitt parti så att det svänger om i dessa i frågor. I förlängningen är också mitt "jobb" att den Moderatstyrda regeringen tänker om i vissa (läs många) frågor.
-
Det handlar om trovärdighet. När den Moderatstyrda regeringen lägger fram bra förslag (vilket är sällsynt, men det händer), så skriver jag om det. När regeringen Reinfeldts politik påverkar människor (dock aldrig de välbärgade) negativt så skriver jag om det.
-
När mitt parti svänger om i en fråga (till exempel hushållsnära tjänster), skriver jag om det (och håller fast vid min tidigare ståndpunkt). Om partiet svänger om i en fråga där jag är positiv och partiet tidigare varit negativ, skriver jag om det. Det är dock intressant att se NetRootsbloggare, som tidigare varit negativa till hushållsnära tjänster, nu gör en omsvängning. Ja, ibland händer det att även jag svänger om.
-
Partimegafon? Ja, ibland eller till och med ofta. Frågan är om det är negativt? Jag kommer att fortsätta den inslagna vägen här på bloggen. Ibland följer jag de tips jag får och ibland inte. Ibland är jag bekväm och ibland är jag obekväm i partiets ögon. Ibland är jag bekväm och ofta är jag obekväm i regeringen Reinfeldts ögon. Framför allt är jag Socialdemokrat. Alla människors lika värde och rätt, är den enda "regeln" för denna blogg.
-
[s-buzz] - Netrootsbloggar är inga partimegafoner
Andra helgen i rad på konsert
6 dagar sedan
4 kommentarer:
superbra skrivet!
Heli
Alexandra. Ja, varför skrev jag inlägget? För att jag tyckte det var superlöjligt med en uppmaning/utmaning att skriva om vad jag ska bidra med under samtalskampanjen och då kunde jag välja att ignorera det eller skriva om det och jag valde att skriva eftersom jag är en skribent.
Sen uppfattar jag väldigt få bloggar av de mest lästa sossebloggarna som megafoner så jag förstår inte riktigt varför du eller någon annan tar åt dig.
Anyhow, det är väl bara att köra på, megafon eller ej. :)
för att du i och med ditt ironiska inlägg förlöjligade mitt... därför tog jag åt mig Erik. Men trampa på du Erik... det brukar blå media gilla ;)
Alexandra, jag skriver varken för dig, blå medias glädje eller partiledningen så om du tyckte att jag förlöjligade dig (trots att jag inte läst ditt inlägg innan jag skrev) i syfte att väcka glädje hos blå medier så var inget av det mitt syfte. För övrigt tycker jag ditt inlägg var väldigt långt ifrån min ironiska blinkning.
För att uppmaningen skulle väckt mitt intresse snarare än min trötta suck hade det kanske varit på sin plats med en utmaning om vad jag hoppas se i en valrörelse och kanske skulle den kommit förra våren och inte nu.
Skicka en kommentar