Jag fick en kommentar till mitt inlägg Till utrikesminister Carl Bildt! där personen skriver att hbt-frågor inte engagerar "oss andra" och att "det känns inte viktigare än t.ex. ekonomin, jobben, miljön och skolan!" Nu när vi har en jobbkris, så får således kvinnors rättigheter, hbt-personers rättigheter och andra minoriteters rättigheter stå tillbaka. För vad? Passivitet? Jag läser återigen Karolina Ramqvist artikel Feminismen från Venus, krisen från Mars och specifikt de sista raderna i artikeln:-
Fanny Ambjörnsson menar: "Man kan lätt dra paralleller till 1970-talets vänsterrörelse, där klassförtrycket ofta betraktades som mer grundläggande än könsförtrycket, och där feminister tystades med argument som att de fick återkomma när klassfrågan var löst."Faktum är att vänstern inte tycks ha släppt det historiska synsättet. Nu vill man mobilisera i stället för att komplicera. Med så få perspektiv som möjligt tror man sig få starkare kraft, och feminismen får vänta på sin tur. Och jag är övertygad om att motsatsen snart kommer att bevisas, men med så många hot på en gång; borgerlig regering, klimathot och finanskris, framstår feminism just nu som ännu en dyr handväska, en identitetspolitisk lyx som man inte kan unna sig förrän det blir bättre tider.
-
I en ledare i Aftonbladet, skriver Åsa Petersen:
-
I Litauen är hbt-personer utsatta för stark repression. Landet har antagit ett statligt familjekoncept, som anger att en familj i lagens mening bara kan utgöras av ett gift, heterosexuellt par och deras gemensamma barn. Politiker vill genom lagstiftning strypa positiv information om homosexualitet. [...] Kritisera hetsen i Vitryssland och Litauen. Förstå att misshandeln av Sören Juvas i Moldavien är ett exempel på systematiska brott mot mänskliga rättigheter. Gayaktivisterna i det forna östblocket kämpar på liv och död. Omvärlden är skyldiga dem allt stöd, på alla politiska arenor som finns [min fetstil].
-
Jag tänker på vad hände i Moskva i helgen, när ett 20-tal hbt-aktivister släpades bort med våld. Ska omvärlden ignorera det som hände i Moskva i helgen, eftersom vi har större, "viktigare" frågor att lösa? Ska regeringen Reinfelt & Co. också skita i att ta upp hbt-personers fri- och rättigheter och kvinnors rättigheter, när Sverige tar över som EU:s ordförandeland? De baltiska staterna och Polen är medlemmar i den Europeiska unionen. Hur länge ska EU och Sverige se på, när mänskliga rättigheter kränks?
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar