Jag läser i DN att forskare "kräver ny sexbrottslag":-
– Lagstiftningen sätter normer för vad man får göra i samhället och i sexuallivet. Så som den är utformad nu är kvinnor sexuellt tillgängliga tills de säger nej eller gör motstånd. Om lagen bygger på samtyckesrekvisit krävs inga bevis på våld eller hot, utan flyttar över fokus till killen så att han visar att han har gjort något för att vara säker på att hon ville, säger Eva Diesen.
-
Eva Diesen var en av dem som satt med i panel för RFSU:s seminiarium Är tiden mogen för samtycke som du kan läsa om i mitt inlägg Sex & samtycke.
-
Det finns en del som har problem med ordet "samtycke", men kalla det i så fall för något vid den lagändring som krävs. Varför inte bara använda Madeleine Leijonhufvuds förslag som hon lägger fram i boken Samtyckesutredningen?
-
.. Och borde inte regeringen dra igång en nationell kampanj för att få bukt på detta stora samhällsproblem? Passivitet kan väl inte vara allenarådande på alla departement?
8 kommentarer:
1. “Forskarna” har fel när de påstår att det krävs ett nej eller motstånd. Det räcker med att man visar att man inte vill med kroppsspråk eller är försatt ur “stridbart” skick och därför inte kan meddela sin åsikt.
2. Varför skulle det just vara killen som skulle bevisa? Ska inte lagen vara könsneutral så att om en kille påstår att en tjej haft sex med honom utan medgivande så ska hon visa att han gett medgivande?
3. Hur ska man göra om bägge parter hävdar att de ej lämnat medgivande?
På ditt första påstående har DU fel. Hur många har inte sagt nej och gjort motstånd och ändock blivit våldtagna?
2. Likhet inför lagen. Om en kille blir våldtagen gäller samma lag som för en våldtagen tjej.
3. Då har vi det ständiga dilemmat - ord står mot ord och vi får förlita oss på teknisk bevisning och eventuella vittnen.
1. Du har nog missat målet ganska kraftigt. Debatten handlar om VAD som utgör våldtäkt, inte HUR detta går till.
2. Ja precis. Har du några bevis för din senaste sexualpartners samtycke?
3. Men lagförslaget som du hänvisade till handlar ju om att den tilltalade ska bevisa sin oskuld. Du läste väl artikeln innan du länkade till den? Den som anklagas ska bevisa att den som anklagar samtyckte till sex är förslaget. Om båda anklagar, ska då båda bevisa?
I ett rättsstat är man oskyldig innan bevis finns att han/hon är skyldig. Den är en av de mest viktigaste av de mänskligarättigheter. Och som Alexandra sag: Likhet inför lagen - och här ligger ett av de största problem med det svenska rättssystem: hantering av sexbrott mot män.
Profanum har rätt då det gäller aktuell lagstiftning - det krävs inte att offret har sagt "nej" eller aktivt gjort motstånd.
Enligt äldre rätt var detta dock någonting som en kvinna (en man kunde inte bli våldtagen definitionsmässigt) behövde göra.
Vid 1900-talets början stadgade strafflagens 15 kap 12 §:
"Tager man qvinna med våld och, emot hennes vilja, med henne öfvar otukt, eller tvingar man henne dertill genom hot, som innebär trängande fara; varde dömd till straffarbete från och med sex till och med tio år. Fick qvinnan av den gerning svår kroppsskada; dömes till straffarbete på lifstid eller i tio år: ljöt hon deraf döden; miste gärningsmannen lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid."
Kvinnans vilja hade en stor betydelse för hur situationen ska uppfattas. Kvinnan kunde inte förhålla sig helt passiv till övergreppet och det skulle tydligt framgå att övergreppet skedde mot hennes vilja. Detta betydde i klarttext att kvinnan var tvungen att aktivt göra motstånd för att våldtäkt skulle kunna bli aktuell och att domstolarna ofta såg sig tvungna att använda sig av paragrafen angående rättsstridigt tvång i stället för våldtäktsparagrafen då våldet i enskilda situationer inte bedömdes som tillräckligt grovt (se t.ex. SOU 1953:14 s 232.).
Även om kvinnan skulle ha gjort motstånd så gott hon kunnat, skulle det ändå kunna innebära att hon "i grund och botten ej haft något emot, att det gått så, som det gått." (Hagströmer, J, svensk straffrätt. Föreläsningar. Sjätte häftet. Uppsala 1906 s 369.)
Detta kom dock att ändras med brottsbalkens införande 1962. Även innan lagändringarna som idag gäller så kunde faktiskt människor fällas för våldtäkt, även om offret inte har gett något samtycke till tvång till känna.
NJA 1988 s. 40 visar t.ex. tydligt att den som utsätts för en våldtäkt varken behöver påkalla hjälp eller göra något fysiskt motstånd, utan ett önskemål om att inte ha samlag ska ovillkorligen respekteras i varje given situation. HD uttalar här att det inte krävs något fysiskt motstånd om offret har gjort klart att han eller hon motsätter sig ett samlag eller annat sexuellt umgänge.
Mvh
Anders
Diesen och Diesen säger alltså att om en kvinna/tjej anklagar en kille/man för våldtäkt ska det vara upp till killen/mannen att bevisa sin oskuld - annars blir han dömd för våldtäkt.
För alla oss som inte inrättar skriftliga kontrakt innan vi har sex och inte heller videofilmar oss själva 24 timmar om dygnet, skulle det med Diesen & Diesens förslag bli omöjligt att bevisa att man är oskyldig.
Att man ska betraktas som skyldig tills motsatsen bevisas är för övrigt ett enormt avsteg från västerländsk demokratisk och juridisk tradition, som säger att en människa ska betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisas. Men personer, dvs galna feminister, som förespråkar denna typ av lagar brukar ju inte anse att män är människor, "män är djur - män är värre än djur" är ju deras oficiella ståndpunkt, vilket förmodligen är förklaringen till att personer som Diesen & Diesen vill att rättsäkerheten ska avskaffas för män och att män som anklagas för brott av en kvinna automatiskt ska dömas för våldtäkt, om han inte kan bevisa sin oskuld.
För jag antar at Diesen & Diesen inte vill att lagen ska vara lika för båda könen, för då skulle det ju också räcka för en man att anklaga en kvinna för våldtäkt för att få henne dömd för detta brott.
Läs straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvuds resonemang kring skuldfrågan vid våldtäkt på http://www.second-opinion.se/so/view/412
Alexandra; Jag noterar att du är feminist. Sannolikt har detta förblindat dig när du läste om Diesen-duons uppmaning till att Sverige skall bryta mot folkrättsliga konventioner. De vill placera Sverige i samma fack som Stalin-Sovjet. Summariska rättegångar där den åtalade bär bevisbördan.
Innan du uttalar dig i ämnet nästa gång anser jag att du bör läsa Prop 2004/05:45. Där finns en redogörelse från Storbritannien där man har ett samtyckesrekvisit [dock utan att kasta om bevisbörda]. Detta har varken lett till fler åtal eller fällande domar. Däremot har det lett till att det påstådda brottsoffrets agerande än mer har satts i fokus. Tycker du att detta verkar som något positivt?
Profanum vulgus har dessutom rätt. Sex utan samtycke är redan idag straffbart. Så varför skall vi införa något som redan finns. Fattar du inte att Diesen-duon bara försöker vinna billiga och populistiska poäng?
Det skulle också utifrån din feministiska ståndpunkt vara intressant att höra, hur en omkastning av bevisbördan skulle kunna överensstämma med Artikel 6 Europakonventionen?
Skicka en kommentar