Visar inlägg med etikett politiker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett politiker. Visa alla inlägg

Drömmen om ett riktigt arbetareparti

De enkla orden

Vad de enkla orden är svåra 
Bröd, frihet, fred 
Generat vänder vi dem långsamt i munnen 
Stammar dem och smusslar skamset undan dem i större sällskap 
Vi räds för dem, 
som kände vi deras enorma kraft bränna i tungan. 


Ord som förlorat sin sälta, sin mening. 
En gång skrevs de nattetid på husväggarna 
Medan städerna sov och samvetet vakade 
Dagningen tände skriften 
Och brände in den i hjärtan 
Som aldrig skulle glömma. 


Ord behöver hjärtan för att kunna leva 
Människan behöver frihet för att kunna leva 
Utan fred mognar aldrig kornet till bröd 
Människan måste äga de tre: 
Brödet, friheten, freden 
Därför måste de ständigt skrivas igen 
Därför måste de svåra orden återigen bli enkla.

Stig Carlsson

 Moderaterna är vår tids arbetarparti, står det att läsa på M:s hemsida. Ett parti som saboterar för arbetare är inget arbetarparti. Det är Reinfeldtska - moderat nyspråk. Ord som förlorat sin sälta, sin mening blir bara floskler. Dock verkar det som om Moderaterna gång på gång kommer undan med sitt nyspråk. Vi är drabbade av en retorisk epidemi, inte bara orsakat av M utan även av de andra politiska partierna. Kristdemokraterna ägnar sig åt "verklighetens folk" och "relationslinje", medan Socialdemokraterna, med Håkan Juholt i spetsen, talar om kunskapsbaserad ekonomivärdeburen tillväxt och sociala investeringarUtan en sammanhållen, socialdemokratisk berättelse, utan konkreta, tydliga och realistiska förslag så förvandlas även dessa ord till floskler. Dock skall detta inlägg inte handla om nyspråk utan om avsaknaden av arbetare i Socialdemokraterna.


När Moderaterna började nyttja ordet "arbetarparti" gick många socialdemokrater i taket, så även jag. Det finns bara ett arbetar(e)parti och det är det svenska socialdemokratiska arbetarepartiet, som förkortas SAP. Men vänta... SAP? Numer är det rätt och slätt S eller Socialdemokraterna. Vilket de facto är mer ärligt än att kalla sig "arbetareparti". I begynnelsen (läs i slutet av 1800-talet) så skapades SAP av arbetare, med arbetare och för arbetare. 


Ser vi till Socialdemokraterna idag så är det ju lite si och så med det. Ja, det beror på hur man definierar "arbetare". För några år sedan skrev jag inlägget Vem är egentligen arbetare i dagens Sverige? Och vad är ett riktigt jobb? Inlägget har följts upp av fler: Inte skitjobb, men väl skitvillkor, Väktare OCH människa (utdrag från en chattdiskussion), Anställningsnummer 2997 och "För att vara akademiker har du ju båda fötterna på jorden" (och här får vi åtminstone veta vilka som är arbetare enligt Veronica Palm).


 I Wikipedia står följande:

En arbetare är en person som säljer arbetskraft till en arbetsgivare utan att räknas som tjänsteman och därmed tillhör arbetarklassen[källa behövs].
I svensk statistik och politisk debatt räknas de som arbetare vars yrken hör hemma i ett LO-förbunds kollektivavtalsområde. Gränslinjen mellan arbetare och tjänsteman gick länge huvudsakligen mellan industri- och tjänsteproduktion, men allteftersom svenska industriarbetare har blivit mer kvalificerade och fått högre löner så har begreppen glidit ifrån sina namn [...]
Marxistisk definition [redigeraInom marxismen definierar man alla människor som säljer sin arbetskraft som arbetare[källa behövs]. Detta inkluderar läkare, ingenjörer och andra som inom sociologin ses som medelklass.
Veronica Palm anser alltså att arbetare är de som här hemma i LO. Nu är tyvärr Palm en av de politiker som framhåller att hon är barnskötare. Och nej, hon är inte ensam om det. Trots att många av våra företrädare har harvat runt i arbetarrörelsen på olika poster, titulerar de sig gärna med ett LO-yrke (men aldrig som heltidspolitiker, förtroendevald et cetera). Deras huvudsakliga födokrok har varit S (och i förlängningen arbetarrörelsen), men ändock envisas de med att kalla sig arbetare. 
För någon vecka sedan åt jag och Åsa middag med två andra sossar (som har varit med betydligt längre än vad vi har varit). Mannen sade då att det var oerhört positivt att rörelsen nu lät unga socialdemokrater studera klart på universitet, innan de anställdes. Tidigare hade rörelsen nämligen anställt dessa innan avlagd examen.
Vi har nu ett socialdemokratisk parti som går i otakt med sin samtid just på grund av ovanstående fenomen. Vi har företrädare som vägrar flytta på sig och vi har unga killar och tjejer som, direkt efter examen i företrädesvis statsvetenskap och nationalekonomi, anställs som politiska eller fackliga tjänstemän (och om några år kommer  vara riksdagsledamöter, ombudsmän med mera). Framför allt har vi ett socialdemokratisk parti som har en väldigt snäv definition för "arbetare". Vem är egentligen arbetare i dagens Sverige? Vilka slåss Socialdemokraterna för?
Jag anser att det är nyttigt om våra företrädare (och politiska tjänstemän) har fler perspektiv. Det är därför jag har skrivit motionen Inför princip mot långsittande. Varför inte jobba några år ute i "det verkliga livet"? Det är bra, inte bara för personens egen utveckling, utan för partiets. Våga lämna "innanförskapet". Släpp vidare fram personer som kommer "utifrån", från sidan... Du är alltid välkommen tillbaka.


De som kommer in behöver inte vara unga. Det finns gott om progressiva, nytänkande personer över 50 (precis som det finns SSU:are som låter så gammeldags att man blir mörkrädd)... Om det görs kommer det snart att märkas. S kommer åter att bli en kraft att räkna med.
Jag drömmer om ett parti av arbetare, med arbetare och för arbetare. 


P.S. Min definition av arbetare är inte snäv, så som i Palms fall.
Lästips: Johan Westerholms inlägg Bidragspartiet och Martin Ezpeletas krönika Socialdemokratin - den bedragne äkta mannen.... ja, mina inlägg Suburbia  och Ett öppet parti, ej ett befästat (Del VII) också.





"Flytta på er. Det är inget personligt. Bara flytta på er"

Why is it that people long for political power, and why, when they have achieved it, are they so reluctant to give it up?

Ni har gjort det sämsta valet i modern tid eftersom ni inte kunde läsa samtiden. Flytta på er. Det är inget personligt. Bara flytta på er
, skrev Katrine Kielos i en ledare för drygt ett år sedan. Mona Sahlin har flyttat på sig, Nalin Pekgul har flyttat på sig och inte bara flyttat på sig - de har lämnat S helt och hållet. Annars verkar det som "flytta" i politikers ögon, betyder att man flyttar från en post till en annan (vilket kan vara inom partiet eller i vidare bemärkelse inom arbetarrörelsen).

Aftonbladets Peter Kadhammar kartlade för sex år sedan de täta nätverk som fanns (och fortfarande finns) i S-toppen i Stockholm. Artikeln fick rubriken S-maffian som styr Stockholm. I artikeln finns en karta. Många av de sossar som figurerar i Kadhammars artikel och på kartan finns kvar i S-toppen. Några nya har tillkommit, några har halkat ner på stegen och några enstaka har försvunnit helt från politiken (och inte alltid av fri vilja). Kadhammar kallade det för S-maffian. Jag benämnet "fenomenet" Familjerna, deras hangarounds och deras prospects. Det är den arbetarekommun som jag tillhör och det är ingen slump att jag vill att associationerna skall gå till MC-klubbar. I andra arbetarekommuner finns kanske inte Familjerna, men det finns politiker som passerat sitt bäst före datum för länge sedan.

Ser vi till S-riksdagsgruppen, är det många som harvar runt där år ut och år in. Inte undra på att många S-politiker förlorat kontakt med verkligheten och inte längre kan läsa sin samtid. Maktens djävulska frestelser.

Det krav som Annika Högberg, Sandro Wennberg och Johan Westerholm framför i AiP är inte orimligt: att hälften av de vars förordnade i S-distrikten går ut, bereder plats åt nytt folk. Jag vill gå ännu längre och har därför lämnat in en motion med rubriken Inför princip mot långvarigt sittande. Det är den princip som Miljöpartiet har.


Jan Björklund är antipatisk

Håll tyst, Jan! heter dagens ledare i Expressen. Ledarredaktionen skriver bland annat:
-
Så äntrade Jan Björklund talarstolen och klantade till allt.Det enda hindret till fred i Mellanöstern är Hamas, förklarade Björklund, och lät nästan som ett språkrör för den israeliska regeringen. Lika ensidigt som Ohly lagt skulden på Israel skyllde Björklund allt på Hamas. Oppositionen kunde andas ut. Björklunds soloutspel var inte bara obalanserat i sak, utan visade att inte heller regeringen talar med en röst i utrikespolitiken. Kanske kände sig Björklund manad att bjuda de egna medlemmarna på något, som säkert har gnisslat tänder åt Bildts balanserade uttalanden under Gazakriget. Han borde ha haft omdöme nog att avstå.
-
Ytterligare en artikel i dagens Expressen handlar om Jan Björklund. Rubriken lyder Jan Björklund till attack mot Mona. Ovanstående bild illustrerar artikeln (i pappersupplagan).
-
I gårdagens partiledardebatt stod han och skrek i talarstolen. Han såg arg ut. Ni som såg partiledardebatten igår – såg ni hans ögon och hans blick? Jag blev i den stunden rädd för Björklund. Ska man vara rädd för en politiker?
-
Törhända har Björklund svårt att träda ut ur rollen som militär och in i rollen som politiker, om än att jag har svårt att tro att Försvaret uppmuntrar ett dylikt ”militärt” beteende som det Björklund (allt som oftast) uppvisar.
-
Det är inte första gången Björklund gör bort sig. Han har till och med ljugit. Det får mig osökt att tänka på president George W. Bush som försvarade invasionen i Irak med de ”uppgifter” han hade fått. Samma sak händer här i Sverige, men här handlar det om skolan. Vidare får Björklund mig att tänka på andra män i historien som stått och skrikit från talarstolen.
-
Folkpartiet anses vara ett liberalt parti. Innan Lars Leijonborg och Jan Björklund var det i det närmaste ett socialliberalt parti som mitt parti mycket väl kunde ha inlett ett samarbete med. Ja, kanske till och med bildat en allians med.
-
Vad vi ser nu är ett parti som kanske inte längre är så liberalt som det vill ge sken av. Varför har detta parti så svårt för att få en partiledare som representerar dessa liberala och socialliberala tankegångar? Bengt Westerberg – var är du? Vad har hänt med ditt parti (eller har du slutat rösta på fp)?

POLITIKER, PRAO & PR

Johan Sjölander skriver om statsminister Fredrik Reinfeldts besök på en förskola i Dalarna. Mindre barngrupper i förskolan sa visst Reinfeldt, när han var där. I DN läser vi det motsatta. Hur kommer det sig att Reinfeldt uttalar sig om mindre barngrupper när han befinner sig i en förskola och så sker det motsatta? Är det att lyssna på förskollärarna?
-
Det är förunderligt att ett besök i "vardagen" alltid skall åtföljas av media. Senast vi såg detta var i gårdagens SC, där Carin Jämtin skalade morötter på en skola.
-
Den så kallade prao:n är någon timme, kanske en dag. När jag gick i skolan var det en veckas prao som gällde.
-
Politiker som är ute i "verkligheten" och lyssnar på medborgare... en timme, en dag (medan kamerablixtar smattrar) och därefter försvinner de tillbaka till riksdagen eller Rosenbad. Det känns inte äkta.
-
Jag har haft förmånen att jobba tre veckor i en reception hos en av Stockholms stads stadsdelsförvaltningar. Jag har pratat med socialsekreterare och med så kallade klienter. Jag har arbetat. Jag har fått en helt annan insyn i denna verksamhet, än vad jag annars har fått via media, fördomar, broschyrer et cetera.