"Jag tror inte på ett parti där alla dansar i takt"

Det har varit en hård höst för Socialdemokraterna. Stormen kring Håkan Juholt, vingliga politiska besked och urusla opinionssiffror har tillsammans skapat en hetsig stämning i partiet. I stället för att debattera hur politiken och ledarskapet ska formas har en del sossar valt att försöka tysta andra sossar.

Jag hör till dem som öppet har kritiserat brister i ledarskapet och politiken. För det har jag fått skäll. Mest på Facebook. Ibland har det känts som att min personliga Facebooksida inte längre är min, utan ett tillhåll för socialdemokratiska åsiktspoliser som säger åt mig vad jag får och inte får tycka.

Med ovanstående ord inleder Åsa Petersen sin ledare Inga åsiktspolitiker på min Facebook. Jag uppmanar er att läsa hela ledarkrönikan.

Jag har också fått skäll för att jag öppet kritiserat brister i ledarskapet och politiken, vilket jag har skrivit om i till exempel inläggen (S)ekten och Allt det jag ville ha sagt i SVT Debatt men inte hann säga.

En partikamrat ägnade sig åt att smutskasta mig såväl på sin blogg som på min facebookvägg. Ja, det gränsade de facto till förtal. Jag krävde en ursäkt, men än idag har denna person inte bett mig om ursäkt. Vad tror dessa åsiktspoliser att de vinner med sitt agerande? När de uppmanar andra partikamrater att hålla käften alternativ lämna partiet - vem, vad eller vilka gynnas?

I sitt sista blogginlägg skriver Jan Andersson:

Många seriösa bloggare har valt att lämna s-bloggar för att debatten här blivit alltmer inåtvänd och allt mindre seriös . Jag väljer att göra detsamma nu. Det känns inte meningsfullt att diskutera med personer som inte ser vad som händer med vårt parti utan bara ser alla som är oroliga som fiender till partiet

Tack och adjö!

Det höga tak, vi socialdemokrater alltid värnat om, är nu så lågt att det blivit svårt att andas. Dock vill jag hälsa åsiktspoliserna att mig kommer ni inte att kunna tysta. Ju mer ni håller på, desto mer envis och enträgen kommer jag att bli. Låt mig därför till syvende og sidst citera Anna Lindh (ett av mina absoluta favoritcitat):

Jag tror inte på ett parti där alla dansar i takt. Jag har med sorg i hjärtat sett hur många i min egen ålder försvunnit bort från politikens centrum, trots att de borde ha funnits där. Det är lätt för ledare eller chefer att premiera ja-sägare och stöta ut kritikerna. Hade socialdemokratiska partiet lyssnat bättre på sina egna kärleksfulla kritiker hade vi kanske haft en starkare ställning idag.

[UPPDATERAT]

Martin Moberg på samma tema.

(S)ekten

Socialdemokraterna har slutit sig i ett läge då partiet har allt att vinna på öppenhet, transparens, högt i tak, ödmjukhet och lyhördhet. Sektmentaliteten, som jag någon enstaka gång mött innan hösten 2011 (till exempel i valprocessen som Åsa Petsersen skriver om), är påtaglig. Jag har de senaste veckorna sett fler exempel på detta: tonen på vissa bloggar med tillhörande kommentatorsfält är rå och brutal (här är ett exempel). Där finns ingen plats för konstruktiva diskussioner. Partikamrater uppmanar andra partikamrater att lämna partiet. Skällsord haglar (vilket jag har skrivit om här). Jag har själv fått uppleva hur partikamrater slutat hälsa på mig efter den debattartikel jag skrev tillsammans med fyra andra socialdemokrater.

Några kritiker får inte komma till tals i gruppen Håkan Juholt som statsminister - Ja tack! I den gruppen är bara hästsossar välkomna.

Denna sektmentalitet är ett tydligt tecken på att SAP befinner sig i kris. Det är lätt att ha högt i tak och ha utrymme för många åsikter när man är det statsbärande partiet och befinner sig i regeringsställning.

Fem år har gått sedan valförlusten 2006 och socialdemokratin har visat sig vara urusel på opposition. Visst kan man skylla på bristande resurser (personalbrist, kompetensflykt, avsaknaden av det stora regeringsmaskineriet), en partiorganisation som inte är gjord för opposition eller varför inte det populära "det är borgarnas fel!" (alternativt "det är högermedias fel"), men hur länge ska S göra det? När ett parti som har ambitionen att bli Sveriges mest öppna, lyhörda, moderna, progressiva, ödmjuka och nyfikna parti i krisläge förvandlas till en sekt, blir jag mycket bekymrad.

Det tillstånd som partiet befinner sig i nu och som verkar förvärras för varje dag som går gör att jag och många med mig känner en frustration som är så stark att lösningen verkar vara att bara skita i allt (allt = partiet, politiken, engagemanget) och ägna oss åt annan samhällsnyttig verksamhet (Amnesty, Kvinna till kvinna, ja det finns många organisationer som söker fler eldsjälar).

Just nu håller jag på och filar på ett längre inlägg med rubriken S stagnerar (en travesti på S förändras) där jag målar upp ett skräckscenarium som sträcker sig från december 2011 till 2015. Självklart vill jag inte att detta scenarium skall bli verklighet, men när jag ser sektmentaliteten breda ut sig, när partiet sluter sig, när taket är så lågt att det blir svårt att andas, då befarar jag att jag inte är ute och cyklar i mitt kommande inlägg.

2015 kanske hästsossarna har lyckats med sitt värv - att tysta alternativt bli av med partiets kärleksfulla kritiker- men det kommer de facto inte att stärka S, tvärtom.

Lästips: Peter Högberg, Peter Andersson, Peter Strobl, Johan Westerholm x2, Kristian Krassman

Media: Widar Anderssons ledare i Folkbladet, Ab, Ab2, Ab3, Exp, Exp2, Exp3, DN, SvD, SVT,

Hygglig kapitalism

Jag kommer ihåg en styrelsehelg på Bommersvik. Det var sen kväll (läs tidig morgon). Vi hade alla fått några glas innanför västen när en ledamot kom in på "avskaffa kapitalismen". Han var övertygad om att den skrivningen fortfarande fanns i Socialdemokraternas partiprogram. Jag upplyste då honom om att den skrivningen var borttagen och hans reaktion var obetalbar. Om det inte vore för att han var en inbiten sosse, skolad i SSU, hade han nog sagt upp sitt medlemskap i S och gått över till Vänsterpartiet.

Igår var jag på Arena Idés ekonomiska råds årliga konferens. Temat var "decent capitalism". Decent, som i hygglig. Kan en kapitalism vara "hygglig" eller "god"? En äldre man i publiken ställde sig upp under frågestunden och svarade med ett ruggande nej. Samma reaktion på twitter:

Det här med "hygglig" kapitalism var nog mer för att provocera, åtminstone tillstod Christian Kellerman (en av författarna till boken Decent capitalism) det. Ja, men när Socialdemokraterna inte längre vill avskaffa kapitalismen - vad göra då? Revolution? Nja, snarare måste vi bemästra och reformera det kapitalistiska systemet. Att göra kapitalismen god. Är det över huvud taget möjligt?

Jag vet inte hur många gånger under förmiddagen som dessa ord upprepades: crisis, euro, Greece, Germany. Visst talade några av föreläsarna om "hygglig" kapitalism, men alltid i samband med den senaste krisen. En kris som snabbt har fört oss till den ekonomiska avgrunden.

Det är vad som händer när marknaden går före människan. När de politiska ledarna i det blå Europa utlovar reformer, sker inga förändringar eftersom de styrs av ekonomiska intressen. En sak kan jag dock bekänna, jag kände mig verkligen som en katt bland hermelinerna igår (läs mitt inlägg Nationalekonomi - En halvklassisk humanists längtan, så förstår du varför).

Läs även Eric Sundströms Euro till Aten, demokrati till EU?

Barnens Krispaket

Vi socialdemokrater vill skydda barn och unga från krisens effekter. Sverige ska vara världens bästa land för barn, unga och deras familjer

-

Under Almedalsveckan gick jag och lyssnade på ett seminarium som LO och Unga Örnar anordnande. Barnpolitik i kristider – from förhoppning eller realitet? hette seminariet och under seminariet presenterade Unga Örnar BARNENS_KRISPAKET.pdf.

-

I paketet föreslår Unga Örnar 12 saker som underlättar för barn och deras familjer när tiderna hårdnar. Våra krav kostar inte mycket. Kanske som en mil motorväg. Och det som det kostar är samtidigt en satsning på framtidens vuxna!:

-
1. Inför rätt till mer förskola för barn till arbetslösa

2. Inför rätt till fritids för barn till arbetslösa

3. Erbjud gratis kollektivtrafik för alla barn

4. Ta bort skolmåltidsavgifter

5. Ta bort dolda avgifter i skolan

6. Erbjud frukost i skolan

7. Erbjud läxhjälp i skolan

8. Säkra rätten till elevhälsa

9. Inrätta fler ungdomsmottagningar

10. Följ upp alla utanför skola och arbete

11. Gör mer fritid för fler barn och unga

12. Ta bort möjligheten att skuldsätta barn

-

Idag läser jag på Socialdemokraternas hemsida Barnen ska inte drabbas av krisen. Ett och annat förslag som Unga Örnar har med i sitt krispaket, återkommer även här.

-

Det är viktiga satsningar som Socialdemokraterna föreslår. Satsningar på framtidens vuxna eller några mil motorväg? Snart börjar NK Express att byggas i Stockholm. En miljon per meter spårväg. Pengar jag hellre satsar på våra barn.

-

Aftonbladet

Karin Bergh , Fredrik Lundh Sammeli och Veronica Palm har bloggat på samma tema.

Fredrik Lundh - Faktum kvarstår – barn far illa i krisens Sverige

Fynd gjordes på Normals auktion

Igår skrev jag att jag skulle på bokauktion till stöd för Normal förlag. Tiina Rosenberg var auktionsutropare och om hon tröttnar på sitt nuvarande arbete, så har hon en framtid som utropare. Rosenberg assisterades av Elisabet Qvarford (som bloggar på Gerillabloggen, Miljöpartiet de grönas webbgerilla).
-
Vilka fynd jag och Åsa gjorde! Ja, inte bara vi, utan alla som var där och ropade in konst, böcker, smycken och "dejter" med författare. Vi ropade till exempel in tre böcker som Hanna Wallsten har skrivit för blott och bart hundra kronor. Jag har länge velat läsa I hennes våld, men inte haft råd att betala fullt pris. Jag vet att det var ett skambud som vi lade, men det tog Åsa och jag igen när vi budade på Åsa Petersens bok Bortom normen. I paketet ingick även en "dejt" med Åsa Petersen. Jag kommer naturligtvis att blogga om "dejten" när den går av stapeln.
-
Vi ropade vidare in ett smycke som Annika Lantz har gjort. Jag har blivit en Gudrun Sjödén-tant, säger Lantz till Aftonbladet. Ängeln kommer min svärmor att få i present. I Normals tält i Pride Garden köpte vi även två grymma anteckningsböcker.
-
För er som missade denna fantastiska auktion, så finns det ju fortfarande möjlighet att köpa Normals böcker. Gå in på hemsidan och botanisera. Normal förlag behövs! Räddningsaktionen fortgår.

Bokauktion till stöd för Normal förlag söndag 2 augusti 13-14 i Pride Garden (läs Kungsträdgården)

Normal förlags vänner bjuder in till bokauktion på Stora scenen i Kungsträdgården söndagen 2 augusti på stora scenen i Kungsträdgården. Auktionsutropare är den oförvitliga och enväldiga Tiina Rosenberg, som inte kommer att acceptera några skambud. Tiina Rosenberg är, förutom professor och stand-in för Annika Lantz i P1, författare på Normal förlag.

Objekten till försäljning har skänkts av författare och aktivister. Inkomsterna går till den fortsatta normkritiska bokutgivningen.Kom och bjud. Du har bara en chans att göra dessa fynd.

Objekt till försäljning: (alla böcker är signerade och de flesta är förstautgåvor)– med reservation för ändringar:

Hanna Wallsten: ”Vi skulle älska om vi bara kunde”, ”I närheten av solen” samt ”I hennes våld”.

Hans Olsson (ungdomsboksförfattare, arbetar på RFSU): ”Inga bomber över Skärholmen”Niclas Ericsson (deckarförfattare , ledarskribent, go go-dansare): ”Familjehemligheter”

Eva Brunne (världens första lesbiska biskop som snart installeras i Stockholm): signerad bibel.

OBS OBS: Unikt tillfällde att förvärva två böcker av Jill Johnston, författaren till Lesbian Nation. Två signerade böcker som dedikerats till den amerikansk-svenska aktivisten Rita Creighton (1951-2007).

Böckerna är Johnstons två självbiografiska böcker ”Mother Bound” och ”Paper Daughter”.

Lars Gårdfeldt (präst, hbt-aktivist och nu pulpförfattare): ”På knä i Köpenhamn”, ”Hatar gud bögar?”, ”In hate we trust”, ”H.O.M.O en helgonkalender”

Malinda Flodman, Helene Delilah: ”Stora sexboken för tjejer som har sex med tjejer” + glidmedel

Malinda Flodman (sexrådgivare och RFSL:s pressekreterare): ”Stora sexboken” plus dejt med Malinda

Anna Söderström: ”Stora sexboken” plus träff med Anna Söderström, ordförande RFSL Stockholm

Åsa Petersen, ledarskribent och författare: ”Bort normen 2.0”, plus träff med ÅsaMaria Ferm: Träff med Maria Ferm, språkrör Grön ungdom

Annika Ruth Persson (författare o Augustprisvinnare): ”Erik Dahlbergsgatan 30”, ”Du och jag, Marie Curie

”Tiina Rosenberg: ”Queerfeministisk agenda”, ”Bögarnas Zarah”, ”L-ordet”, ”Besvärliga människor”, ”Byxbegär”

Ann-Charlotte Alverfors: ”Sparvöga” (pocket), ”Barn av samma ögonblick” (pocket), ”Hjärteblodet” (pocket), ”Aldrig” (inbunden), ”Snabelros” (pocket), ”Stjärneklok” (inbunden), ”Vem ska trösta Gösta?

”Gustav Fridolin (fd riksdagsman, numera journalist): ”Blåsta, nedskärningsåren som formade en generation”, ”Från Vittsjö till världen”.

Helena Modéer (formgivare): ”Vänta, vänta vänta”.

signerad limited edition nr 1S ara Stridsberg, Susanne Mobacker: ”Happy Sally”, ”Drömfakulteten”, ”SCUM manifest”, ”Såna som oss”

Johan Hilton: “No tears for Queers”

Sverker Åström , fd ambassadör: Signerade memoarer

Birgitta Stenberg: ”Fritt förfall”,Erotiska noveller

Cecilia Neant Falk: dvd-skivor ”Vänninor” och ”Du ska nog se att det går över” plus t-shirt Du ska nog se att det går över.

Arne Nilsson: ”Såna på Amerikabåtarna”, ”Kors o tvärs”, ”Såna o riktiga karlar”, ”En annan stad”Gay en världshistoria

Håkan Lindquist: ”Om att samla frimärken”, ”Min bror och hans bror” samt en bonustext. Texten är en novell som publicerats på franska, ungerska och amerikanska, men inte på svenska.

Denise Rudberg: Bokpaket med signerade förstautgåvor av alla hennes böckerSigge Stark (1896-1964): Manhatarklubben, pocket

Lena Lennerhed: ”Från Sapho till Cyborg”, ”Historien om ett brott-illegala aborter i Sverige på 1900-talet,” ”Sex i folkhemmet-RFSUs tidiga historia”

Caroline Giertz: ”Stor”, ”Ashimas bok”, ”24 timmar i oktober”, ”Den sista dagen”

Mian Lodalen: ”Dårens dotter”, ”Smulklubbens skamlösa systrar”, ”Trekant”, ”Mera kärlek krönikor o andra texter”. I paketet ingår att träffa Mian för personlig signering. Samtliga böcker är förstautgåvor.

Pia Laskar: ”Heterosexualitetens historia”, ”Anarkafeminism”

Annika Lantz: ”9 1/2 månad,” bok + ljudbok, signerade, Annika Lantz egenhändigt gjorda hjärt- och änglaberlocker

LUNCH MED TVÅ GAYFÖRFATTARE I BERLIN Annika Ruth Persson och Håkan Lindquist tar med dig och din vän på lunch i Berlin. Annika och Håkan har som många andra svenska författare valt att bo och arbeta i Berlin. Under lunchen som ni avnjuter tillsammans under ett par timmar berättar de om sina smultronställen i Berlin.Utifrån de tips som författarna ger dig kan du sedan göra din Berlinvistelse till en unik upplevelse som rymmer allt från högkultur till queera klubbar och hak.

Rädda Normal förlag!

Idag fick jag veta att Normal förlag håller på att gå under (det vill säga om inte vi gör något nu). Många småföretagare har det tufft nu och förlagsbranschen, som alltid är en svår bransch, har det extratufft. Företaget Normal måste ha in cash snabbt, så Annika Hamrud och Hans Lööf har dragit igång en räddningsaktion, som går ut på att du sätter in pengar på Skandiabankens kontonummer 9150-911.838-3. All försäljning går via Annika och inte via Normal förlag.
-
Om du hör av dig till Annika (annika.hamrud[at]gmail.com) och ber om en bok som finns inne på lagret, så kan du hämta den på förlaget, när det passar dig (detta efter insättning av pengarna).
-
Vill du inte ha en bok, så kan du få ett stödband för din donation. I det fallet köper köper Annika och Hans Lööf "osäljbara" böcker och makulerar dem. På så sätt blir Normal förlag också av med ett lager som inte ser bra ut i bokföringen. Det går också bra att sätta in pengar och få ett presentkort.
-
Vill du ha mer information om räddningsaktionen, så hör av dig till Annika via mejl eller Facebook. Rädda Normal finns också som en grupp på Facebook.

Jobben först!

Jag håller med Johan Sjölander - Alliansfritt Sveriges Tidslinje över arbetslöshetskrisen måste läsas och spridas!
-
Andra som bloggar om jobbkrisen och Anders Borg: Arvid Falk - Kan man lita på en finansminister som hela tiden har haft fel, Eva-Lena Jansson, Ulrika Falk

Mansgris, finanskris?

Att köpa fastighetsaktier är som att köpa kvinnor. Man vill inte köpa en billig hora om man kan köpa en dyr hora, har en investmentbolags-vd sagt inför publik. Citatet återfinns i en debattartikel skriven av Peter Norberg, doktor i etik på Handelshögskolan i Stockholm. Är det måhända machokulturen inom finansvärlden som ligger bakom finanskrisen? Om fler kvinnor arbetade i finansbranschen, hade vi då sluppit finanskrisen?

-

Jesper Roine skriver på Ekonomistas:

-

Skulle finanskrisen ha undvikits om Lehman Brothers varit Lehman Sisters? Den frågan ställdes under en diskussion under World Economic Forum i Davos tidigare i år. Ingen mindre än mikrofinanspionjären och Nobelpristagaren Muhammad Yunus uttryckte det som att “den nuvarande krisen nästan säkert undvikits om kvinnor snarare än män skulle format de finansiella systemen”.

-

Roines svar är att det inte alls behöver förhålla sig så. Det är inte den "genomsnittliga" personen som väljer att arbeta i denna bransch. De kvinnor som väljer denna typ av arbete, kanske också är större risktagare en andra kvinnor?

-

I sin debattartikel, skriver Peter Norberg om den machokultur som råder i finansbranschen. Han skriver om giriga män. När två bröder med efternamnet Wallenberg, skriver på DN Debatt att vi inte ska skylla krisen på "giriga direktörer", gör de det eftersom de är en del av denna machokultur. När de rör sig i finansvärlden, rör de sig bland män. De fåtal kvinnor som befinner sig där är assistenter, receptionister och lokalvårdare. I den mansdominerade finansvärlden är risktagande vardagsmat och männen upplever inte ens risk som något negativt.

-

Vilka drabbas då av dessa mäns risktagande? Det är inte bara männen, utan även kvinnorna som drabbas av finanskrisen. I media har det skrivits mycket om att finanskrisen slår hårt mot de mäns om arbetar i bilindustrin. Mer tyst har det varit om de kvinnor som drabbats och kommer att drabbas.

-

I den kvinnodominerade offentliga sektorn arbetar kvinnor deltid, behovsanställning, visstid, vikariat, projekt... När är ett vikariat löper ut, förlängs inte vikariatet. Hemma hos den behovsanställda (som jagar timmar och som rings in endast vid behov) har telefonen slutat ringa. Vem bryr sig om de varslade på Coop? frågar Joakim Jakobsson i en ledare i Aftonbladet:

-

I början av november varslade Coop tusen anställda. Hittills har neddragningarna där inte lett till ett enda inlägg i riksdagen. Varför har inga politiker engagerat sig för kassörskorna och lagerpersonalen på Coop? Det är lätt att se en könsdimension i vilka jobb samhället värdesätter.

-

Män, med sina fanasilöner och fantasibonusar, drabbas inte (ja, de kanske förlorar några miljoner kanske till och med miljarder, men om det återstår 22-224 miljarder, kan man då säga att även de drabbas?). De kan åka till S:t Barthélemy, Azorerna, Bahamas, Dubai eller någon annan exotisk plats och gömma sig där tills krisen är över.

-

Vi kanske kan lära oss något av krisen? Vi kan upprättar nya regler. Vi kan lära oss av dessa mäns girighet och risktagande, så när finanskrisen är över och dessa män återvänder från sina paradis i tron om att fortsätta ta risker och sko sig på andra, kommer de att mötas av ett helt annat klimat.

-

Dagens Arena - Feminismen från Venus, krisen från Mars

Kommunalarbetaren - Finanskrisen drabbar även kvinnor

Corren - En ojämställd finanskris

Arbetaren - Världens kvinnor drabbas hårt av krisen

Dagens Arena - Krisen slår inte könsblint

Vems fel är krisen?

Marcus Wallenberg och Jacob Wallenberg skriver i en debattartikel på DN: Det är förstås frestande att hitta syndabockar. Näringslivet, bankerna och i synnerhet deras ”giriga direktörer” har ibland pekats ut som ansvariga. Politiker får också en hel del kritik. Men att leta syndabockar är inte särskilt konstruktivt om vi vill ta oss ur krisen.

-

Frågan som automatiskt dyker upp, i och med Wallenbergarnas artikel, är - om det inte är girighet och direktörernas fel, vems fel är då krisen? Ingenstans i artikeln får jag svar på den frågan.

Ingenting

Ingenting. Först kom ingenting. Sen kom ingenting.

Sen kom ingenting. Men ingenting är

(ingen, ingen, ingen, ingen)

Kent, Ingenting

Tom retorik & passivitet

I januari 2007 var ungdomsarbetslösheten 20 procent

I januari 2008 var ungdomsarbetslösheten 21 procent (trots högkonjunktur och skattesubventioner för ungdomar)

I januari 2009 var ungdomsarbetslösheten 24 procent

-

Ovanstående är kalla och mycket sorgliga siffror. Högerregeringens skattesubventioner har inte minskat ungdomsarbetslösheten. Denna åtgärd är dyr och ineffektiv.

-

I LO-tidningen skriver Stefan Carlén:

-

Nu har vi facit. Alliansens skattesubvention har inte minskat ungdomsarbetslösheten. Istället ska den betraktas som ett bidrag till ökade vinstmarginaler hos företagen. Att denna subvention är dyr och ineffektiv är inte enbart Handels uppfattning. Samma slutsats dras av forskningen, av statliga organ som ITPS och IFAU, samt av Riksrevisionen. Men regeringen blundar för detta och väljer nu att utöka denna misslyckade åtgärd. Det är att misshushålla med offentliga medel. Det är att kasta bort tio miljarder.

-

De skulle göra större nytta om de satsades direkt i offentlig sektor eller på att höja kompetensen och anställningsbarheten hos ungdomar. Ungdomsarbetslösheten är till stor del strukturell. En fjärdedel av ungdomarna har inte slutbetyg från gymnasiet. För dessa behövs satsningar på kunskapslyft för unga, fler platser på komvux och särskild arbetsmarknadsutbildning. Men här har regeringen dragit ned på resurserna. Ungdomsarbetslöshet beror också till stor del på ungdomars lösare anknytning till arbetsmarknaden. Det gör ungdomar mer konjunkturkänsliga. Ett kraftigt stimulanspaket skulle i dag betyda mycket för ungdomars arbete, men regeringen har hittills inte levererat detta. Ungdomsarbetslösheten är också demografisk. Handels har föreslagit en temporär generationsväxling under fyra år för att kapa de demografiska pucklarna.

-

Regeringen satsar på något som inte ger jobb.

-

Kort sagt: Av alla åtgärder man kan vidta mot ungdomsarbetslöshet så slösar regeringen enorma pengar på något som bevisligen inte minskar den. Vi riskerar att slå ut en ungdomsgeneration. Då måste man ägna sig åt annat än passivitet och retorik.

-

Stefan Carlén har rätt - tom retorik och passivitet löser ingen jobbkris! Härmed varslar jag högerregeringen!

-

Andra som bloggat om jobbkrisen:

Ett hjärta rött: "Vart tog utanförskapet vägen"

Peter Andersson: "Fler i arbete - mer att dela på"

Johan Sjölander: "Borgerlig politisk ger sämre välfärd och fler arbetslösa"

Alliansfritt Sverige: Arbetslösheten skenar iväg och regeringen tystnar

Arvid Falk: Varför skriver inte borgerliga bloggare om jobbkrisen?

Eva-Lena Jansson: Jobbkrisen och regeringen Reinfeldts tystnad

Kristian Krassman: Jag skulle också gärna se att ni gjorde mera

Jobbkrisen

Jobb kommer att vara den helt avgörande frågan. Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb.Fredrik Reinfeldt (M), Valrörelsen 2006
-
Vi är många som har märkt att Moderaterna har slutat prata om sin jobbpolitik. Under den kris, som djupnar för varje dag, väljer Moderaterna att vara passiva. De talar om "välfärdens kärna", men ändock får kommuner och landsting inga extra pengar. Var tredje kommun säger upp personal i år. En majoritet av Aftonbladets läsare, vill hellre se en skattehöjning än att lärare sparkas.
-
Nu vore det på sin plats med en satsning på den offentliga sektorn, men nej... I Moderaternas kansli viskas det fortfarande om (hör och häpna) skattesänkningar.
-

Regierungsunfähigkeit!

-
Expressen, SR/Ekot, Aftonbladet, SvD, Eva-Lena Jansson, Kristian Krassman, S-buzz
-
Under Strecket:
Läs gärna Carin Jämtin och Mikael Dambergs (S) nya rapport Jobben först - investera i våra unga!

Myterna om a-kassan

TCO har tagit fram en rapport om a-kassan som heter 8 myter och 8 sanningar om a-kassan. I ett pressmeddelande sägerTCO:s ordförande, Sture Nordh: Nu driver den svaga a-kassan på krisen eftersom den ger arbetslösa så liten budget att konsumera för. Därför måste regeringen förbättra a-kassan och stoppa de orättvisa höjningarna av avgifterna till a-kassorna.

-

Här är de åtta myterna och de åtta sanningarna om a-kassan:

-

1) Alla får 80% av lönen i a-kassa

Sanningen: bara var fjärde arbetslös får ut 80% av inkomsten från a-kassan.

2) Även om a-kassan inte räcker har 70% en facklig inkomstförsäkring

Sanningen: både LO och TCO uppskattar att siffran är mindre än 40%

3) Alla har inkomstskydd vid arbetslöshet

Sanningen: villkoren för att få den inkomstrelaterade ersättningen är ganska hårda. Bland annat krävs det minst ett års medlemskap i a-kassan och att du arbetat minst sex månader före arbetslöshet 80 timmar/månad eller 480 timmar i en följd under sex sammanhängande kalendermånader. Klarar du inte något av dessa krav, hänvisas du till grundersättningen i a-kassan, som för alla typer av hushåll (allra mest för vuxna med barn) ligger under socialbidragsnormen.

4) Svenska a-kassan är bäst i världen

Sanningen: den svenska a-kassan är inte ens bäst i Norden – eller i Europa.

5) Regeringen sänker a-kasseavgiften

Sanningen: regeringen har bestämt att avgiften till a-kassan ska öka när arbetslösheten ökar.

6) Under flykten från a-kassan 2007-2008 var de bara de äldre som lämnade den

Sanningen: Av dem som lämnade a-kassan var över hälften under 55 år.

7) Hög ersättning från a-kassan är dåligt för ekonomin

Sanningen: en generös a-kassa gynnar omställning och produktivitet.

8) Regeringen var tvungen att höja a-kasseavgiften

Sanningen: arbetslöshetsförsäkringen gick med totalt 36 miljarder kronor i överskott under 2007 och 2008.

-

En stark a-kassa är inget slappt bidrag till någon som försöker smita från jobb, skriver Nordh på Newsmill. Sture Nordh har så rätt, men när ska Högerregeringen inse detta faktum?

-

8 Myter om A-Kassan

Martin Moberg och Claes Krantz har också bloggat om rapporten.