Det motvilliga partiet

Om Socialdemokraterna vill attrahera nya medlemmar och nya väljare, om partiet vill vinna val, om partiet skall bli starkt såväl i opposition som i regeringsställning hänger det just på organisationsutredningen. Om partiet ska bli en kraft att räkna med i framtiden är nyckelordet förändring (eller nystart, eller kalla det vad fan du vill). Det är en förändring som i vissa fall kommer att göra ont, som i vissa fall kommer att innebära att maktpositioner förflyttas, förskjuts eller försvinner. Det kommer att finnas (och finns redan) starka krafter inom partiet som kommer att göra motstånd mot en (alltför radikal) nydaning, som helst av allt inte vill ha någon utredning av organisationen över huvud taget. Dessa krafter kommer sedan göra allt för att organisationsutredningens slutrapport hamnar i det runda arkivet.

Ovanstående skriver jag i inlägget Om jag vore partisekreterare. Förnyelse, förändring, nystart... Socialdemokraterna talar ofta om den där nystarten som aldrig verkar komma. Jonas Gardell och jag är inte ensamma om att undra när nystarten kommer.

Igår läste jag en intressant ledare, skriven av Anna Ardin: [...] jag ser tre huvudsakliga skäl till verklig oro. 1. Partimedlemmarnas ovilja till nystart. 2. Partiledningens oförmåga till nystart. 3. Avsaknad av mod att våga vara ideologisk.

Idag läser jag Widar Andersson ledare Partiet vill inte förändras och Katrin Kielos ledare Socialdemokraterna har övergett väljarna. Den sistnämnda får mig att tänka på en diskussion som jag hade på facebook igår. Jag skrev i statusrutan: Moderaterna publicerar numer artiklar även i Arbetarbladet [...] det är så smart av dem, så äckligt smart. En av de som kommenterade min status var Kent Filppu. Han skrev bland annat: Vill man nå ut med sitt budskap till alla bör man väl försöka publicera överallt. Vill man bara nå redan frälsta så räcker de egna tidningarna. Det känns som sossarna har valt att bli ett parti för den egna politikerkåren snarare än för alla de väljare som har en socialdemokratisk grundsyn.

Visst finns det progressiva sossar i detta motvilliga parti, men hela partiet måste verkligen vilja förändras och förnyas. Just nu är jag djupt bekymrad över tillståndet i vårt parti.

3 kommentarer:

bloggare på icedaniel.se sa...

Det är helt enkelt inte sossarnas tid än. Många har inte kunnat smälta Göran och Monas gåsleversosseanda.

Thomas sa...

I Aftonbladet idag finns en lista över kommun- och landstingspolitiker som hoppar av och låter samhället betala det fortsatta livet. Av de 5 första platserna (räknat i penninguttag) upptas 4 av socialdemokrater med Annika Billström på första platsen. Det imponerar inte heller på väljarna.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13915000.ab

M. E. sa...

Problemet för (S) är ju att partiet är mer upptaget av att vinna än vad man vill vinna på. Ideologiska kompassen verkar inte finnas alls. Innan partiet kan sägas vara berett att möta väljarna, försöka övertyga och vinna val, måste man ju ha något att gå till val på, ha en övertygelse, socialdemokratisk sådan.

Jag tycker (S) är ett väldigt trist parti i dag, det har drabbats av samma åkomma som tyska (S) innan Hitler kom till makten eller dagens greska (S). Prestige och makt har blivit partiets drivkraft, prestige och makt har drivit partiet in i EU, prestige och makt ledde till Prime-skandalen, makten håller på att placera Damberg som partiledare, i utbyte har han lovats prestige, bara han gör som EU, IMF och andra organ i kapitalets makt vill.

Ni är ju bara sekter i (S), ni som försöker inbilla oss väljare och möjligen er själva annat övertyger inte.

Sommestad hade jag ett tag respekt för. Fast inte längre. Genom mitt deltagande på hennes blogg kom jag efterhand underfund med att hon är som de andra i (S)-ledningen, det vill säga att hon lever i sin bubbla (och föraktar de som inte har några band till den - även om det knappast uttrycks i klartext). Så är det med (S)-ledningen, (M)-ledningen, (EU)-ledningen, (USA)-ledningen...