Om jag vore partisekreterare

Ni som läser min blogg regelbundet vet att jag inte aspirerar till posten som partisekreterare (utan helst vill jobba som politisk tjänsteman). Jag är en av Socialdemokraternas kärleksfulla kritiker, men för några månader sedan gick luften ur mig. Det har gått så långt att jag har hållit tand för tunga, även när företrädare för S gjort konstiga, häpnadsväckande och ibland jligt korkade utspel/uttalanden.

Med detta sagt vill jag ändock haka på Johan Westerholms inlägg Carin Jämtin har alltför många järn i elden (läs gärna hans inlägg i sin helhet).

Jag anser att partikulturen som är förhärskande inom S är sunkig. I förlängningen är Socialdemokraternas organisation en tunggrodd, omodern, exkluderande, sluten, mossig, gubbig, betonggrå enhet. För att partiet ska bli Sveriges mest moderna, öppna, nyfikna, ödmjuka och progressiva parti (som sedan nystarten, upprepats otaliga gånger), krävs en rejäl organisationsutredning och en organisationsutredning har de facto kommit till stånd, men när kaptenen på denna organisationsskuta (med sin redan fulltecknade kalender) även ska ingå i en eller flera sakpolitiska grupper (nu senast arbetsgruppen för barnfattigdom) så känner jag rent spontant att organisationsutredningen inte är prioritaire numero uno för Jämtin och kommer omöjligt att kunna vara det så länge Jämtin inte har möjlighet att klona sig.


Det räcker inte heller med att starta en dialog på facebook - en dialog där några är jätteaktiva och där endast få av de personer som ingår i organisationsutredningen presenterat sig och är aktiva (Jämtin lyser by the way med sin frånvaro i denna fb-dialog). Det är av största vikt att personer (inte bara sossar) och referensgrupper bjuds in till utredningen. Vidare är det upp till var och en av de politiker som ingår i gruppen att uppmana partimedlemmar (och inte bara medlemmar i partiet) att vara aktiva i dialogen på fb.

Om Socialdemokraterna vill attrahera nya medlemmar och nya väljare, om partiet vill vinna val, om partiet skall bli starkt såväl i opposition som i regeringsställning hänger det just på organisationsutredningen. Om partiet ska bli en kraft att räkna med i framtiden är nyckelordet förändring (eller nystart, eller kalla det vad fan du vill). Det är en förändring som i vissa fall kommer att göra ont, som i vissa fall kommer att innebära att maktpositioner förflyttas, förskjuts eller försvinner. Det kommer att finnas (och finns redan) starka krafter inom partiet som kommer att göra motstånd mot en (alltför radikal) nydaning, som helst av allt inte vill ha någon utredning av organisationen över huvud taget. Dessa krafter kommer sedan göra allt för att organisationsutredningens slutrapport hamnar i det runda arkivet.

Ja, det finns partimedlemmar som nöjer sig med att S får 30 procent i valet (2010, 2014, 2022) ja kanske till och med så lite som 17-20 procent av rösterna. Problemet är att den absoluta botten inte är 17 procent utan 0 procent (och då finns det inga maktpositioner att bevaka, ej heller något existensberättigande). I mitt inlägg Maktens djävulska frestelser skriver jag mer om detta.

Vi är många som blev medlemmar i S för att vi ville förändra samhället, för att vi brinner för specifika politiska områden. För att vi ska förverkliga vår politik och våra drömmar måste vi därför ägna oss även åt organisationen. Gör vi det kommer Socialdemokraterna att bli Sveriges mest moderna, öppna, nyfikna, ödmjuka och progressiva parti.


Foto: Carin Jämtin. Fotograf: Linda Håkansson/Socialdemokraterna

Läs även
Peter Högbergs och Sebastian Stenholms inlägg på samma tema.

Tidigare inlägg (ett axplock):
Jag vill vara med och diskutera Socialdemokraternas framtid, Vill inte S i Stockholm vinna val?, Hur Socialdemokraterna ska bli Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiv och ödmjuka parti, Den stora organisationsutredningen, Politiker som ägnar sig åt läpparnas bekännelse, Läpparnas bekännelse, Öppna kriskommissionen - en tillbakablick

6 kommentarer:

Peter Strobl sa...

En befrielse att läsa. För så är det och så inkompetent skött är organisationsutredningen och i synnerhet dess varande på facebook. Jag uppmanade för säkert 10 dagar sedan att ALLA medlemmar av organisationsutredningen att presentera sig. Dessutom har jag skickat ett mail till min närmaste, geografiskt man nämligen Jonas Karlsson, landstingsråd i Örebro med en uppmaning att presentera sig.
Svaret dröjde en vecka och sammanfattas i vadå, skriva ett inlägg.
Jag har mailat ett mer stringent innehåll som bygger på vad det innebär att sitta i organisationsutredningen och representera sina medlemmar och dessutom vikten av att förstå de sociala medierna.
Summa summarum.... i dont believe anymore. Tyvärr.

Mvh

Peter Strobl

Alexandra Einerstam sa...

Tack Peter Strobl

Peter Andersson sa...

Vad gör paret Einerstam / stroble själva för aktiva insatser för att bättra på saken?

Alexandra Einerstam sa...

Hej Peter Andersson. Inte visste jag att jag och Peter Strobl var ett par. Vad beträffar mitt engagemang i org.utredningen vet du att jag har varit aktiv i fb-dialogen, har bloggat intensivt om detta och har även ett track record vad beträffar arbetet i ÖKK.

Peter Strobl sa...

@ Peter Andersson;

Mitt namn stavas Strobl, med stor bokstav Peter. Och inget e på slutet.
Att landstingsrådet Jonas Karlsson nu har presenterat sig ser jag som en fjäder i hatten. DEls mitt mailande och ett underhandsarbete tillsammans med JOhan Westerholm.
I övrigt.
Jag anser mig vara en opinoionsbildare som, till skillnad från dig, inte är anställd av partiet utan rör mig i den vanliga världen. Jag träffar vanliga människor i livets vanliga situationer. Utanför medlemsmöten och annat. Där utövar jag min påverkan. En del av den påverkan som jag också utövat mot Jonas Karlsson för att han ska inse att det är ett viktigt uppdrag att sitta i organisationsutredningen.
Min påverkan består också av att i den mån mitt ordinarie arbete, jag är managementkonsult, påverka främst inom de sociala medierna och inom det politiska nätverk som jag har.
Det är en intressant fråga du ställer och på samma gång oförskämd. Från en person inom partiet till en person, jag, utanför partiet. Om du inte följt några av mina kommenetarer på Johans blogg och andra, och i skenet av att du själv pläderar för vikten av att lyssna på de sociala medierna, så kan jag upplysa dig om att detta medium är ett medium lika viktigt som ett medlemsmöte i Sollentuna arbetarekommun.
När alla deltagare i organisationsuttredningen presenterat sig ska jag öka min aktivitet.
Men Peter, din fråga andas svårt att ta kritik. För det är fler än Alexandra och undertecknad som anser att organisationsutredningen och Jämtins uppdragsmaximering är ett problem.
Jag tänker inte ställa mig upp och hurra när det inte finns anledning därtill.
Så Peter, från mig som vanlig medlem till dig som partiombudsman,
utveckling innebär ett moment av klarsyn och kritiskt tänkande.

/Peter Strobl

M. E. sa...

Jag skrev såhär på Sommestads blogg i dag:

”Ska vi alla snabbt och enkelt kunna ta oss mellan städer och samhällen med bra kollektivtrafit, och gå till våra arbeten, eller ska vi drivas in i ett motorvägslandskap utformat för bil?”

Jag håller med om att detta förstås är aktuellt, men på ett skrämmande sätt, för det tyder på att dagens politiska och ekonomiska system, nu som förr, gör att man ställer samma frågor som för femtio år sen.

Sedan vill jag komma med en eloge till Mona Sahlin som i alla fall inte vurmade för kärnkraften. Nu har ju Juholt börja göra precis det hon sa och kritiserades för efter valförlusten + att han vurmar för kärnkraft. Sen tyckar han om kultur också, vackert så, men lite kosmetika kan tyckas, kulturens villkår är ju införlivade med samhällets.

Det vi ser nu är helt enkelt den sista delen i att S visar sig som det maktparti det har blivit. Makt på kort sikt är viktigare än allt annat helt enkelt. Is i magen finns inte. Reflektionsförmågan är det också si sådär med när makt på kort sikt är allt man har i huvet. S är fortfarande ett parti där man kan leka demokrati osv. Men tyvärr är det just det, en lek, medan det som i verkligheten betyder något i partiet är makten på kort sikt. Tyvärr, därför att det fortfarande finns ett antal människor inom S som verkligen brinner för något och verkligen tror att det ska löna sig inom S.

Juholt och hans ekonomiske talesman har helt säkert sina idéer om varför det går trögt för S. Tyvärr tror de nog att en anpassning till M kommer att ordna saker i Stockholm och därmed leda till seger i nästa val. Dock tror jag att det har gått trögt för S efter att Juholt blev vald eftersom han inte känns trovärdig. Väljarna har lärt sig att inte ta S på allvar när de lovar guld och gröna skogar, utan se vad som ligger där konkret. Och konkret förstår varje väljare att den ekonomiska politiken till S är ungefär som M. Detta har de förstått mer och mer efterhand som S sedan 90-talet mer och mer blivit ett högerparti. Juholts och hans ekonomiske talesmans goda humör minner nog ganska många om hur de lät sig luras ganska länge på 90-talet och även en bit in på nästa årtionde. De känns nog för många som för mig som clowner. Och clowner ska vara just det. Man vill inte se clowner i sådana positioner. Så är det bara. Det som kan vara kul show i en cirkus, blir inte så kul när det handlar om att förnedra de som röstat på en.

Sett i ett större perspektiv tillhör S helt enkelt denna elit (och alla de som följer den) som tror att dagens ekonomiska system på något sätt är slutstationen. Tittar man på historien, kan man få ett intryck av vad som kan efterfölja sådan hybris. Det känns som att vi har intressanta saker framför oss. Nixon och Reagan satte stöten in för att dagens ekonomiska system skulle utbredas vidare. Kanske satte de därmed också stöten in för dess sammanbrott? Dominans och monopol brukar följas av annat… Kanske ett jämlikt samhälle?