Hur Socialdemokraterna ska bli Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiv och ödmjuka parti

I mitt inlägg igår, Limpmackor och dagordningar, skrev jag att jag återkommer med förslag på hur vi Socialdemokrater kan bli (som Kriskommissionens slutrapport uttrycker det i sin inledning) Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka parti. Det är i mångt och mycket förslag jag redan lagt fram här på bloggen, men som jag tror på fortfarande. Lite bakgrund först:

Det var Annika Högbergs inlägg som jag hakade på igår (hon har även följt upp sitt inlägg här). Där skriver hon om de många internmötena, att jämföra med de få medlemsmöten och utåtriktade aktiviteter, som hon och hennes partikamrater skulle ägna sig åt.

Använd den teknik som finns

Borde det inte vara tvärtom? Vi måste ha internmöte för att planera medlemsmöten och utåtriktade aktiviteter - eller? Måste vi verkligen det? Med den teknik som finns tillgänglig kan man väl lösa mycket via mejl, sms, telefonsamtal, chatt och facebook? Det är mitt första förslag - att använda tillgänglig teknik för att minska ner på fysiska internmöten. Ja, ett tips till politiker som använder nätverksbaserad media som bloggar, twitter och facebook: dessa verktyg är inte till för envägskommunikation. Du har en mun, men också två öron. Har du en blogg, så bör du länka till andra bloggare OCH svara på kommentarer till dina inlägg. Har du ett twitter - eller facebookkonto - ja, då bör du vara aktiv och även svara och kommentera. Har du inte tid med det? Gör som Göran Hägglund.

Och om vi ska ha internmöten...

... då skall det vara för att vi vill göra något utåtriktat och även driva politik. Skriva debattartiklar, planera aktioner, ägna oss åt idéutveckling, skriva rapporter och politiska program, planera evenemang, planera studiecirklar, bokcirklar, medlemsmöten och öppna möten.

Medlemsmöten

På det senaste medlemsmötet, som en S-förening kallade till, kom endast sex personer. Alla var från styrelsen.

För några år sedan tog Hbt-socialdemokrater i Stockholm initiativ till något som vi kallade för Politikerpub som, om jag inte missminner mig, ägde rum en gång i månaden. Vi bjöd in intressanta föreläsare OCH andra S-föreningar till en pub i Gamla stan. Krögaren gav oss tillgång till källaren. Krögaren gav oss specialpris på mat. Källaren var oftast full med människor från olika föreningar. Många drack och åt. It was a win win situation. I valrörelsen gjorde Stockholms AK något liknande i och med Himlen därtill. Stockholms arbetarekommun har fortsatt med politikerpub. De bjuder in S-föreningar till puben Hubertus med jämna mellanrum (ikväll kommer förresten partisekreterare Carin Jämtin dit). I Gubbängen anordnas något som heter Café G.

Måste medlemsmötet följa en strikt dagordning... oftast vill medlemmarna prata politik. De kan de endast göra under punkten Övriga frågor. Den är näst sist i dagordningen och när väl den punkten kommer upp på bordet, är alla så trötta att de bara vill hem och sova.

Öppna möten

Varför medlemsmöten? Varför inte lägga till en hel drös öppna möten, dit alla är välkomna och inte bara sossar? Ett sådant öppet möte ägde rum i Farsta, för några veckor sedan. Det blev mycket lyckat vill jag meddela. Det handlade nämligen om Farsta och de som bor i Farsta, oavsett om de är sossar eller inte, är faktiskt intresserade av sin närmiljö. Ta vara på det intresset! Jag har nu planer på att starta en grupp på FB (och dela ut info om denna grupp i fastighetsboxar i mitt närområde) om en Farstakampanj som jag vill dra igång, gärna med intresseorganisationer som inte nödvändigtvis behöver vara S, V och MP. Jag vill nämligen dra igång något som kallas för guerillaodling (läs inlägget Flower power för mer information).

Återigen - ta kontakt med en krögare eller caféägare (eller någon annan som har en lämplig lokal)- gör upp en deal med honom eller henne. Bjud in intressanta gäster (inte nödvändigtvis politiker) och efter ett föredrag, ett musikuppträdande eller en diktuppläsning, så drick kaffe och prata med de som är där. Lyssna på vad de har att säga, nicka inte bara och sätt inte händerna för öronen, om du hör något du inte vill höra.

Politik skall vara lustfyllt - tvinga inte medlemmar att knacka dörr och dela ut flygblad

I bland annat mina inlägg Premieras flygbladsutdelning framför nätaktivism? och (S) krossar (M) i nätaktivism skriver jag att S premierar flygblad före nätaktivism. Jag gillar inte flygbladsutdelning, vilket jag har skrivit om många gånger och för att det här inlägget inte skall bli för långt vill jag rekommendera följande inlägg som jag har skrivit:

(s) + YouTube = sant
Dörrknackning, torgmöten, telemarketing, flygblad...
Framtidens valstuga
Framtidens valstuga - en kaffebuss?
Är den klassiska valstugan föråldrad?

I ett av inläggen skriver jag:

Sluta stå vid tunnelbanans ingång och vifta med papper. Vi resenärer blir bara irriterade! I dagens samhälle vill de flesta uppsöka information på egen hand. Nej, stå hellre en bit bort med en kaffevagn. Servera kaffe (helst latte och cappuccino, rättevisemärkt naturligtvis) i coola pappersmuggar, röda och vita, med en litet s-märke och ett politiska budskap tryckt på koppen.

Det gör ont i mig som miljövän att se sopkorgar, golv och mark fulla med olästa flygblad. Därför är mitt förslag en kaffevagn (eller kaffebuss) som ambulerar mellan olika platser (där ska finnas matnyttig information (och inte nonsensfoldrar som denna) och möjlighet att köpa t-shirts, knappar et cetera). Det skall finnas ett schema så att till exempel pendlare i Farsta eller Rinkeby, vet när vi är på plats nästa gång.

Dörrknackning?

Ja, men i så fall inget mer Vad tycker du?. Kommer ni ihåg hur denna skulle vara en "isbrytare"? Ingen tjänsteman processade de svar vi fick och mejlade ut en sammanställning till de som uppgivit e-postadress. Om vi nu ska knacka dörr och fånga medelklassen i storstäderna, är väl en goodiebag (med lite smått och gott) eller en bukett blommor (och ingen halvvissen röd ros som skumpat runt med 1000 andra rosor i bakluckan på en tjänstebil) alternativ till Vad tycker du?

Valrörelse i all ära - men borde det inte vara valrörelse för S jämt?

Är det bara i valrörelsen som vi politiker blir synliga? Varje fredag flyttar Johanna Graf ut från stadshuset i Solna, till ett närliggande café där hon talar med medborgare, såväl sossar som ickesossar. På fem månader på fiket utanför stadshuset har jag lärt mig mer än på fem år därinne, skriver Graf på sin blogg. Fler politiker borde följa Grafs exempel!

Medlemsvård

När vi väl har rekryterat en medlem måste vi ägna oss åt medlemsvård. Vi kan inte lämna en ny medlem i sticket. Därför föreslår jag ett mentorsskap. Om föreningen har fått en eller flera nya medlemmar, så ska varje medlem få en mentor (det kan vara någon i styrelsen, men lika väl en erfaren partimedlem). Mentorn kan inledningsvis bjuda honom eller henne på en kopp kaffe och föra ett samtal (inte en föreläsning märkväl utan ett samtal). På första mötet är det mentorns ansvar att se till att medlemmen presenteras för andra och de andra på mötet (eller vad det nu må vara) har också ett ansvar att inte ägna sig åt klubben för inbördes beundran.

Nu börjar detta inlägg bli väldigt långt och jag vill avsluta med att fråga min partikamrater inom NetRoots om de har några förslag på hur Socialdemokraterna ska bli Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka parti? Gärna med utgångspunkt i Annika Högbergs inlägg om allt för många interna möten.

Några av dessa nätrötter skriver idag om rivstart: Peter Andersson, Johan Westerholm, Peter Högberg och Martin Moberg

[UNDER STRECKET]

För någon dag sedan skrev jag inlägget Finns det plats för kvinnor i Håkan Juholts (h)järngäng?. Idag ställer Lena Sommestad samma fråga.

Limpmackor och dagordningar

Har alla fått en dagordning? Bra! Då förklarar jag mötet öppnat. Ordförande smäller klubban (alternativt knackar med handen) i bordet och därefter avhandlas punkt för punkt medan limpmackor med ost sköljs ner med kaffe.
.
Punkt 3. Justering av föregående protokoll Punkt 4. Ekonomi Punkt 5 (a, b, c, d och e) Rapporter [....] Punkt 12. Övriga frågor Punkt 13. Mötets avslutande
.
Vid mötets öppnande är klockan mellan 18 och 19 och när mötet slutar är klockan som bäst 20 och som sämst 00:30. Otaliga möten har det blivit sedan jag gick med i Socialdemokraterna 2006. Många middagar har ersatts av limpmackor med ost. Att vara fritidspolitiker har jag skrivit om här och här. Möten, möten, möten... vi håller på att möta ihjäl oss.
.
Igår skrev Annika Högberg ett viktigt inlägg som bland annat Johan Westerholm och Staffan Lindström hakade på. Högberg skriver i sin slutkläm:

Jag får det till 14 interna möten under april, maj och juni. Då räknar jag kommunfullmäktige som internt eftersom det är en handfull tappra lyssnare där varje gång. Ofta samma personer. Medlemsmöten räknar jag till exakt två samt en utåtriktad aktivitet. Känns det inte som om vi har lite fel fokus här? Någon som känner sig sugen att engagera sig?

.
Nja... om mitt första möte med en S-föreningen hade varit Högdalen-Bandhagens S-förening, hade det nog bara blivit ett möte för mig och därefter inga fler. Jag var inbjuden på ett medlemsmöte som ägde rum i en källarlokal tillhörandes den lokala Hyresgästföreningen. Inbjuden talare var en landstingspolitiker, där var också en kille från själva styrelsen som serverade kaffe och bullar. Fem pensionärer och så jag. Nu hade jag turen att min första kontakt med en S-förening var HBT-sossarna som jag träffade i ett tält på Stockholm Pride.
.
Jag träffade förresten en kille för någon vecka sedan som berättade att han hade gått till ett medlemsmöte anordnat av hans närmaste S-förening. Ingen kom fram och hälsade på honom. När han väl tog intitiativet och närmade sig några stycken och presenterade sig, så sade de hej till honom och så återgick de till sitt samtal. Mmmm... lovely! Or not! Nej, för fan! Så här kan vi inte ha det längre. Jag kommer inom snar framtid (kanske redan idag) att skriva ett inlägg, där jag lägger fram några förslag som jag har kring möten, flygblad, dörrknackningar med mera. Därför avslutar jag detta inlägg med partiordförande Håkan Juholts hälsning till partimedlemmarna:

Gå med i facket

I torsdags var jag på Pub Röda Rummet. En pub som LO-distriktet i Stockholms län anordnar. Där hade också ovanstående film urpremiär som en del i kampanjen Gå med i facket. I filmen är förresten Anna Ardin med.
-
Vecka 6 och vecka 37 är, sedan några år tillbaka, kampanjveckor för Gå med i facket. Jag kommer att delta genom att stå och dela ut det nya numret av tidningen Facket vid T-bana Slussen på onsdag klockan 16-18. Torsdag till och med söndag kommer LO-distriktet samt ett antal representanter för olika LO-förbund bemanna vår monter i Kista Centrum. Jag kommer att vara i Kista på torsdag och söndag.
-
Kampanjens huvudsyfte är att fler ska gå med i facket. Statistik visar att efter genomförandet vecka 6 och vecka 37 ökar antalet intresseanmälningar till facket.
-
Förenade vi stå, söndrade vi falla!
-
/Åsa Einerstam

Alliansen vill att barn ska födas med F-skattesedel och Unionen vill att barn ska födas in i facket

Via Ledarredaktionens blogg, läser jag följande artikel i Unionens tidskrift Kollega - Fackspara till barnen.
-
Medlemmarna i fackförbundet Unionen har röstat igenom en motion som går ut på att "föräldrar och far- och morföräldrar ska ges möjlighet att spara till barns och barnbarns framtida fackliga medlemskap, enligt ungefär samma princip som bosparande". Fackligt fondspar - en ny rekryteringsväg för facket (löpnummer 156). Förslaget kommer från Henrik Bäckstrand, som även vill att "barnet eller barnbarnet ska kallas till en facklig grundkurs med inriktning på bland annat arbetsmarknadens regler och individens rättigheter och skyldigheter".
-
LO har ju LO Ung, så varför kan inte Unionen ha Unionen Baby?
-
DN

LO-kongressen

De vill slå mot fackföreningsrörelsens fundament. Mot att vi är många och att vårt löfte till varandra håller – att vi har en hög organisationsgrad och starka kollektivavtal. Det vi kan göra för att hålla emot är att stå enade och solidariska och gemensamt pröva alla möjligheter för att organisera hela arbetarklassen (LO-styrelsen).
-

I lördags var jag på S-kvinnors funktionärsdag. Vi diskuterade mycket medlemmar. Medlemsrekrytering och medlemsvård. Mona Sahlin har ju sagt att om vi fortsätter att tappa medlemmar, så finns inte partiet om 16 år.

-

Igår var jag på LO-kongressen, där talas det också om medlemsrekrytering. Det är främst unga som inte är fackliga (se inslag från Rapport). Att unga sviker facket, syntes även tydligt bland de ombud som fanns representerade i Folkets hus igår. LO-förbunden ska nu medlemsrekrytera gemensamt och det är positivt. Samlade resurser ger större effekt.

-

Svensson har skrivit ett kritiskt inlägg om LO som jag inte är riktigt benägen att hålla med om, men han sätter fingret på något. LO-förbunden har sina lokaler centralt i Stockholm och organisationen, med många (vissa alldeles för välbetalda) anställda. Vissa fackliga utbildningar är också flummiga och dyra. För att ta ett exempel: tar det verkligen tre dagar att lära sig skriva protokoll? Tips till LO är att se över organisationen, byta till billigare lokaler och se över de fackliga utbildningarna. Att vara självkritisk, är svårt för vissa fackpampar. De håller hårt på sin maktposition och skyddar varandra. Det finns individer i den "fackliga" adeln som har glömt hur det är att vara på golvet. De slänger sig med floskler, men hur det är ute i det "verkliga" livet, har de glömt bort.
-
Mona Sahlin höll ett otroligt bra tal. I vilket fora hon än talar, talar hon alltid om hbt-personers fri- och rättigheter. Efter talet stod människor upp och applåderade och Sahlin var märkbart rörd.
-
Intervju med Wanja Lundby-Wedin , lite på LO-sidan om Sahlins tal.

Aftonbladet 1
Aftonbladet 2
Aftonbladet 3

Aftonbladet 4
Bloggar: David och Goliat, Giovanni Palusa, Arbetarperspektiv

-

En politisk supporter kan även påverka och förändra

Igår kritiserade Expressens ledare socialdemokraternas kampanj Bli supporter: Talande nog driver socialdemokraterna nu en kampanj på temat "supporter", vilken i sin utformning är oavsiktligt ärlig. Mona Sahlin vill gärna ha en hejaklack på läktaren, men inte låta fotfolket vara med i matchen om vilka som ska leda och företräda partiet. Expressen har dock fel:

Dock håller jag med Expressen som efterlyser internetröstning för medlemmarna. I Danmark valdes socialdemokraternas partiledare Helle Thorning-Schmidt till partiordförande via en internetomröstning mot Frank Jensen. De nya medierna är ett ypperligt sätt för interndemokrati. Det är viktigt att ge medlemmarna större inflytande och det är just det som supporterkampanjen går ut på.

I de politiska partierna talas det ibland om aktiva och passiva medlemmar. Jag gillar inte den uppdelningen. Att ta steget och bli medlem i ett parti är inte en passiv handling. Det är i högsta grad ett tydligt ställningstagande.

Att inte dyka upp på ett medlemsmöte eller sitta i styrelser eller arbetsgrupper, innebär inte att medlemmen är passiv. Man kan påverka och förändra på andra sätt. Om den "passiva" medlemmen sitter i fikarummet på sin arbetsplats och talar politik, kan det ha större genomslagskraft, än att närvara på ett medlemsmöte. Begreppet supporter gör att vi nu kan sluta tala om "passiva" och "aktiva" medlemmar.

Erik Laakso skriver på sin blogg: Expressen menar att supporterkampanjen är ett sätt för att försöka få löst folk att hålla sig på läktaren utan att ge sig in i matchen på allvar. Men till skillnad från sportens värld så kan en politiskt supporter precis när som helst faktiskt ge sig in i matchen och bli spelare själv. Det måste väl ändå vara ett hyggligt bra sätt att ge tillträde till interndemokratin?

En politisk supporter kan även påverka och förändra!

Bli supporter!

Nu är socialdemokraternas vårkampanj i gång. Vi vill ha din röst - helst varje dag! Vi tror att goda idéer behöver stöd och mothugg för att växa sig starka. Vi vill investera i människors kraft, inte slösa bort den. Och vi är övertygade om att orättvisor inte är lösningen på Sveriges problem.

-

Vi söker fler supportar för vår idé. Som supporter blir du medlem i socialdemokraterna. Hur aktiv du vill vara bestämmer du själv. En supporter kan visa sitt stöd, men också vilja påverka och förändra. En supporter kan vara arg och och frustrerad. En supporter är framför allt aldrig likgiltig. Nu formas framtidens lösningar. Välkommen som medlem i socialdemokraterna!

-

Ni kanske kommer ihåg mitt tidigare inlägg om socialdemokraternas vårkampanj Bli supporter? Jag har nu blivit hjärntvättad av några på "kontoret" (läs 68:an) och inser att kampanjen och kampanjfilmen växer och framför allt detta med att som supporter är du aldrig likgiltig. Jag börjar faktiskt gilla det där med att vara supporter (jag gör ju för fn gratisreklam för kampanjen här på min blogg. P.S. Jag skickar fakturan till kassören på partihögkvarteret).

-

Det har gått så långt att jag på lördag kommer att iklä mig en supportersjal (se bild. Det är förresten Arne som poserar) och värva medlemmar på stan mellan 12-14. Så om ni ser någon lockig person på stan med St. Pauli-luvtröja, supportersjal och converseskor, så är det jag. OK - jag blev övertalad av Magnus Johansson, som i vanliga fall jobbar på LO.

-

Dock tror jag fortfarande på lokala kampanjer. Jag tror att partiet måste ge de lokala föreningar medel i form av ekonomiskt stöd och utbildningar, så att de lokala föreningarna kan göra egna kampanjfilmer.

-

Idag fick jag förresten en väldigt bra grej (se nedan) i anslutning till kampanjen, bättre än den där "klappergrejen" som vi fick efter valförlusten. Någon som fortfarande har "klappergrejen" och använder den?

All publicitet är bra publicitet – eller?

Jag gillar inte den nya kampanjen Bli en supporter! Jag gillar den verkligen inte, men min
kompis Linda är med i den (det är hon med den lila sjalen och ögon som strålar) och därför låter jag kampanjfilmen få utrymme här på min blogg. Det enda som är bra är att man numer, med endast ett sms, kan bli medlem och det för 100 spänn. Vi kanske kan skrota de små medlemsblocken nu?
-
Jag har några frågor till de som skapade filmen:
-
- Vem/vilka vänder sig filmen till?
- Om man vill bli betalande medlem – vill man då bli supporter eller vill man, som min partikollega Josefin Deiving så klokt sade, inte vara aktör? Vill man inte vara den som är ute på fotbollsplanen och gör mål eller åtminstone gör en assist (heter det så i fotbollstermer)?
- Hur mycket kostade filmen och materialet till kampanjen Bli en supporter?
-
Jag vet att vi inom socialdemokraterna har en förening som heter Gnagarsossarna (Gnagarsossen? Jag hittar ingen hemsida till dem). De har över 80 medlemmar. Vänder man sig måhända till de fotbollsintresserade svenskar som ännu inte är medlemmar?
-
Inom min bekantskapskrets är de flesta ganska ointresserade av fotboll. Yoga, pilates, lite simning, men fotbollskulturen har nog gått de flesta förbi. Jag själv hejar på St. Pauli (ett fotbollslag som fortfarande vänder sig till arbetarklassen. Läs Ordfronts artikel för mer information) och Djurgården (och då menar jag inte herrlaget), men fråga någon annan i min bekantskapskrets vilket lag de hejar på och de ser ganska oförstående ut. Och handen på hjärtat - hur mycket arbetarklass är fotbollen nu för tiden? Den vänder sig till medelklassen. Dyra biljetter har ingen arbetare råd med.
-
Fråga dem istället om kultur... böcker, film, musik, konserter, museer – då går de igång. Fråga dem om vad som händer där de bor, då berättar de om utförsäljningarna, om hyreshöjningar och vidare om de hyresrätter som nu förvandlas till bostadsrätter.
-
Fråga dem om miljö och klimat – återigen visar de engagemang! Fråga dem om vad de tycker om kollektivtrafiken, om det höjda SL-kortet... De berättar gärna om orättvisorna, om de växande klyftorna i samhället och hur fel borgarnas politik slår, men fotboll – nej!
-
Mitt förslag till partistyrelsen är att pytsa ut pengar till de lokala föreningarna, så att dessa föreningar skulle kunna göra lokala kampanjfilmer... och när jag ändock är i farten, så titta gärna på en av Norges kampanjfilmer – Kaptein Norge. Den är bra, mycket bra, bättre än Bli en supporter. Snälla, planka den och gör Mona Sahlin till en superhjälte!
-

Partiordförande Mona Sahlin är orolig

Socialdemokraterna tappade 19 000 medlemmar förra året. Sedan 1990-talet har medlemskåren halverats. ”Fortsätter utvecklingen finns inte det här partiet om tio-femton år” säger Sahlin till Göteborgs-Posten.
-
Socialdemokraterna är Sveriges största parti. Många röstar på sossarna, men är inte medlemmar i partiet. För dem räcker det med den röst de lägger på partiet. Vi vill naturligtvis att de som röstar på sossarna även är medlemmar i partiet, för att socialdemokraterna är en folkrörelse och inte ett propagandaparti som moderaterna.
-
Ett medlemskap ger inflytande! Jag betalar 586 kronor per år till de socialdemokratiska föreningar jag är med i. Jag har fått tillbaka dessa pengar 100 gånger om.
-
Därför förvånas jag över Sahlins pessimistiska uttalande. I motsats till henne skulle jag säga att visst har vi tappat medlemmar, men vi kommer att göra allt i vår makt för att få nya medlemmar.
-
Jag är med i Avantgarde och HBT-socialdemokraterna. Båda dessa föreningar rekryterade en mängd nya medlemmar förra året. Rebella har samma positiva utveckling. Varför vi lyckas med det som partiet i stort misslyckas med, är just för att våra föreningar attraherar människor som inte är medelålders (och ännu äldre), vita, heterosexuella män. Våra föreningar är såväl sociala som politiska föreningar. Att ha roligt i föreningen är precis lika viktigt som att göra politik.
-
Min uppmaning till Mona Sahlin är att hon tar hjälp (och lär sig) av föreningar som HBT-sossarna, Avantgarde och Rebella för att locka nya grupper till partiet och vända den negativa trenden.
-
Jag har redan ett handfast tips, som jag inte kan skriva om på denna blogg, men Sahlin är välkommen att kontakta mig och mina vänner i HBT-sossarna, Avantgarde och Rebella. Rebella har också en bra blogg.
-
DN
SvD