En politisk supporter kan även påverka och förändra

Igår kritiserade Expressens ledare socialdemokraternas kampanj Bli supporter: Talande nog driver socialdemokraterna nu en kampanj på temat "supporter", vilken i sin utformning är oavsiktligt ärlig. Mona Sahlin vill gärna ha en hejaklack på läktaren, men inte låta fotfolket vara med i matchen om vilka som ska leda och företräda partiet. Expressen har dock fel:

Dock håller jag med Expressen som efterlyser internetröstning för medlemmarna. I Danmark valdes socialdemokraternas partiledare Helle Thorning-Schmidt till partiordförande via en internetomröstning mot Frank Jensen. De nya medierna är ett ypperligt sätt för interndemokrati. Det är viktigt att ge medlemmarna större inflytande och det är just det som supporterkampanjen går ut på.

I de politiska partierna talas det ibland om aktiva och passiva medlemmar. Jag gillar inte den uppdelningen. Att ta steget och bli medlem i ett parti är inte en passiv handling. Det är i högsta grad ett tydligt ställningstagande.

Att inte dyka upp på ett medlemsmöte eller sitta i styrelser eller arbetsgrupper, innebär inte att medlemmen är passiv. Man kan påverka och förändra på andra sätt. Om den "passiva" medlemmen sitter i fikarummet på sin arbetsplats och talar politik, kan det ha större genomslagskraft, än att närvara på ett medlemsmöte. Begreppet supporter gör att vi nu kan sluta tala om "passiva" och "aktiva" medlemmar.

Erik Laakso skriver på sin blogg: Expressen menar att supporterkampanjen är ett sätt för att försöka få löst folk att hålla sig på läktaren utan att ge sig in i matchen på allvar. Men till skillnad från sportens värld så kan en politiskt supporter precis när som helst faktiskt ge sig in i matchen och bli spelare själv. Det måste väl ändå vara ett hyggligt bra sätt att ge tillträde till interndemokratin?

En politisk supporter kan även påverka och förändra!