Vårdkonflikten är över. Avtalet löper på tre år och kan sägas upp efter två. Det garanterade utfallet ger fyra procent första året, tre procent andra och två procent det tredje året. I kronor handlar det första året om cirka 1.000 kronor och till det kommer den lokala lönebildningen. Avtalet innehåller också en lägstalön på 21.100 kronor från den 1 mars 2009 (DN). Är ni nöjda? Känns inbetalningarna till CSN tillfredsställande?
-
En av fackets styrkor är strejkrätten. Har den utnyttjats till fullo? Hade konflikten kunnat fortsätta (och resulterat i ett bättre avtal)? Hur länge räcker en strejkkassa år 2008? Vid nästa kongress, kommer huvuden att få rulla?
-
Aftonbladet, SvD
Ledig onsdag
1 vecka sedan
3 kommentarer:
Strejk hjälper inte ett dugg när motparten tjänar pengar på den, när motparten fortsätter att få pengar utan att behöva betala för "produktionen" av den beställda tjänsten och när motparten inte förlorar intäkter till alternativa vårdgivare.
Landstingets monopol och politiska villkor gör det till en vansinnigt stark motståndare som helt enkelt inte kan besegras strejkvägen.
Det som kommer att driva upp lönerna framöver är inte facket, det är (gång på gång) bevisat maktlöst mot landstinget. Det som kommer att driva upp lönerna är
1. en ökad privatisering av vårdproduktionen, förutsatt att liberala partier (miljöpartiet och de borgerliga) fortsätter att ha makt i Sverige
2. landstingets monopol på arbetsmarknaden urholkas av att det måste konkurrera med utlandet
Personligen tycker jag att sossarna borde omfamna idén med privat producerad men offentligt betald vård, det skulle tvinga upp både kvalitén och vårdarbetarnas löner. Det viktigaste är väl ändå att medborgarna får så god service som möjligt, att vårdarbetarna får så goda löner som möjligt och att vården förblir "solidariskt finansierad" snarare än teknikaliteten att den offentliga sektorn ska fortsätta genomföra vårdproduktionen på egen hand?
Riktigt dåligt. Jag är besviken på vårdförbundet å vårdpersonalens vägnar. Tyvärr är jag inte förvånad. Lagstiftningen om att strejk inte ska drabba tredje man gör det lätt för offentliga sektorn att hålla nere lönerna.
Strejken är över. Ingen vann. Inte patienterna och inte sjuksköterskorna.
Hurra?
Och sossarna skyller på högern att dom lämnar facket. Med såna vänner vem behöver fiender?
Många fackförbund verkar ha glömt bort kraften i strejkrätten. Vad hjälper det att man tar ut några få i strejk. Vårdkonflikten hade vidare fått större genomslagskraft om vaktmästarna och städarna på sjukhus och labb hade stödstrejkat. Nu hade Vårdförbundet inte LO bakom oss, som fallet var med Kommunal, men var finns den fackliga solidariteten?
Skicka en kommentar