Viktig kampanj lanseras med fula affischer

Via S-buzz ser jag att Socialdemokraterna har lanserat en ny kampanj - Jobben är vår viktigaste fråga. Tre av Sossarnas ånglok, ursäkta... jag menar förstås vallokomotiv (Ibrahim Baylan, Ylva Johansson och Thomas Bodström) lanserade idag kampanjen utanför det väl valda stället Arbetsmarknadsdepartementet (med tanke på regeringen Reinfeldts misslyckade arbetsmarknadspolitik).

Det är en viktig kampanj, så varför dessa hiskeligt fula affischer? Typsnittet och tillägget Tillväxt sedan 1889 känns igen från kampanjsidan Möjligheternas land (som lanserades i samband med Mona Sahlins bussturné). Det krusidulliga tillägget kan jag köpa, men kursiverade versaler?

Så det blir tummen upp för budskapet i kampanjen, men tummen ner för den grafiska formgivningen.

Martin Moberg har också bloggat om kampanjen.

PR-byrån Moderaterna

Bestjäl oss och kalla det nationalekonomi
Gör oss hemlösa och kalla det regionplanering
Vilseled oss och kalla det reklam
Gör oss arbetslösa och kalla det rationalisering
Förtingliga oss och kalla det levnadsstandard
Håna vårt arbete och kalla det förtidspension
Ljug för oss och kalla det ordets frihet
Förtryck oss och kalla det demokrati
Claes Andersson

-
Om nyspråket Reinfeldtska, som Moderaterna flitigt nyttjar, har jag skrivit om tidigare (se nedan), men jag kan inte låta bli att återkomma till ämnet, då Helle Klein skrivit en läsvärd ledare med rubriken De nya moderaterna – rena språkpiraterna:

De nya moderaterna fortsätter sitt erövringståg genom det retoriska landskapet.
Den politiska vänsterns ord tas över ett efter ett. I förra valet basunerade Reinfeldt & co ut att de var ”Det nya arbetarpartiet” och begreppet arbetslinje blev deras signum. I helgen förklarade partisekreterare Schlingmann att ”ordet ALLA spelar en nyckelroll i vår välfärdssyn” och Moderaterna ska stå för ”rättvisa och sammanhållning”. [...] Det finns något cyniskt i Moderaternas språkförnyelse. Politik blir en fråga om förpackning. Svenska folket har i decennier visat att det uppskattar idéer som rättvisa, jämställdhet, välfärd och arbete åt alla. Moderaterna byter språkdräkt i bästa marknadsföringsstil. Systemskiftet ska iklädas sosseprosa. [...] När språket inte längre handlar om världsbild och ideologi utan bara om förförande reklam segrar konsumismen. I ett konsumistiskt samhällsklimat reduceras själva samhällsbyggandet till en affär. Som när kultur­minister Lena Adelsohn Liljeroth (M) i fredags svarade på Svenska Dagbladets fråga om varför det inte blev några satsningar alls på kulturen i vårbudgeten: ”... regeringens största reform är sänkt inkomstskatt vilket ger fler råd att köpa en tavla, se en film eller läsa en ytterligare
bok.” Kulturpolitik har blivit närings- och konsumtionspolitik.

Kleins ledare får mig att tänka på ett blogginlägg som Kajsa Borgnäs skrev 2008:

I romanen 1984 skriver George Orwell om hur de fyra ministerierna som styr människornas liv i själva verket gör tvärtom mot vad de säger sig göra: fredsministeriet sysslar med krig, sanningsministeriet sysslar med lögner, kärleksministeriet med tortyr och välståndsministeriet med svält. Han skriver också om det nyspråk som sakta men säkert tar över det gamla språket där ord som frihet och jämlikhet klassas som "gammaltänkande", ord som internationalism och demokrati upphör att existera, tvångsarbetsläger kallas för "glädjeläger" och genom att använda gamla ord på ett nytt sätt vill man få folk att associera annorlunda när de hör de här orden.
-----------

Moderaterna försöker erövra vänsterns ord ett efter ett. Lite skämtsamt kan man säga att det bor en Sosse i oss alla och för att vinna val, måste även Moderaterna låta som Sossar. Det tragiska i kråksången är dock (vilket såväl Klein som Borgström tar upp) att det blott och bart handlar om förförande reklam. Istället för ett politiskt parti, har Moderaterna förvandlats till en PR-byrå.

I boken Rösta! Om PR, prylar och påverkan (som jag recenserar här), intervjuas Moderaternas propagandaminister Per Schlingmann. Schlingmann har ett förflutet i PR-branschen och marknadsför Moderaterna på precis samma sätt som marknadsföringen av Ipren. Ska politik handla om konsumtion? Är väljaren numer reducerad till en konsument?

När kommer Unibet, Betson eller något av de andra spelbolagen börja vadslagningen om ordet solidaritet? Jag vet att det bara en tidsfråga innan Moderaterna gör ett retoriskt utspel om solidaritet och frekvent börjar använda även detta ord. Jag satsar 100 kronor på att det utspelet sker Första maj.

Vad de enkla orden är svåra
Bröd, frihet, fred
Generat vänder vi dem långsamt i munnen
Stammar dem och smusslar skamset undan dem i större sällskap
Vi räds för dem, som kände vi
deras enorma kraft bränna i tungan.

Ord som förlorat sin sälta, sin mening.
En gång skrevs de nattetid på husväggarna
Medan städerna sov och samvetet vakade
Dagningen tände skriften
Och brände in den i hjärtan
Som aldrig skulle glömma.

Ord behöver hjärtan för att kunna leva
Människan behöver frihet för att kunna leva
Utan fred mognar aldrig kornet till bröd
Människan måste äga de tre:
Brödet, friheten, freden
Därför måste de ständigt skrivas igen
Därför måste de svåra orden återigen bli enkla.

Stig Carlsson

Tidigare inlägg: Gör kulturen till en valfråga!, Rättvis eller rättfärdig politik?, Ny förpackning, men samma gamla mörkblå Moderater (del II), Ny förpackning, men samma, gamla mörkblå innehåll, Reinfeldtska för nybörjare, PR-byrån Moderaterna versus Svenska akademins ordlista, Rödgrönt löfte: Lavallagen rivs upp vid valseger (Del II)

[Recension] Rösta! Om PR, prylar och påverkan

När jag kom hem från jobbet igår, låg ett tjockt paket i fastighetsboxen. När jag öppnade paketet möttes jag av boken Rösta! Om PR, prylar och påverkan (Stenberg-Schentz förlag).

Jag älskade den vid första anblicken! En snygg nostalgibok för politruker (läs politiknördar), i likhet med nostalgiboken om glass och godis. Boken är formgiven av Stafett Reklambyrå (som också ligger bakom ovanstående bokförlag).

Idag har jag sträckläst Rösta! på jobbet (ja, jag har den förmånen att jag, när det är lugnt, kan läsa böcker på betald arbetstid).

Boken är lysande! Jag var (och är fortfarande) eld och lågor efter att ha läst Jämlikhetsanden, men nu är jag även eld och lågor över denna (fast på ett annat sätt). Vilken superb idé att skriva en bok om PR, prylar och påverkan (by the way får alliterationen mig att tänka på pass, pesetas, p-piller, piljetter... och prit).

Ni som känner mig vet att jag älskar freebees och samlar på knappar, pins, t-shirts, disktrasor med mera med politiska eller fackliga förtecken. Efter att ha läst om Lars Israelssons knappsamling, som består av 10 000 knappar, erkänner jag att jag är liiite avundsjuk. Nu måste jag dock få kritisera boken en gnutta. Bland knapparna återfinns inte den vackraste knappen av dem alla - hbt-sosserosen (även kallad mångfaldsrosen). Tre bilder på Evin Cetin får de minsann plats med i boken, men inte en endaste på denna:

Istället har de tagit med Vänsterpartiets hbt-knapp. Den är ju inte ens hälften så snygg som HBT-socialdemokraters ros. Inte heller en rad om vår Love Boat.

Under EP-valrörelsen hyrde nämligen HBT-socialdemokrater LO-distriktets husbåt M/S Lovisa och hade olika aktiviteter på denna båt under temat Love Boat. Medelst denna båt genomförde HBTS en kajplatsturné för att träffa väljare. På detta sätt genomförde vi en annorlunda och en queer variant av torgmöten och där valstugan bytts ut till en husbåt. Jag saknade även en bild på Feministiskt Inititativs valbyrå, som de använde under EP-valrörelsen.

Sundling verkar vidare ha ett kluvet förhållande till bloggare och bloggosfären. FRA-bloggbävningen nämns med en kort rad, men att flera bloggbävningar har ägt rum efter det nämns inte. Än mindre nämner han att gammelmedia ofta (inte alltid, men ofta) snor nyheter och uppslag från bloggare och ofta (inte alltid, men ofta), inte anger källa. NetRoots verkar också ha gått honom spårlöst förbi.

Nej, nu kanske jag är lite hård i min kritik, men betänk då att bloggare är bekräftelsetorskar. Ibland överdriver vi faktiskt vår egen betydelse, men ibland är det faktiskt the other way around.

Hur som haver... detta är given presentbok, att ge bort till både de som minns och de som man vill påminna om att det som de tror är nytt och häftigt i politiska kampanjer och utspel, allt som oftast redan har gjorts (ibland för 300 år sedan). Jag rekommenderar den varmt!

P.S. Via Facebook får jag reda på att SSU, valet 2010, ska locka väljare med "sexfilm". Med andra ord - inget nytt under solen. I Rösta! finns valaffischer från Vänsterpartiet, som minsann visar mer naket än SSU:s valfilm.

Moderat classic

Via Alliansfritt Sverige läser jag Katarina Brännströms (M) blogginlägg med rubriken Inkomstskillnaderna ökar i Sverige - det är bra!

Först blev jag provocerad av inlägget, men sedan insåg jag att Brännström faktiskt är ärlig. Hon är en gammelmoderat. En Moderat classic. Hon lämnar inte dräkten eller pärlhalsbandet hemma. Hon står för att Moderaterna är det parti som står på de välbärgades sida.

De flesta Moderaterna har ändrat retorik. Det är en medveten politisk strategi. Moderaterna låtsas att de är något annat. I väljarnas ögon vill de ses som det nya arbetarpartiet. Den extrema makeovern som Moderaterna har genomgått, gör de blott och bart för att genomföra sin politik - och jag lovar er - Moderaternas politik är lika mörkblå som ett par otvättade jeans.

Jag gillar därför Katarina Brännström. I likhet med Anders Björck, vet jag vad jag har henne. Men jag kan ändock inte låta bli att önska att hon, i påskpresent, fick boken Jämlikhetsanden (och läste den).

Tidigare inlägg: Ny förpackning, men samma, gamla mörkblå innehåll, Ny förpackning, men samma, gamla mörkblå innehåll (del II)
Andra som skriver om Brännström är Röda Berget Badlands Hyena Peter Högberg

Ny förpackning, men samma gamla mörkblå Moderater (del II)

Jag har vid ett flertal skrivit om Moderaternas förvandling till det nya arbetarpartiet/det nya miljöpartiet/de nya Moderaterna. Moderaterna - det parti som står upp står upp för arbetarna. Dock anser 78 procent av väljarna fortfarande att Moderaterna står på de välbärgades sida.

Nu har jag läst boken George W. Reinfeldt, som skrevs 2006. Den är skriven i samma anda som Åtta år med Reinfeldt. Nu har nästan en hel mandatperiod gått och uppföljaren till Åtta år med Reinfeldt har kommit - Bokslut Reinfeldt. I den har vi fått se Moderaternas verkliga ansikte.

En uppföljare till George W. Reinfeldt har vi ännu inte fått se – men det vore onekligen intressant att läsa vad författarna har att säga år 2010.

Vad jag menar med Moderaternas verkliga ansikte är att det vi har sett från Moderaterna, blott och bart varit en ytlig förändring, men den politiska inriktningen har bestått. Vi har nu sett den Moderatstyrda regeringens politik in action. Vi har döpt den till kalla handens politik, efter att ha sett klyftorna växa, a-kassan försämrats, arbetslösheten växa, de som drabbats av sjukförsäkringsreformen, utförsäljningen av allmännyttan et cetera.

Ändock fortsätter Moderaternas talskrivare, stylister, PR-konsulter, tankesmedjor, valstrateger och spinndoktorer hamra ut budskapet att Moderaterna är ”nya”, att de minsann är ett parti som står upp för arbetaren, även i denna valrörelse.

Jag kommer ihåg, några månader efter valförlusten 2006, då vänner och bekanta kom och sa till mig ”om jag ändå hade vetat” eller ”jag ångrar nu att jag röstade på Moderaterna”. Då var jag förbannad och sade att om de minsann hade läst det finstilta i Moderaternas program och policies, stod det faktiskt vad Moderaterna tänkte göra. Vidare sade jag också ”det finns ingen ångerrätt på rösten”.

När jag satt och läste George W. Reinfeldt, började tankarna vandra. Först tankar om hur många som egentligen köper böcker som George W. Reinfeldt, Jämlikhetsanden, Åtta år med Reinfeldt, Bokslut Reinfeldt och vidare vilka det är egentligen är som läser politiska bloggare.

Jag blev inte intresserad av politik förrän 2006 (jag kan villigt erkänna att jag en kort tid i början på 90-talet var medlem i MUF, men det var snarare för att Christian, en kille som jag var intresserad av, var aktiv där).

Innan 2006 var arkeologi, historia, konstvetenskap, arkitektur och litteraturhistoria min stora passion. Hemma dignar fortfarande bokhyllorna av just dessa böcker (medan hyllorna med ”facket och politiken” inte är lika välfyllda). Jag kan faktiskt inte erinra mig om en endaste valaffisch innan 2006. I den bubbla jag levde i, innan 2006, fanns bara arkeologi. Då var det genusarkeologi, textilarkeologi, postmodernism och framför allt sländtrissor som upptog min vakna tid.

Numer är jag en politruk som älskar att läsa om politik och samhälle. Jag köper eller lånar numer böcker som uteslutande handlar om politik och samhälle.

Det är lätt att glömma att det finns en majoritet i Sverige som inte är politruker. De går och röstar, en och annan kanske är passiv medlem i något parti, men hur många kommer hem och sätter sig och läser Jämlikhetsanden eller de nyaste inläggen på NetRoots? Vem tar med sig politiska program och kampanjmaterial på semestern?

För en person som är politruk, ter sig Moderaternas affischer i tunnelbanan på ett helt annat sätt än för en person som är trött efter jobbet och nedtyngd av väskor och matkassar. Naturligtvis finns det politruker som också är trötta efter jobbet, men ni vet att de är inte dem jag menar.

Vilken morgontrött pendlare, som bläddrar genom Metro eller Stockholm City, läser egentligen brödtexten i Moderaternas annons (om det mot all förmodan finns en sådan)?

Därför gör Moderaterna helt rätt, när de fortsätter den inslagna vägen – ny förpackning, men samma gamla innehåll. För vem orkar bry sig om innehållet, när förpackningen känns ny och fräsch?

Vad jag hoppas på är att väljarna orkar bry sig om innehållet, istället för den flådiga förpackningen. När de märker att innehållet är samma, gamla vanliga trista högermüsli, kanske de blir tillräckligt förbannade och vill ha en förändring?

Tidigare inlägg: Ny förpackning, men samma, gamla mörkblå innehåll (se även nedan i inlägget, där jag länkar till äldre inlägg)
Relaterat till inlägget Anna Dahlberg Martin Moberg Johan Westerholm Peter Andersson

Rödgrön valseger 2010

Ingen gemensam logga! Med de orden inledde Karin Pettersson, kommunikationschef Socialdemokraterna, de Rödgrönas pressträff på Vetekatten. På pressträffen talade Pettersson, Jenny Lindahl Persson, informationschef Vänsterpartiet, Paulo Silva, stabschef för Miljöpartiets språkrör och Martin Gelin, ansvarig för de Rödgrönas kampanj på nätet om de Rödgrönas gemensamma kampanj.

Naturligvis kommer alla tre partier att driva egna kampanjer. De Rödgrönas kampanj är till för aktivera människor som inte är partipolitiskt aktiva, men ändock vill engagera sig och göra en insats för en rödgrön valseger.

Redan har det rödgröna samarbetet väckt ett intresse bland första- och andragångsväljare. I och med en gemensam kampanj, kommer dessa väljare få det lättare att aktivera sig.

Den rödgröna kampanjen finansieras gemensamt och uppgår till cirka 11 miljoner kronor. Reklambyrå för de Rödgröna är Svensson. Reklambyrån kommer att ta fram en grafisk profil, producera material och skapa kampanjer (det sistnämnda behövs egentligen inte, eftersom vi har gräsrötter inom de tre partierna, som är riktiga idésprutare).

I centrala Stockholm kommer ett rödgrönt valcenter att etableras efter sommaren. Något som vi Socialdemokraterna redan har i och med det centrala valcentret Grottan och de decentraliserade valcentren som finns utmed tunnelbanelinjen.

Under den rödgröna valkampanjen kommer en rad gemensamma valaktiviteter att äga rum: valturnéer, gemensam kick-off, rödgrön dag i Kungsträdgården, en rödgrön sektion i Stockholm Prides parad och så en gigantisk satsning i Almedalen, under politikerveckan, då det kommer att finnas ett rödgrönt center vid Hamnplan 5 och för andra året i rad, kommer de Rödgröna att ha ett gemensamt mingel.

Efter pressträffen, ställdes en rad frågor. Bland annat var det en journalist som frågade om det kommer att bli en "ful valrörelse". Pettersson betonade då att vi kommer att fokusera på vår politik och Gelin berättade i sin tur att de Rödgröna har NetRoots (progressiva bloggare) och Tvättstugan (som jag skrev om igår) som kommer att verka för att det blir en schysst valrörelse.

Till syvende och sist måste jag säga att jag verkligen gillar att de politiska partierna har flyttat ut från partihögkvarteren och numer har pressträffar och möten på caféer, restauranger et cetera.

Jag fick med mig en väldigt smarrig macka från pressträffen. Den ska jag äta i Grottan tillsammans med Anna Kettners gula linssoppa (som är inspirerad av Lisa Förare Winbladhs Linssoppa som förändrar världen).

Idag är det nämligen torsdagssoppa i Grottan och Hampus Brynolf, som just börjat arbeta på partistyrelsen, kommer att hålla ett kort föredrag på temat På vinst och förlust– valrörelse online på mindre än 140 tecken.

I en tweet skrev Brynolf om sitt nya jobb:

Jag byter jobb och börjar jobba för socialdemokraterna med strategi kring nya medier. Spännande och otroligt roligt!

Andra som skriver om valkampanjen är SvD, Peter Högberg, Martin Moberg, Peter Andersson, Ilona Szatmári Waldau, ETC , Röda Berget, Johan Ulvenlöv , Dagens Industri, SVT, SR och Martin Gelin på Rödgrön.

Bli rödgrön valarbetare här.

"Jag ska bara..."

Idag fortsätter kommentarerna kring Alliansens nya logga. Det är såväl ris som ros från såväl de rödgröna som alliansanhängarna. Det finns docktvå blogginlägg som sticker ut en dag som denna och den första kommer från bloggen Mitt eget jävla Narnia. Bloggen drivs av Tobias som jobbar med reklam och det märks. Se bild ovan för exempel. Jag har lånat den från hans inlägg Alliansen Åberg - borgarnas nya barnboksprofil. Fler bilder hittar ni, om ni klickar på inlägget.

När vi ändock är inne på litteratur för barn - kommer ni ihåg Spara och Slösa? Igår skrev Timbro och Skattebetalarna en debattartikel i SvD:

Vi vet att många väljare är upprörda över slöseriet, både för vad det kostar och
för vad pengarna i stället hade kunnat användas till. Därför startar Skattebetalarnas Förening och tankesmedjan Timbro nu SlösO – ombudsmannen mot slöseri med skattepengar.

I inlägget SlösO – ett strålande initiativ (det andra inlägget som sticker ut idag), ger Marika Lindgren Åsbrink en rad förslag till SlösO. Klicka på inlägget för att läsa hennes förslag.

Ett är dock säkert - Timbros och Skattebetalarnas Förenings nya ombudsman kommer att ha fullt upp med att granska den Moderatstyrda regeringen. Jag hoppas att ombudsmannen får bra betalt, bara det inte är våra skattepengar som används till SlösO:s lön.

Reality bites

För någon dag sedan gick jag in på Moderaternas hemsida. På förstasidan möttes jag av en orange banner, som snarare ledde tankarna till ett byggvaruhus än till Moderaterna och därefter hittade jag denna chef.

Idag lanserar den Moderatstyrda regeringen sin nya, grafiska profil. Jag läste först alien, innan jag insåg att det stod alliansen.

I samband med lanseringen av den nya, grafiska profilen, presenterades också utgångspunkterna inför valrörelsen. Föga förvånande fortsätter regeringen Reinfeldt att kalla de Rödgrönas politik för bidragslinje.

Det finns något som jag högeligen känner avsmak för och det är när den Moderatstyrda regeringen talar om bidragstagare. Detta är särdeles tydligt när högeralliansen talar om a-kassan. A-kassan är inget bidrag – det är en försäkring som vi arbetstagare har betalat in till.

Under några månader har jag innehaft a-kassa. Eftersom jag är deltidsarbetslös börjar mina dagar nu att sina. Efter 75 dagar måste jag nämligen komma till ett beslut - att säga upp mig från min 50-procentiga anställning och bli arbetslös på heltid, eller bara jobba 50 procent och leva på min fru (som jobbar som brevbärare). Är det det som menas med arbetslinje, undrar jag och vidare - ska jag se mig själv som bidragstagare?

Ja, i utgångspunkterna inför valrörelsen, står det visst att de även ska kavla upp ärmarna. Så kom ihåg alliansvänner: använd de ord som ingår i den reinfeldtska ordboken (SAOL får inte användas!), ingen slips, ingen kostym, ingen dräkt, inget pärlhalsband och så uppkavlade ärmar!

Välkommen till verkligheten!

Relaterat: Ingår vårdnadsbidrag i Moderaternas arbetslinje?, Pension är uppskjuten lön, Uppdrag: förstärk trygghetssystemen, Riksdagsrummet , Politikerbloggen, Expressen/Opinionsbloggen, Kulturbloggen, DN, Fredrik Pettersson, Peter Andersson, Peter Högberg, Aftonbladet, SR/Ekot och Stationsvakt som gör ett anagram av den nya loggan.

Ny förpackning, men samma, gamla mörkblå innehåll

Väljaren ska känna tillhörighet och välkomnande från företrädaren. Därför bör kläderna vara vardagliga; vi lämnar slips och pärlhalsband hemma. Dräkt och kostym skapar också en distans genom att de framställer personen i den roll hon har, inte som den person hon är.

-

Idag skriver Aftonbladet att tidningen tagit del av det "interna" dokumentet En guide till nya moderaternas utseende. Så vidare internt är inte dokumentet, utan finns att tillgå här. Om Moderaternas partiledning väljer, sin vana trogen, att radera dokumentet, så har Alliansfritt Sverige lagt ut det på Slideshare.

-

Alliansfritt Sverige skrev i sin måndagskrönika om dokumentet och först nu hakar gammelmedia på. Även S-buzz och Emil Broberg skriver om Moderaternas dresscode.

-

Jag är mest förtjust i de ord som de "nya" Moderaterna ska använda (se ovan). Utanförskap, inte segregation. Förbättra, inte förändra.

-

Relaterat: Reinfeldtska för nybörjare, PR-byrån Moderaterna versus Svenska akademins ordlista, Rödgrönt löfte: Lavallagen rivs upp vid valseger (Del II)