MYCKET FOLK. Höjdpunkt för festivalen var paraden med den regnbågsfärgade flaggan. FOTO: Folket (Fotografens namn saknas)-
Som jag
tidigare skrev, firade jag och min fru "smekmånad" i Eskilstuna, helgen då
-
På lördag morgon ankom vi tidigt till Eskilstuna, så vi gick ner till Eskilstunaån och satt och njöt av utsikten ett tag. Vid halvtio träffade vi Eskilstuna AK:s ordförande Åsa Kratz som eskorterade oss upp till arbetarekommunens lokaler i samma hus som ABF huserar. Där skrev jag ut två dokument (skrivaren därhemma trilskades nämligen under fredagen).
-
Klockan tio var det således dags för mitt föredrag. Tyvärr kom inte så många på föredraget, men det verkade vara ett genomgående tema under hela Springpride. Många seminarier och föreläsningar lockade endast ett fåtal. Det är synd, anser jag. De flesta huserade utomhus på Fristadstorget där dansare, artister, musiker med flera uppträdde på scenen. För visst ska Pride vara glitter, glamour, fest och underhållning, men också lika delar allvar. Alla seminarier/föredrag var dessutom gratis ( i motsats till Stockholm Pride, som tar betalt för sina föredrag/seminarier i Pridehouse).
-
Efter föredraget fikade vi på ABF, helgen till ära omdöpt till Regnbågshuset. Det är synd att
RFSL Eskilstuna valde att ha sina aktiviter i Studiefrämjandets lokaler (helgen till ära omdöpt till Pridehouse). Jag tror att Springprides seminariedel hade gynnats av att alla aktörer varit samlade på ett och samma ställe.
-
Därefter gick vi till Fristadstorget och Pridetältet, där
Fredrik Pettersson (S), ordförande för Landstinget Sörmlands HBT-politiska arbetsgrupp och Jimmy Jansson (S), vice ordförande i kommunstyrelsen i Eskilstuna skulle prata om ett hbt-vänligt Sörmland. Moderator för samtalet dem emellan var en höggravid kvinna som berättade att när hon och hennes fru var på Mödravårdscentralen, så överlämnade en i personalen boken
Vänta barn och berättade för dem att det var ett nytryck och att den just kommit till Mödravårdscentralen. När de två blivande mödrarna bläddrade igenom boken, blev de besvikna. Inte en rad om regnbågsfamiljer. I boken dominerade den heterosexuella kärnfamiljen. Fotografierna i boken var också "omoderna". Ett foto visar en gravid kvinna och en annan kvinna (troligtvis barnmorska) som hjälper henne. Mannen (den blivande fadern?) sitter på en stol en bit bort och tittar på.
-
Boken är, som redan nämnts, ett nytryck. Är inte det ett ypperligt tillfälle att lägga till några rader om ensamstående mödrar och regnbågsfamiljer? Är inte det ett utmärkt tillfälle att medelst fotografier, visa att även en blivande far kan och bör ta en aktiv roll i födandet av barnet?
-
Efter seminariet i Pridetältet, skyndade vi oss tillbaka till Regnbågshuset för att lyssna på ett samtal mellan Magnus Alensand, ST, Dolores Kandelin Mogard, SSR och Jan Svärd, IF Metall.
Kandelin Mogard/SRR har nämligen initerat ett
tvärfackligt hbt-nätverk, i och med att projektet
Fritt fram avslutades.
-
Det är synd att fackförbund som Handels och Transport valt att stå utanför detta tvärfackliga hbt-nätverk. Transport (som bland annat organiserar vakter) borde verkligen ta ett krafttag vad beträffar dessa frågor. Jag tänker på vakten Martin som, efter att han kom ut som bög för sina arbetskollegor, kom hem efter ett nattpass såg att en yxa tryckts in i ytterdörren (läs mer
här).
-
Därefter gick jag, min fru och Åsa Kratz till
restaurang Grappa, där jag åt en god pastarätt medan de två Åsorna beställde in varsin fantastiskt god kräft- och räkpizza med aioli.
-
Efter lunch köpte jag och Åsa ett exemplar av
Folket. I bilagan möts vi av ett reportage om ovannämnda moderator och hennes fru - Sara Molander och Karin Leffler. Kul!
-
Därefter var det dags för "uppvärmning" inför paraden. Magnus Carlsson uppträdde på scen och folk "rockade" loss.
-
Paraden. Jag hade gärna sett mer organisation bakom paraden. Att det fanns specifika sektioner för olika partier, klubbar och organisationer. Nu gick centerpartister bland sossar och allt var lite anarkistiskt och kaotiskt. Jag efterlyser bättre planering inför nästa års parad och gärna ett och annat litet ekipage i tåget. Sossarna i Eskilstuna borde till exempel anlita en blåsorkester som går i tåget.
-
Därefter var det dags att softa på det
officiella pridehotellet innan kvällens fest på
Raw. Jag och Åsa trodde att hotellet låg centralt, men icke. Vi fick ta buss 13 ut i bushen och gå en bit tills vi möttes av en fyrkantig betongkloss. Under Balkankriget hade hotellet varit stadens "flyktingförläggning". Hotellrummet var en stor besvikelse. Jag som ville bada, möttes av en ofräsch dusch.
-
På kvällen träffade vi andra Stockholmare som också hade blivit hänvisade till det "officiella pridehotellet". Deras besvikelse gick inte heller att ta miste på.
Rebecka Storks fru Helene berättade att hotellets hemsida ljög. På hemsidan står det nämligen:
Du hittar oss 2 km öster om centrala Eskilstuna, bekvämt beläget vid Eskilstuna Golfklubb och grönområden. Bo i något av våra fräscha enkel-, dubbel- eller flerbäddsrum. Precis som vi, trodde de att hotellet var på gångavstånd. Vi talade också om avsaknaden av regnbågsflaggor. Om ägarna inte ville ha en stor flagga utanför hotellet, kunde de åtminstone ha en vimpel på disken. Hemsidans "pool" var bara en bubbelpool, som visade sig vara livsfarlig. Några av gästerna hade hoppat ner i bubbelpoolen bara för att mötas av rengöringsmedel.
-
Därtill skötte blott och bart en anställd hela ruljansen. Hon jobbade häcken av sig. Varför kunde de inte ha två anställda den helgen?!
-
I hotellets "bardel" samlades så småningom en hel rad klubbmänniskor från Stockholm, bland
Majs, som ville att jag skulle övertyga henne (en riktig "borgarbracka") att bli Sosse.
-
Det var ett oerhört roligt och intensivt gäng som under kvällen samlades i "bardelen". Människor som jag vanligtvis inte umgås med, men vi hade jättetrevligt. När jag och Åsa sade att vi skulle åka in till festen vid åttasnåret, utbrast Majs att vi var galna. "Ingen går ut på klubb vid åtta". Tidigast 23 skulle de minsann åka in till stan. När således klockan var slagen, tittade jag och Åsa på varandra och valde att återvända till hotellrummet, för att vara pigga nästa morgon (ja, jag vet. Vi är oerhört trååååååååkiga).
-
Nästa morgon vaknade således jag och Åsa med tuppen och gick för att äta frukost. Frukosten var återigen en besvikelse. En frukostbuffé utan äggröra! Vid halvelva checkade vi ut från hotellet och åkte in till centrum. Där möttes vi av en dött centrum. Det kändes snarare som fem på morgonen och inte kvart i elva. På Fristadstorget var scenen nermonterad och tälten bortplockade. ABF-huset var tillbommat och utanför Pridehouse stod några tappra själar och drack kaffe.
-
Klockan elva började ett seminarium om hiv-politik. Vi var fyra som lyssnade på CeGe Hedén (jag ser förresten att
Eskilstuna-Kuriren har skrivit om seminariet). Hedén ondgjorde sig över politikernas ovilja att ändra smittskyddslagen, varvid jag var tvungen att påpeka att vi HBT-socialdemokrater minsann vill ta bort informationsplikten (läs mer
här) och jobbade inom vårt parti för dessa frågor.
-
Efter seminariet gick jag och Åsa till samma restaurang som under lördagen. Det var stängt! Alla restauranger på den gatan var stängda. Till slut hittade vi en restaurang som var snäppet bättre än en vanlig pizzeria.
-
Jag hade glömt att småstäder var döda på söndagar. Tomt och tråkigt. Jag och Åsa har nämligen haft storslagna planer på att flytta till Eskilstuna, men söndag fick oss att börja tveka till att återigen flytta till en småstad. Såväl jag och Åsa kommer nämligen från små städer och det är lätt att glömma att söndagarna i sådana städer är dödstråkiga.
-
Jag gillar hösten. Tjocka tröjor, fingervantar och benvärmare. I motsats till sommaren är det nu helt ok att vara inomhus och titta på film, serier och läsa böcker under duntäcket.
