Socialdemokraterna har slutit sig i ett läge då partiet har allt att vinna på öppenhet, transparens, högt i tak, ödmjukhet och lyhördhet. Sektmentaliteten, som jag någon enstaka gång mött innan hösten 2011 (till exempel i valprocessen som Åsa Petsersen skriver om), är påtaglig. Jag har de senaste veckorna sett fler exempel på detta: tonen på vissa bloggar med tillhörande kommentatorsfält är rå och brutal (här är ett exempel). Där finns ingen plats för konstruktiva diskussioner. Partikamrater uppmanar andra partikamrater att lämna partiet. Skällsord haglar (vilket jag har skrivit om här). Jag har själv fått uppleva hur partikamrater slutat hälsa på mig efter den debattartikel jag skrev tillsammans med fyra andra socialdemokrater.Några kritiker får inte komma till tals i gruppen Håkan Juholt som statsminister - Ja tack! I den gruppen är bara hästsossar välkomna.
Denna sektmentalitet är ett tydligt tecken på att SAP befinner sig i kris. Det är lätt att ha högt i tak och ha utrymme för många åsikter när man är det statsbärande partiet och befinner sig i regeringsställning.
Fem år har gått sedan valförlusten 2006 och socialdemokratin har visat sig vara urusel på opposition. Visst kan man skylla på bristande resurser (personalbrist, kompetensflykt, avsaknaden av det stora regeringsmaskineriet), en partiorganisation som inte är gjord för opposition eller varför inte det populära "det är borgarnas fel!" (alternativt "det är högermedias fel"), men hur länge ska S göra det? När ett parti som har ambitionen att bli Sveriges mest öppna, lyhörda, moderna, progressiva, ödmjuka och nyfikna parti i krisläge förvandlas till en sekt, blir jag mycket bekymrad.
Det tillstånd som partiet befinner sig i nu och som verkar förvärras för varje dag som går gör att jag och många med mig känner en frustration som är så stark att lösningen verkar vara att bara skita i allt (allt = partiet, politiken, engagemanget) och ägna oss åt annan samhällsnyttig verksamhet (Amnesty, Kvinna till kvinna, ja det finns många organisationer som söker fler eldsjälar).
Just nu håller jag på och filar på ett längre inlägg med rubriken S stagnerar (en travesti på S förändras) där jag målar upp ett skräckscenarium som sträcker sig från december 2011 till 2015. Självklart vill jag inte att detta scenarium skall bli verklighet, men när jag ser sektmentaliteten breda ut sig, när partiet sluter sig, när taket är så lågt att det blir svårt att andas, då befarar jag att jag inte är ute och cyklar i mitt kommande inlägg.
2015 kanske hästsossarna har lyckats med sitt värv - att tysta alternativt bli av med partiets kärleksfulla kritiker- men det kommer de facto inte att stärka S, tvärtom.
10 kommentarer:
Väl talat!
Jag är tillräckligt ointressant i partiet för att våga kommentera detta (och andra liknande) inlägg utan att bli stämplad åt ena eller andra hållet (eller det blir jag säkert men det skiter jag i), så jag gör det!
Jag blev lite förvånad att denna diskussion inte kom igång mer än den gjorde i höstas. Jag vet inte om chocken efter valnederlaget var så stor att man inte ens orkade ner i de gamla hemtama höger-vänster skyttegravarana. Men nu verkar de gamla härliga etiketteringsstriderna vara i full gång igen. Som gammal SSUare känner man äntligen igen sig i partiet!
Jag tror att moderaternas spinndoktorer är superglada just nu. De ser att socialdemokratin går ett par år av hopplöst internt navelskåderi till mötes, och de vet att detta innebär att det inte kommer något hot från vänstra planhalvan i nästa val. Detta gör att de kan vända sin energi mot de små borgliga partierna så att de kan sopa rent på sin egen halva. Lagom till valet 2018 kommer de att ha lyckats impregnera landet med så mycket tänk-på-dig-själv-och-skit-i-andra-mentalitet att OM vi är tillbaka på banan då så kommer det att ta fyrtio år att komma tillbaka.
Medan vi bråkar om vi skall behålla några av de första jobbskatteavdragen för att vi tycker att de trots allt inte var så tokiga, eller om vi skall göra det trots att vi hatar dem men inte tror att vi kan ta opinionssmällen av att ta bort dem, så kan moderaterna i lugn fortsätta med att överföra tiotals miljarder från de som har det sämst till de som har det bäst.
Medan vi fortsätter mörda varandra över frågan om vi skall ha rimliga löneklyftor för att det skapar en viss dynamik i ekonomin, eller om vi skall ha det trots att vi hatar alla former av lönedifferentiering men inte har någon idé om hur vi skall komma tillrätta med dem, så fortsätter riskkapitalisterna med moderata politikers goda minne montera ner ännu en bit av den generella välfärden genom att dränera den på skattemedel till bonusar och vinster.
Vi skall fortsätta vara oeniga i partiet, och vi skall fortsätta vända på för och nackdelar med olika politiska möjligheter. Vi skall fortsätta ha en spännvidd mellan de olika nyanserna av socialdemokrati, och vi skall fortsätta diskutera mål, takt och medel. Men vi måste sluta sätta förenklande och förminskande etiketter på varandra.
Säg vad du tycker, säg vilket samhälle du skulle vilja ha och hur du vilken politik du tror skulle kunna leda dit. Berätta gärna för mig varför du inte gillar mina visioner, eller varför du inte tror att mina politiska förslag skulle leda till dem. Men sluta etikettera mig på det ena eller andra sättet. Vi självdör inför öppen ridå och kapitalisterna och de överavlönade står och applåderar oss medans vi gör det.
Tack Alexandra för ditt mod att fortsätta säga vad du tycket även om priset ny kan tyckas högt. Jag borde också aktivera mig, men det du upplever som en frustrationsdriven impuls (att skita i allt) det har jag som mitt utgångsläge efter ett drygt decennium i politisk overksamhet.
Du behövs. Johanna, Peter och Johan behövs. Alla som vill ha ett bättre Sverige via ett bättre S behövs. Vi som inte riktigt orkar tackar er för att ni finns där och jag skall försöka bättra mig.
Åh, Anders! Tack för din kommentar. Jag vet att det är många nu som "inte orkar" eller är rädda för att förlora vänner eller positioner i partiet och därför väljer att vara tysta. Tystnad är nog S farligaste fiende just nu. Dock skulle jag bli så oerhört glad om fler socialdemokrater höjde sina röster (på bloggar, twitter, fb)så att det inte blir samma personer hela tiden som framför kärleksfull kritik.
Anders
Bara din kommentar var bevis nog att du bidrar. Känn inte att du inte bidrar, det gör du i allra högsta grad. Genom att ge ditt stöd, genom att finnas där. Det är oerhört värdefullt. Om du sedan vill göra med så finns det att ta tag i. Don´t you worry....;)
Tack ånyo!
mvh
Johan
Anders; det finns hopp. Genom dig och dina reflektioner.
Tack!
/Peter Strobl
Och som administratör till Håkan Juholt som statsminister så måste jag dementera att jag har raderat detta inlägg :)
Ni är välkomna till såväl Håkan Juholt som statsminister som Vi som inte tänker rösta på Alliansen i valet 2014 (där det är såväl kommunister, V:are, MP:are som sossar som diskuterar)'
Ha en bra dag från en kärleksfull sosse som vill ha Håkan Juholt som partiledare för Socialdemokraterna.
Socialdemokratin är en folkrörelse och ingen sekt! En folkrörelse väljer och formar sina egna ledare. Inte tvärt om... Fast då krävs en aktiv gräsrotsdebatt! Det var så partiet startade och det gäller än i dag...
Vi är några som tänker driva igenom en Socialdemokratisk förening på nätet. Inte som konkurrens till befintliga föreningar utan som ett komplement för omedelbar och öppen diskussion.
Lena Nockert har tagit initiativ till detta och hon har också dedikerat e-post adressen SforeningWebb@LIVE.SE för denna sak. Maila henne och anmäl ditt stöd för en Socialdemokratisk förening på nätet!
Men det tycks brådska så upp från sofflocket nu!
Lena Nockert finns på FB också.
Undrar bara vad en "hästsosse" är. Skulle vara bra att veta eftersom jag tydligen är en sådan.
Visst finns det sektliknande tendenser. Istället för ytterligare en dystopi kunde det kanske vara värt att försöka samla sig kring en mer utopiskt inriktad beskrivning av partiets utveckling fram till 2020?
Krantz: En hästsosse är en sosse som skulle rösta på S även om partiledaren var en häst.
Och som kritiker till denna sida (Håkan Juholt till statsminister tack!) kan jag bekräfta att Carina Länk ljuger.
Först gjorde hon en poäng av att sätta tillbaks era raderade inlägg. Sen när mina kom (mera tillspetsade, stundom sarkastiska), så stängdes sidan för utomstående (bland annat efter påhopp från Lukas Romson), ALLA mina inlägg raderades kliniskt, det enda som saknas är bara att de börjar tala i tungor.
Så du/ni hade rätt. Så öppen är den klubben. Jag undrar härvidlag om jag behöver frukta att SAPO kommer och tar mig mitt i natten, att jag förlorar min anställning, eller diverse hatbrev från Håkans Mob?
Vad tror ni...?
Skicka en kommentar