När jag började studera vid Uppsala Universitet, hade jag för avsikt att bli lärare i tyska och historia. Tre terminer vid den tyska instutionen (även kallad Das kleine Deutschland i nedsättande ton av studenterna) och en termin som vikarie och assistent i högstadiet satte stopp för dessa planer.-
Jag måste bekänna att jag hyser en obesvarad kärlek för grammatik och fonetik. Det avspeglade sig även i mina studieresultat. Det var dock ett ämne jag behärskade till fullo – tysk litteraturhistoria. Jag kan inte stoltsera med 60 poäng tyska, men jag har 14 poäng tysk litteraturhistoria i bagaget. Jag läser med förkärlek tysk litteratur, även 15 år efter mina misslyckade studier i Germanistik.
-
Igår morse kunde man, via DN, rösta på den kandidat som man trodde skulle bli Nobelpristagare i litteratur. Jag röstade på Herta Müller. Inte för att hon är en av mina favoritförfattare, utan för att hennes författarskap, 20 år efter murens fall, är viktigt. Those who can’t remember the past, are condamned to repeat it. Läser eleverna på högstadiet om Ceauşescus diktatur idag?
-
Om jag inte hade pluggat tyska, hade jag, i likhet med majoriteten av världens befolkning, sagt ”vem är det?!” Svenska Akademin verkar älska att hitta de minst lästa och de mest svårtillgängliga författarna. När ska Tomas Tranströmer få nobelpriset i litteratur?!
-
Om jag lyckades pricka in årets Nobelpristagare i litteratur, så gör DN:s kulturchef, Maria Schottenius, det för andra året i rad. Till DN säger hon (med en stor nypa humor): Det är rena häxkonster. Kaffesump. Niga mot månen. Och så en del läsning.
-
Detta inlägg illusteras av en seriestrip av Henrik Lange (för fler se Aftonbladet). Jag gillar verkligen hans två böcker 80 romaner för dig som har bråttom och 96 romaner för dig som fortfarande har bråttom. Dessa två rekommenderar jag varm. De är vidare bra presentböcker. Bättre än en chokladask.
-
SR
-
Illustration: Henrik Lange/Aftonbladet
2 kommentarer:
Äsch det där Maria Schottenius säger har ingen humor i sig. Det är hennes sätt att inte låtsas om att hon är en människa med stor makt.
Att göra sig till en liten spågumma eller en tant som måste ta till ramsor eller att niga mot månen för att få veta nåt. Helt maktlös alltså och vit som snö. Tro inte på henne.
Hon satt redan för två veckor sedan i TV-soffan och sa vem som skulle få Nobelpriset i litteratur och hennes kulturgäng skrattade samtidigt åt helikopterrånet... först i morse trillade polletten ned hos mig... fast jag redan hade skrivit en artikel om det på Newsmill samma dag hon satt i TV-soffan. Se min blogg.
Hej Rudberg! Du hade kommenterat ett av mina blogginlägg. Efter att ha läst såväl ditt blogginlägg som Newsmillartikel (där det står att du jobbat på DN i 18 år), undrar jag om du håller på med någon personlig vendetta gentemot Schottenius?
Jag är "bara" en bloggare, men jag prickade in såväl Herta Müller som Barack Obama. Tur, skicklighet, kaffesump, eller yl mot månen?
Skicka en kommentar