Att recensera sin egen partiordförandes bok, utan att vara jävig, är stört omöjligt. Mona Sahlins bok Möjligheternas land är nämligen i första hand skriven för oss socialdemokrater som redan är övertygade (för att peppa oss i valrörelsen?), i andra hand för dem som är kritiska gentemot Sahlin.
Det är i mångt och mycket en harmlös bok, som inte ska reta upp fler än högerskribenter och högerpolitiker. Därför tonas mycket ner (som gnisslet med det rödgröna samarbetet, när Vänsterpartiet, i ett kort skede, lämnades utanför). Mosa Mona-kampanjen nämns inte ens.
Vi som redan är Sahlinister vet att Sahlin är den mest underskattade politikern i svensk partihistoria, men Sahlin vill övertyga andra om hennes förträfflighet som blivande statsminister. Oss behöver hon inte övertyga. Högern kan hon inte övertyga. Hon vill, medelst denna bok, övertyga tvivlarna och kritikerna. Kommer hon att lyckas?
Vi får läsa om hennes erfarenheter, meriter och bedrifter. Vi, som redan är ”insyltade”, nickar och håller med.
Att Sahlin har läst Jämlikhetsanden, George W. Reinfeldt, Åtta år med Reinfeldt, Bokslut Reinfeldt och Världens lyckligaste folk märks tydligt, inte minst genom de citat och diagram hon använder sig av.
Sahlin skriver utmärkt om den svenska modellen. Om hur regeringen Reinfeldt har riktat in sin politik på att krossa den. Byggnadsarbetaren står i centrum. Det är han som måste övertygas. Det är nämligen en hög grad LO-medlemmar som röstar höger, ibland höger om höger (läs SD). Sjuksköterskan, som numer jobbar i privat regi, ska också övertygas. Förskolläraren är nog redan övertygad. Hon har redan förlorat två kollegor till priset av 1000 kronor mer i plånboken.
Sahlin har redan de utförsäkrade på sin sida, men när hon skriver om den sjuka sjukvårdsreformen som regeringen Reinfeldt genomfört, är det för att påminna oss väljare om att högern, trots ny retorik, ägnar sig åt samma gamla högerpolitik som alltid.
Det är utmärkt att Sahlin ger ut denna bok mitt i valrörelsen. Det är lätt att underskatta Sahlin, men vi vet bättre – att aldrig underskatta henne!
Det är en riktig peppbok för medlemmar i SAP, men kan hon övertyga tvivlarna och kritikerna medelst boken? Vi på HBT-sossen har dock fått en hel bok som vi kan hämta citat ur. Vad sägs om dessa:
Det handlar om social rörlighet, möjligheten att göra en längre resa än den som ryggsäcken hemifrån packades för.
Jämlikhet och tillväxt är inte varandras motpoler, de är varandras förutsättningar. Dräför ska vi inte riva ner grunden för vår samhällsmodell.
Risken är stor att det slutar med att de skattesänkningar för vanliga löntagare som regeringen gjort så stort väsen av får betalas av löntagarna själva genom sänkta löner.
För det första har vi aldrig haft en viss skattekvot som mål. För oss socialdemokrater har skatter i sig inget egenvärde. Skatternas värde ligger i vad de betalar och hur de fördelar.
Men för att lyckas sänka lönerna måste man först bryta ner fackföreningsrörelsen. Annars kommer de att kraftfullt bekämpa låglönemarknaden. Det har facket alltid gjort. Det är den del av själva grundbulten i det fackliga arbetet. Facket är en folkrörelse, och en del av vår arbetarrörelse. Hur försvagar man en sådan rörelse? Jo, man måste attackera medlemskapet och dess värde.
ALEXANDRA EINERSTAM
ÅSA EINERSTAM
Relaterat: Recension av Wanja Lundby-Wedins bok har också recenserat boken
