Min utgångspunkt är att sexualbrottslagstiftningen ska skydda barn och vuxna mot alla former av sexuella kränkningar. Respekten för varje människas absoluta rätt till integritet och självbestämmande måste värnas och vara tydlig.
Är inte det allas vår utgångspunkt? Nu är det så här att den nuvarande lagstiftningen inte fungerar. Med eller utan utredningar så fungerar den de facto inte.
Ask säger att "frågorna står högt på regeringens agenda". Är det frågor som "hjälplöst tillstånd" och "samtycke vid samlag"? Begreppen måste diskuteras vidare menar Ask. När någonting står högt på regeringens agenda innebär det således att man väntar ett eller två år? När någonting står långt ner på regeringens agenda, händer med andra ord ingenting.
Ask vill som vanligt vänta. Att regeringen ännu inte har tillsatt en utredning, förklarar Ask med att endast en handfull mål, med den nya lagstiftningen från 2005, har avgjorts. En handfull?!
Redan där visar den nuvarande lagstiftningen på stora luckor. Två år och endast en handfull mål har avgjorts? Visar inte det tydligt att something is rotten...?
För mig är det alldeles självklart att ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Ska man ha sex är utgångspunkten rimligen att man är överens om saken. I praktiken är det genast svårare och när det kommer till lagstiftning riktigt besvärligt.
Rimligen? I praktiken svårare? Ett nej, är ett nej, är ett nej (även om det var ett ja från början)!
Hur bevisar man i efterhand att båda har varit överens eller inte varit överens om att ha sex? Utan vittnen? Hur försäkrar man sig om att inte bli anklagad för våldtäkt i efterhand? Går det?
Ponera att du har våldtagit någon och denna polisanmäler händelsen. Vad gör du? Du säger naturligtvis att ni var överens.
Ponera att du blivit våldtagen. Du vill egentligen inte polisanmäla händelsen. Du har blåmärken du har ont, du skäms och det enda du vill göra är att ställa dig i duschen och försöka glömma alltihopa. Du har läst vad som händer när någon polisanmäler en våldtäkt. I de flesta fall går våldtäktsmännen fria och kvinnan som polisanmält händelsen utsätts för ytterligare förnedring från försvarare. Du bestämmer dig ändock för att polisanmäla. Du måste då genomgå en teknisk och medicinsk undersökning. Låt mig berätta för alla som inte gjort denna undersökning att det känns som en andra våldtäkt. Därefter förhör, förhör och förhör.
Jag tror inte att det är många kvinnor som anmäler en våldtäkt för att jävlas, vilket man får känslan av, när man till exempel läser Per E Samuelssons inlägg i debatten (se här).
Ask avslutar inlägget på Brännpunkt med följande: Jag är inte beredd att idag ta ställning till vilken teknisk lösning som bör väljas för att nå det målet. Jag tycker att en utredning noggrant ska få analysera den frågan först. Min ambition är att ett sådant arbete ska påbörjas nästa år.
Nästa år? Under tiden fortsätter kvinnor att våldtagas och under tiden fortsätts våldtäktsmän på fri fot. Sorry, tjejer, Beatrice Ask vill vänta.
Jag har bloggat om detta tidigare: i, ii, iii, iv, v, vi, vii, viii
STOPPA VÅLDTÄKTERNA NU!
1 kommentar:
Visserligen kan jag förstå irritation om Ask varit/är långsam att tillsätta en utredning, men samtidigt ska hon INTE lägga in några nya bestämmelser som inte är tillräckligt utredda. Det låter nästan på dig som att eftersom i stort sett ingen tjej knappast skulle ljuga om att ha blivit våldtagen så borde i stort sett alla anklagade män vara skyldiga, så då kan vi väl sätta dit dom direkt.. Nej, en av den viktigaste grunden i vårt rättssamhälle är att alla är oskyldiga till det inte finns någon rimligt tvivel att man skyldig. Därför kan man inte bara kasta ur sig några ändringar ur frustration.
Skicka en kommentar