I helgen ägde Socialdemokraternas förtroenderåd rum. Även jag skulle ha varit där i helgen, men en förkylning satte stopp för mina planer. Dock följde jag mötet via SVT Forum, twitter, bloggar, nyhetssändningar och tidningsartiklar. Jag pratade även i telefon med en och annan som var på plats. Ja, jag är en politisk nörd.
I morse, när jag åkte till jobbet, satt jag och bläddrade i gratistidningen Metro, vilket merparten av resenärerna i min vagn också gjorde. På sidan två finns en kort notis om mötet och jag börjar tänka på hur mina medresenärer tolkar det de läser:
Socialdemokraterna beslutade i helgen att sätta upp mål för sysselsättning och investeringar. Skarpa förslag på en rad områden låter vänta på sig, därför blev debatten på förtroenderådet rätt avslagen.
Ett trist och tråkigt möte och sossarna vet fortfarande inte vilken väg de ska gå, är en alternativ tolkning.
I ett (för att använda Håkan Juholts ord) 100.000 åsikters parti är det inte idéer och visioner som saknas. Det som saknas är en sammanhållen socialdemokratisk berättelse för vår samtid och framtid. Socialdemokrater, med Juholt i spetsen, talar till exempel ofta och gärna om kunskapsbaserad ekonomi, värdeburen tillväxt och sociala investeringar.
När Göran Persson lanserade sin vision - Det gröna folkhemmet - ansågs den alltför teknisk. Mona Sahlins vision Möjligheternas land nådde aldrig till medborgarna. Nu ska vi socialdemokrater föra ut kunskapsbaserad ekonomi, värdeburen tillväxt och sociala investeringar till medborgarna... Utan en sammanhållen, socialdemokratisk berättelse, utan konkreta, tydliga och realistiska förslag så förvandlas dessa ord till floskler.
Jag slutar detta inlägg här, annars blir det för långt. Jag vill nämligen även skriva om socialdemokrater som går i otakt med sin samtid, om SAP:s stora projekt (ett jämlikt och hållbart samhälle), om att föryngring inte alltid är förnyelse, om onödiga pressmeddelanden som bokstavligen sprutar ut från SAP, om socialdemokrater som måste flytta på sig, om partiorganisation, om programkommission, om kompetensflykt, om misstag, om felrekryteringar... ja, listan kan göras lång.
3 kommentarer:
Det som saknas inom (s)är ett helt gäng riktiga socialister, och då menar jag inte mona, göran p eller juholt utan ett gäng riktigt gammaldags gäng av aäkta socialister.
Äkta socialister är dom som arbetar för allas bästa samt landet dom bor och verkar i!
Frans Olsson
Är det vägen framåt?
Hej Frans Olsson!
Hur många partier för riktiga socialister behövs det?
Miljöpartiet har sina socialister, socialdemokraterna sina och vänsterpartiet har sina. I mina ögon är det inget fel på socialisternas riktighet - däremot på deras relevans.
För den väljare som verkligen först och främst vill rösta på just Riktiga Socialister står valet mellan vänsterpartiet och partierna till vänster om ...t.ex Rättvisepartiet Socialisterna, vars rötter är socialdemokratiska, även om deras trotskistiska form av socialism ledde till uteslutning.
För mig, som väljare, är det problematiskt med de där riktiga socialisterna. De brukar inte ha så mycket till övers för praktisk demokrati, utan tvärtom ropa efter partidisciplin och rättning i ledet så snart någon inte är helt överens med dem.
För att inte sätta det demokratiska på spel så får sådana där riktiga socialister gärna hålla sig i andra partier.
Skicka en kommentar