Något skaver

För någon dag sedan ringde en journalist från en av de två stora morgondrakarna. Han ville ha information och kommentarer om Socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt. Är Juholt rasist? Är Juholt homofob? Jag var trött, ledsen och grinig och gav honom ett surt svar i stil med:
Äh! Nu får ni allt ta och ge er. Den där homofobgrejen har ni ju kört tidigare. Drevet börjar bli löjligt när ni gräver fram några foton som han sålt svart för fem-tio kronor. Juholt är socialdemokrat och står därför bakom något som är grundläggande för alla socialdemokrater - nämligen alla människors lika rätt och värde. Jag berättade vidare att Juholt (när han "bara" var riksdagsledamot) kom ut till Bommersvik en helg, när vi Hbt-socialdemokrater i Stockholm hade en medlemshelg (eller om det var en styrelseöverläggning?). Inte fan tar sig en homofob ut till Bommers för att prata och umgås med hbt-sossar en helg.
Om jag inte missminner mig talade han sig även varm för könsneutrala äktenskap i radio. Jag minns tyvärr inte i vilket radioprogram, eller vilket år (någon kanske vet?). Jag har bloggat om när Juholt gick omkring med mångfaldsrosen/hbt-sosserosen i Almedalen. Skulle en homofob bära en ros med regnbågens alla färger om han var homofob?! En sådan sosse skulle ju bära den röda rosen.

På kongressen, då Juholt valdes, intervjuades jag av såväl Sosse.tv som Makthavare. Till Makthavare sade jag bland annat: En del HBT-människor gillade inte att han inte nämnde dem i talet, men i stället talade han om jämlikhet. Vi ska inte dela upp människor i vi och dom, vi ska samla alla och i Sosse.tv kan ni höra och se 0:58 min in i klippet.

Som ni förstår, blev journalisten besviken över att jag (som är mediakåt enligt en partikamrat) inte bekräftade att Juholt var rasist och/eller homofob.

Jag skrev dock inlägget Finns det plats för kvinnor i Juholts (h)järngäng? bara några dagar efter extrakongressen. När Maryam Yazdanfar sedan byttes ut mot Veronica Palm skrev jag i inlägget Carin Jämtin får sällskap:
You must be patient, young padawan, sade en partikamrat till mig efter att jag hade publicerat mitt inlägg Finns det plats för kvinnor i Håkan Juholts (h)järngäng? och jag satt still i båten.

Jag satt även still i båten, när beskedet kom att Maryam Yazdanfar, mitt under föräldraledigheten, fick beskedet att hon inte fick sitta kvar som ordförande för civilutskottet. Partiordförande Håkan Juholt har ju all rätt att skapa sitt eget lag och det är inte ett lätt pussel han har att lägga (om ni nu trodde det var klart i och med gårdagens besked).
Att det hela (läs: hur Yazdanfar fick beskedet, av vem hon fick beskedet... vidare när hon kom tillbaka från sin föräldraledighet, stod en stor kartong utanför hennes rum och med stora bokstäver på kartongen hennes namn... Hur hon sedan blev utfryst av riksdagsledamöter, tjänstemän, gamla SSU-kamrater) sköttes, hade och har jag synpunkter på. Så gör man bara inte. Det är dåligt ledarskap. Dåligt ledarskap är också att det därefter skar sig rejält mellan Yazdanfar och Juholt. Istället för att vara en god ledare och sätta sig ner med Yazdanfar och säga: så här kan vi inte ha det längre! Hur ska vi två tillsammans göra för att lösa det här?, så svartnar numer Juholts ögon så fort hennes namn kommer på tal.

Klart att hon, efter den behandlingen, började bete sig som en "bitter, försmådd exflickvän". Nu är Yazdanfars händer bakbundna. Allt hon säger och gör tolkar journalister, partikamrater, statsvetare med flera (ja, även jag har väl tolkat ett och annat uttalande från henne på det sättet) som att hon just är en "bitter, försmådd exflickvän".

Våren gick och så närmade sig Stockholm Pride. Vi hbt-sossar hade fått besked att Juholt skulle delta i paraden. Det gjorde han inte. Jag tänkte att han, av respekt för Mona Sahlin, avstod, men samtidigt fanns det, enligt mig, en lösning: Sahlin går längst fram som vanligt och så åker Juholt tillsammans med LO:s Ulla Lindqvist i ett coolt ekipage längre bak. Jag tror vidare inte att Sahlin tagit illa upp om partiordförande för Socialdemokraterna gick vid hennes sida. Hennes ställning i hbt-communitiet är tämligen ohotad.

Efter några, enligt mig, rejäla klavertramp (ja, ni vet vilka det är Libyen blablabla...), kom således det som fick mig att skruva på mig av obehag. Enligt media gav Juholts stab internt Morgan Johansson grönt ljus - att ställa sig bakom Ilmar Reepalus helt jävla, galna förslag om temporärt medborgarskap. Hur det än förhöll sig, så har två socialdemokrater, Reepalu och Johansson, uttalat sig positivt om temporärt medborgarskap och det är tillräckligt illa. Det är rent ut sagt vedervärdigt.

När jag idag läser Devrim Mavis artikel Juholt in - invandrarna ut, gör jag det fler gånger och något börjar skava. Läs för guds skull hela artikeln, men jag väljer att citera följande:
Hela händelsekedjan kring S-utspelet om temporärt medborgarskap visar på ett djupt obehagligt faktum: Den nya socialdemokratiska ledningen är utan riktning i frågor om integration och i tanken om allas lika värde.

S verkar nu sakna den kompetens och kompass som krävs i dessa frågor i en tid då främlingsfientlighet och rasism firar framgångar i hela Europa. I en tid då Sverigedemokraterna är ett vågmästarparti i riksdagen.
Till Socialdemokraternas "försvar" kan sägas att partiet saknar kompetens och kompass i de flesta frågor just nu. Det är fritt fall för S och det är sorgligt att skåda.

Det finns nämligen partimedlemmar med såväl kompetens som kompass som just har invandrarbakgrund (eller vad det heter nu för tiden). Det finns partimedlemmar med såväl kompetens som kompass som är hbt-personer, men de verkar inte vara välkomna. Något skaver, men om det är det som Mavri redogör för, eller om det är avsaknaden av kompetens och kompass (vilket jag tror) som skaver, får ni avgöra.

Sedan kan jag inte nog betona vikten av att omge sig med kärleksfulla kritiker. Låt mig därför till syvende og sidst citera Anna Lindh (ett av mina absoluta favoritcitat):
Jag tror inte på ett parti där alla dansar i takt. Jag har med sorg i hjärtat sett hur många i min egen ålder försvunnit bort från politikens centrum, trots att de borde ha funnits där. Det är lätt för ledare eller chefer att premiera ja-sägare och stöta ut kritikerna. Hade socialdemokratiska partiet lyssnat bättre på sina egna kärleksfulla kritiker hade vi kanske haft en starkare ställning idag.

[UNDER STRECKET]

Läs gärna mitt inlägg Män som hatar kvinnor. SAP är ett feministiskt parti. När Juholt gick omkring på Gekås i Ullared för några dagar sedan och hyllade varuhusets kommande satsning - en sportsbar på damavdelningen - så utbrast jag: Så jävla gubbigt! Dock förlåter jag honom för just det uttalandet, eftersom ett tidigare uttalande överväger denna dumhet. Och så är det ofta med Juholt. I ett sammanhang säger han en sak och i ett annat säger han det raka motsatta. Varför? Är det i ledarskapet det brister?

Jag vill dock betona att Socialdemokraternas kris fanns där långt innan Juholt blev partiordförande. Det är så mycket i partiet som vi partimedlemmar måste ta itu med. Så allt snack om att vi måste prata politik och inte ägna oss åt internkritik - varför får man inte göra både och? S befinner sig i kris och de medlemmar som blundar inför det faktumet, de har skygglappar framför sina ögon. Jag tänker inte låta mig tystas. Snarare tvärtom. Partiet behöver sina kärleksfulla kritiker!

10 kommentarer:

Anonym sa...

Det är tyvärr svårt att ägna sig åt internkritik och politik samtidigt. Internkritik väcker starka känslor som ofta överskuggar allt annat. Politik kräver analys och viss kylighet.

M. E. sa...

det här ger onekligen en intressant inblick i hur det kan upplevas att vara (S)-medlem.

politiken verkar onekligen tuff.

samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att du verkar resonera rätt mycket utifrån om en person är "invandrare"/har "invandrarbakgrund" eller ej, är kvinna eller ej, är "homosexuell" eller ej.

personligen är jag väl "homosexuell", "man" och norsk/svensk.

för mig som medborgare är det som intresserar mig av det du skriver särskilt detta med "temporärt medborgarskap". det andra tycker jag inte det finns fog för att knyta ihop med rasism eller homofobi utifrån det du skriver. jag tror de flesta tänker "politik är tufft, men det vet de ju också, rätt vad det är kan man röstas bort och det är kanske inte så mycket att säga på om det ibland blir så, ena dagen "inne", andra dagen "ute". man måste undvika att politiken blir en maffia, en familjverksamhet, den representativa demokratin kräver formalia och kyla (sedan om den representativa demokratin fungerar i dagens samhälle är en annan sak). sedan att det känns tufft för Maryam Yazdanfar förstår jag - hon är nog tyvärr inte den första och inte den sista att känna det så i den representativa demokrati vi har.

men det där med "temporärt medborgarskap" sticker ut. hur förhöll det sig egentligen?

tyvärr vet vi ju än i dag inte hur det var det där med mordet på palme.

vi vet heller inte riktigt hur det gick för sig EGENTLIGEN i samband med novemberkuppen - http://www.youtube.com/watch?v=Z95xH9Svq3k

jag håller med dig att det är fruktansvärt hur (SD) lyckas tränga sig fram i sverige som (DF) i Danmark, med början i skåne, och tyvärr verkar ha lyckats i viss grad att påverka (S) såsom (DF) lyckats påverka danska (S). sedan - är det som med novemberkuppen att juholt inte informerades eller hur är det?

i dagsläget kan det ju verka som "gamla gardet" (sahlin, österberg och östros) ej är nöjda med den politik som fick genomslag i (S) efter Sahlins avgång och håller på och "fixar till det" genom att försöka underminera denna politik på olika sätt. därmed väcks frågan om de kan ha någon som försöker svärta juholt genom att inte informera honom i förhållande till detta initiativ om "temporärt medborgarskap"?

eller också är (S) så genomruttet att det både handlar om "gamla gardet" som inte lyckats svälja att det inte gick precis som de ville i fråga om politik och positioner + att de personer som tillkommit är lika ruttna.

för allmänheten känns hela (S) som en cirkus antar jag. i övrigt är väl osvuret bäst.

personligen har jag gett upp allt hopp om (S). även om jag upprörs in i det oändliga över den osunda, odemokratiska kulturen i partiet som tyvärr även verkar ha kopplingar till media, ja, faktiskt, som tidigare mediastudent upprörs jag över både media och (S).

man vill ju ändå kämpa för det man tror på, även om (S) verkar kört. nyliberalismen och palmes död har effektivt tagit död på (S)' udd.

M. E. sa...

åtminstone finns det en sak som vi VET: "Prime" visar hur Svenskt Näringsliv tack vare nyliberalismen och palmes död lyckats bli en integrerad del av (S), och fick via bland annat tidigare SSU-ordförande ut ett budskap som Sahlin, Österberg och Östros närmade sig efter valet.

i övrigt känns det som man inte vet så mycket. antagligen är det som med palmemordet och novemberkuppen, man kommer aldrig veta PRECIS hur det gick till. men man kommer kunna ha mer eller mindre plausibla aningar... (och kanske kommer någon att kunna tjäna en och annan slant på att skriva bok om det efteråt)

M. E. sa...

sedan när det gäller det budskap Svenskt Näringsliv ville ge (S) känns det ju som juholt anpassat sig rätt mycket till det också efter att han blev vald. inte minst genom valet av ekonomisk talesperson. ur det perspektivet kan jag förstå "gamla gardets" frustration - vad var poängen? (eventuellt, om det nu förhåller sig så: var det för att införa "temporärt - läs diskriminerande - medborgarskap"?)

för allmänheten framstår det oavsett som en cirkus tror jag, och mycket av anledningen är väl just att juholt inte verkar annorlunda sahlin på det stora och hela - med reservation för att han eventuellt är för temporärt medborgarskap (även om han klart och tydligt tagit avstånd från det).

Peter Karlberg sa...

Och jag som alltid har den röda rosen på kavajslaget är alltså homofob?

Jag är en partimedlem, hyfsat kompetent och med kompass vit medelålders man - är jag välkommen?

Ursäkta det lite lätt ironiska anslaget:)

Alexandra Einerstam sa...

Peter Karlberg, din rackartyg. Du vet ju vad jag menar... men jag gillar ditt ironiska tilltag ;)

Alexandra Einerstam sa...

M.E. Ytterligare långa kommentarer från dig. Du vet att jag gillar att du kommentarer, men är det inte dags att du startar en egen blogg, där du kan bemöta mina och andras blogginlägg med replik. Jag hjälper dig gärna att starta en blogg.

M. E. sa...

"M.E. Ytterligare långa kommentarer från dig. Du vet att jag gillar att du kommentarer, men är det inte dags att du startar en egen blogg, där du kan bemöta mina och andras blogginlägg med replik. Jag hjälper dig gärna att starta en blogg."

det blir ofta långt från mig. dock skulle en blogg uppta all min tid. jag har asperger och absorberas lätt av saker. så hoppas man ska kunna ha överseende med mitt "atypiska" kommentarsätt, jag väljer att tro att folk inte stör sig. och även om folk skulle göra det är det väl ett tecken på att det behövs mindre konformism i samhället.

jag tror jag förstår. alltså att det inte är grejen med så långa kommentarer. men passar alla in i mallen? nej, hävdar jag, det är orimligt. inte minst när det gäller bloggar som behandlar politik och berör varje medborgare. då vore det fint om man kunde ha tolerans för även de som inte förmår ingå i kommentarnormen. om de kunde reflektera befolkningssammansättningen så att säga.

du har varit mycket tolerant tycker jag jämfört med andra (S)-bloggare. men nu drar jag mig härifrån. jag är himla känslig i förhållande till när jag upplevs som avvikande och kanske lite störande. så fort det känns som jag måste försöka ha en hjärna som jag inte har blir det bara fel.

men tack för att det gick ända tills nu. du är en sympatisk (S)-bloggare tycker jag. lycka till med det senaste du skriver om vinst i vården.

Alexandra Einerstam sa...

M.E. det behövs definitivt mindre konformism i samhället... dock tror jag att du skulle vinna på att korta dina kommentarer. Då skulle fler svara dig. Det var det jag menade med "lång" kommentar

Thomas L sa...

Du för ett teoretiskt rätt och intressant resonemang som du försöker applicera på ett parti vars ordförande tycker att det är djävulskt uttänkt med en manlig sportbar i ett shoppingmecka.
Det är som att prata datasäkerhet och bandbredd med min dotter när hon surfar på bolibompa.

Men min dotter har ännu inga ambitioner att bli statsminister, nånstans där finns det väl en viss skillnad..