Framtiden är vår

I egenskap av arkeolog ser jag tillbaka på historien och tar lärdom av historien för att förstå vår samtid/framtid. Ett av mina favoritcitat är Those who cannot remember the past are condemned to repeat it (George Santayana). Därför har det varit speciellt kul att få deltaga under framtidsdagarna och fått möjlighet till att tänka framåt.
-
I vår iver att förnya och förändra kan det ibland hända att vi glömmer bort vår "gamla" socialdemokrati. Vår skolpolitik har varit bra, men den kan alltid bli bättre. Ilmar Reepalu sade i talarstolen: Kommer ni ihåg den gamla valaffischen Begåvad men fattig - ge honom lika chans, den börjar bli aktuell på nytt och han har rätt. Skolan handlar inte blott och bart om ordningsregler, betyg och nationella prov (som media gör gällande), den handlar om så mycket mer än det och det vet vi alla (även Jan Björklund & Co.). Kan någonsin Björklund berömma socialdemokraterna för den svenska förskolan (som är skitbra, men kan bli bättre)?
-
När "fackpampar", "betongsossar" och "hbt-sossar" (läs Alexandra) ställer sig upp och sjunger Staten och kapitalet med höjda nävar under festen igår kväll, är det med en viss paradox, när vi sjunger versen Skolans uppgift är som sig bör att skola arbetskraften om kvastarna skall sopa bra får man inte slarva med skaften spärrar och kvoter och testprogram är ett system för att sålla agnarna från vetet och för var o en till hans rätta fålla. Dock är det så att just denna vers är det som skolpolitiken (framför allt den skolpolitik som förts av folkpartiet) har handlat om och återigen upprepar sig historien. Det som var ute för ett tag sedan är nu i högsta grad aktuellt.
-
Dessa två framtidsdagar har bjudit på många samtal och diskussioner kring skolan och det är lätt att glömma bort att vi är i opposition. Hur bra vår skolpolitiska plattform än är, så har vi inte mandat att genomföra vår politik. Vi får hoppas att Jan Björklund tar till sig av vårt arbete.
-
Utan en socialdemokratisk skolpolitik hade jag aldrig kunnat läsa på universitetet, utan en socialdemokratisk skolpolitik kanske jag inte ens hade gått på gymnasiet, utan en socialdemokratisk skolpolitik... nej, tanken är för skrämmande.
-
Se vad borgarna gör, borgarna som säger att de "värnar" skolan. De skär ner på komvux och högskoleplatser, resurserna (som skulle öka enligt vallöfte) till skolan har minskat... Jag skulle inte vilja vara lärare i nuläget.
-
Vårdnadsbidraget är en kvinnofälla och inte bara en kvinnofälla, det är en barnfälla.
-
Skolan AB. En skola som genererar miljoner i aktieägarnas fickor, är det en sådan skola vi vill ha? Nej, tror jag de flesta svarar (och då inkluderar jag även en stor del borgare).
-
Framtidsdagarna har varit en källa till inspiration. Jag är glad att jag fick vara där (i egenskap av bloggare) och ta del av det. För det media återger är inte sanningen, inte såsom jag och andra socialdemokrater upplever det. Det känns som om jag och de borgerliga journalisterna har varit på två olika konferenser (de är nog kvar i Gävle och moderaternas stämma).
-
Under dessa två dagar har socialdemokraterna återigen visat sig vara (inte ett folkparti märkväl utan) ett folkrörelseparti. Vi har varit självkritiska (vilket är jligt svårt med tanke på att vi kritiserar vår egen förda politik men ändock har vi varit det), vi har även tänkt framåt. Den "nya" socialdemokratiska plattformen beträffande skolpolitik är något att vara stolt över. Det är resultatet av ett rådslag, där över 250 000 personer varit delaktiga på ett eller annat sätt.
-
Jag gillar rådslagen. Jag gillar skarpt denna form av politik. Vi kommer inte att lämna det "snabba" rådslaget Skolan, vi kommer att fortsätta att diskutera och utveckla vår skolpolitik, men just nu vill jag sätta tänderna i nästa rådslag - JOBB - enligt analytikerna den fråga vi förlorade valet på.
-
Och ni som läser, framför allt socialdemokratiska politiker, vart tog hbt-perspektivet vägen dessa två dagar?
-
Tack för dessa två inspirerande dagar. Nu skall jag lägga politiken på hyllan i några timmar och umgås med min flickvän.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är inte pga en socialdemokratisk politik som jag gick gymnasiet. Det är trots en socialdemokratisk politik. Jag hade ett helvete i skolan och blev mobbad fram tills att jag fick byta till en skola för problemelever. Dom visste inte var dom skulle sätta mig. När jag sedan var klar så såg jag gymnasiet och en lång utbildning utan mer mål än att jag senare skulle få gå på högskolan eller universitetet. Trots det gick jag där. Sedan började jag på universitetet och insåg att alla vägar leder till arbetslöshet och att de flesta vettiga linjer var fulla och jag kunde trots det inte läsa upp betyget för att jag redan hade betyg. Så jag läste en massa kurser, tröttnade och emigrerade till Storbritannien där Labour (socialdemokraternas motsvarighet) gjort att man måste betala för att gå i skolan. Som tur är så är jag i Skottland, och skottar och EU-studenter behöver inte betala. Dessutom läser jag en utbildning som jag vet leder till jobb inom Business. Det svenska skolan behöver är en omstrukturering så den leder till jobb, och där har jag absolut inget förtroende för socialdemokraterna. Utbildning för utbildningens skull borde inte vara målet. Synd att Sossarna inte verkar förstå varför man utbildar sig. Tyvärr ser jag ingen mening med att sjunga "Staten och kapitalet".
Kanske är det en av orsakerna varför inte sossar har någon aning om vad dom pratar om när dom pratar om kapitalism. Dom tror fortfarande att dom är socialister, som vänsterpartister brukar säga.