Vad är det som bekymrar Sara Wehn?

Jag har råkat se en trailer för filmen Vårt dagliga bröd och kommer nu att ha svårt att äta ägg och kyckling på ett tag. Jag misstänker starkt att om jag såg hela filmen skulle jag bli vegan på "heltid".
-
Dylika filmer och böcker har alltid den effekten på mig. När jag läste Fast food nation, kunde jag inte äta hamburgare på ett bra tag. När det gick över såg jag filmen Super size me. Återigen kunde jag inte äta hamburgare. När jag väl hämtat mig från filmen, så kommer naturligtvis filmatiseringen av Fast food nation.
-
För någon dag sedan såg jag Michael Moores film Sicko, jag rekommenderar den varmt! Jag förundras framför allt över Frankrike (och i viss mån England). Reportaget om Kuba tar jag med en stor nypa salt. Som sagt, det är en Moorefilm, if you know what I mean...


-
Varför har inte vi lyckats med vårt Health Care System? Visst har vi en hyfsad sjukvård, men den kan ju bli lika bra som den i Frankrike och England? Tänk att ha råd att gå till tandläkaren i den utsträckning som det behövs? Tänk om personer över 60 och under 20 fick betala max 150 kronor för den medicin de behöver?
-
En person som jobbar på SKL var helt lyrisk efter att ha bevistat en konferens om primärvård. Citat från vår mejlkonversation:
-
Jag är nu på en intressant konferens som handlar om primärvård. Världens mest framstående forskare inom området presenterar sina resultat och några av dem menar att det är bättre att lägga resurserna i sjukvården på primärvården än att höja kvaliteten på specialistvården. För att jag ska kunna skriva under på det, skulle jag behöva göra en undersökning om det förhåller sig så även i sverige. Men det var oerhört spännande.
-
Internationellt handlar det också om hur man ska bäst fördela sjukvårdpengar i Afrika, att primär sjukvård bättre hjälper landet som helhet, än ett stort akutsjukhus. Bättre med tältmottagningar alltså!
-
Vi borde således sätta in mer resurser i primärvården. En bra primärvård borgar för att färre behöver söka upp akuten för hjärtinfarkter et cetera.
-
Som jag har tolkat Vårdval Stockholm, så är inte primärvården i förorterna något som prioriteras. Vårdval Stockholm tar inte hänsyn till de socioekonomiska faktorerna!
-
Igår strosade jag lite på stan och råkade gå förbi Åhléns där de sålde Lars Winnerbäcks nya skiva Daugava och trots att fönsterkuverten ligger i en trave på bordet (och jag har slarvat bort min säkerhetsdosa), köpte jag den.

Väl hemma, städade jag och diskade till tonerna av Winnerbäck (för ett smakprov: Om du lämnar mig nu). Därefter tände jag ljus, drack en kopp te och tittade på ett avsnitt av Criminal Minds. Att se ett avsnitt av Criminal Minds innan läggdags är inte att rekommendera. Jag drömde om våldtäkter och kycklingar (det sista tror jag har att göra med trailern till Vårt dagliga bröd).
-
Vad viktigt det är att peppa varandra, ge varandra beröm och bekräftelse. Vad glad man blir! Det finns som bekant energitjuvar, men det finns också människor som ger energi - energigivare.
-
På mitt jobb har jag en hel drös människor som ger mig energi och som inspirerar mig. Det är dessa som får mig att trivas på jobbet och inte de trista arbetsuppgifter jag har.
-
Tyvärr finns det även energitjuvar här. De är tack och lov få, men det är också dem man kommer ihåg. Om 20 personer säger till dig att du gör ett jligt bra jobb och så kommer det en människa förbi och säger det motsatta - vad kommer du ihåg i slutet av dagen?
-
Vissa personer har en förmåga att få andra människor att känna sig små, att de inte har något värde. Dessa människor anser sig själva vara bättre än andra och därmed har de rätt att se ner på andra. Vilken vidrig människosyn, denna von Oben-attityd!
-
Idag har jag fått ett mejl från en ledamot, där hon bland annat skriver:
Jag är jätteglad att ha fått "rått om dig" och lärt mig en hel del, du öppnade mina ögon/
Vore kul med lite mat hos mig och att du tog med ett par intresserade personer så kunde vi äta och diskutera.
-

Igår läste jag ut Tala om klass. En mycket bra bok! Vad jag saknar i boken berättelser från människor som kommer från andra delar av världen (inte finskor, för det förekommer en och annan i boken) - filippinskor, kurdiskor, iranskor... Varför kommer de inte till tals? Har inte de lyckats göra någon klassresa/kunskapsresa? Förutom svenskor och finskor får en halvromsk kvinna och en lesbisk kvinna berätta sin historia och de har gjort en något annorlunda klassresa/kunskapsresa än de övriga författarna.
-
HBT-personer är väldigt fokuserade på identitet och talar sällan i klasstermer. Varför är det så? Är det som Katrin Kielos säger att klass och identitet är oförenliga? Jag vill inte tro det. Jag tror att båda går att införliva i en socialdemokratisk ideologi.
-
Hela nummer sju av RFSL:s tidning Kom ut handlar om klass. I ledaren skriver Victor Bernhardtz bland annat:
-
Hur ser möten mellan maktordningar klass och sexualitet ut i Sverige? Var och när sker de?/ Klass är inte en diskussion i den svenska hbt-rörelsen idag. Däremot är klass i allra högsta grad närvarande när vi, både sinsemellan och i samhällsdebatten, beskriver homofober. Man kan säga att vi, som tjatar om hur viktigt det är att dekonstruera normer, kastar en hel del sten i glashus.
-
Kom ut finns på en rad ställen (här i Stockholm bland annat på Torget och Kulturhuset). Ta ett exemplar och läs. Numret väcker många frågor och funderingar. I helgen skall jag försöka fila på ett inlägg om just klass och sexuell identitet.
-
Höst. Jag tycker om denna årstid och jag gillar att dricka äppel- och kanelte, lyssna på melankolisk musik och läsa böcker och se filmer i stil med Tillsammans är man mindre ensam. Filmen har gått upp på bio. Den är inte lika bra som boken, men en av mina favoritskådespelerskor, Audrey Tautou (ni minns säkert filmen Amelie från Montmartre), spelar rollen som Camille Fauque, så se den också om ni har möjlighet.
-
Apropå melankolisk musik så har José Gonzales släppt en ny skiva, In our nation, men den får jag nog vänta med att köpa tills nästa löning. Det är väl fortfarande höst då?


-
Idag ägnar jag mig åt mer olydnad än vanligt. Mina skor brukar ju inte vara enligt uniformsreglementet, men idag bär jag en rödvit lusekofta över skjortan. Kan jag få sparken för att jag stödjer demokratirörelsen i Burma? Jag skall i varje fall gå till Medborgarplatsen efter jobbet och manifestera.
-
Nu skall jag läsa om genuspedagogik och i förlängningen jämställdhet som förskolan Stallbacken har ägnat sig åt.
-
Idag hände förresten något som inte händer ofta, nämligen personalvård. Min närmaste chef låter mig få ledigt en timme, under betald arbetstid. En långpromenad i ett höstvackert Stockholm, det var en riktigt energikick.
-
P.S. (Titeln på inlägget är låt 9 på Winnerbäcks skiva Daugava).