Den som vill förhindra revolution måste säga ja till reformer*

Why is it that people long for political power, and why, when they have achieved it, are they so reluctant to give it up?Václav Havel
Om maktens djävulska frestelser har jag skrivit om ett otal gånger. I inlägget Processen skriver jag:
Partiets kris är djupare än Juholt. Den går ej heller att lösa med en ny partiledare. Inte heller går den att lösa, som många tror, genom att vi "börjar prata politik". 
En förklaring till att S går i otakt med sin samtid är just för många i partitoppen har harvat runt i partiet (och i förlängningen arbetarrörelsen) för länge. Hur skall denna sosseadel forma en politik som attraherar fler väljare, när många av dessa politiker inte har den blekaste aning? De har nämligen aldrig haft ett "riktigt" jobb? 
Det finns förstås personer i partitoppen som innehar denna sjukdomsinsikt, men de vill inte göra något åt den. Jag har lämnat in en motion som är inspirerad av Miljöpartiets princip om långvarigt sittande. Den kanske går hela vägen till kongressen i april 2013, men då skall ombuden ta ställning till den. Samma, gamla vanliga ombud (övervägande delen heltidspolitiker alternativt jobbar fackligt på heltid och som harvat runt i systemet, precis som många andra). Tror ni, som läser detta inlägg, att S kommer att anamma principen om långvarigt sittande?
Motionen antogs av Farsta socialdemokratiska stadsdelsförening och återfinns nu i Stockholms arbetarekommuns motionshäfte och har fått beteckningen E09 (s.26). Till min glädje ser jag att två partikamrater, Anton Färnström och Martin Engman, har lämnat in en liknande motion (E08, s. 24). När jag sedan läser utlåtandet från Stockholms arbetarekommuns styrelse tror jag inte mina ögon. Styrelsen föreslår årsmötet att bifalla motion E09. Nu förhåller det sig så att det är är ombuden på årsmötet som skall bifalla motionen, men att styrelsen vill bifalla den - jag säger bara "kors i taket".

Jag avsluta detta inlägg med ytterligare ett citat från Havels tal:
Politikern blir fånge i sin egen ställning, hos sina förmåner och i sitt ämbete. Det som uppenbarligen bekräftar hans identitet och därigenom hans existens håller i själva verket på att omärkligt ta hans liv ifrån honom.
Tidigare inlägg: Läpparnas bekännelse
Lästips: Gunilla Källenius blogginlägg Tystnadens arrogans
* Sagt av Egon Bahr

4 kommentarer:

Anders Nilsson sa...

Det är bara konstnären som kanformulera den dialektik som formar världen. De båda Havelcitaten borde präntas på insidan av ögonlocken hos varje förtroendevald. Och läsas högt för var och en som passerat nålsögat och får sin försörjning från att representera.

Anders Widen sa...

Detta är en djup demokratifråga.
Ett tillägg, hur kan vi få rotation på de i toppen samtidigt som vi kan ta tillvara erfarenhet?
En motfråga till mig själv - är deras erfarenhet efterstävansvärd?

På ett plan sker vissa politiska skeenden över väldigt lång tid. Politiker bygger där upp en otrolig Bias, en kunskap som är svår att ersätta.

På ett annat plan skall demokratin representeras av just lekmän. Inte politiska förståsigpåare som i decennier har uppövat sin förmåga i rävspel...

Nå. När vi körde vår motion om moratorium fick vi till sist stöd av 7 arbetarekommuner.

Din motion, som redan fått viss spridning i sthlm, borde kanske även den göra en sådan rundvandring så att fler AK antar den.

här länk till vår moratoriummotion. https://sites.google.com/site/anderswidenskriver/start/anders-blogg/motionomettmoratoriumfoerintegritetskraenkandepolitikgoeromgoerraett

Alexandra Einerstam sa...

A.N: Någon borde ge ut Havels samlade tal och texter. Gärna i svensk översättning.

A.W: genom rotation. I MP är man välkommen tillbaka, efter att ha tjänstgjort i verkligheten. Denna princip bör S anamma. Är långsittarnas eftersträvansvärd? Svårt att svara på, men om de besitter erfarenhet som är svår att få om man inte karriärpolitiker eller tar lång tid att få - då kanske ett mentorsskap inom S bör inrättas? Erfaren förtroendevald får bli fadder till rookie. Jag har dock svårt att hitta exempel på bias/kunskap som är svår att ersätta.

Anders Widen sa...

Jag kommer tyvärr inte på något konkret exempel i politiken men har upplevt bias/kunskapsglapp i andra sammanhang. Ett exempel. Jag var ny i fallskärmsklubben, en kille går i backen med trasslad skärm, han dör.

Jag utgjorde en rätt slät figur, de gamla rävarna fick med automatik ta hand om det där, trots all min militära utbildning i krishantering, även civilförsvarsutbildningar i katastrofhjälp.

Något decennium senare är jag ordförande i klubben, tillika instruktör. En liknande olycka inträffar. Vid tillfället hade jag inte det skarpa ansvaret, men ombads att gå in och ta det. Den spontana bedömningen på plats gav vid handen att det helt enkelt vore bäst.

Jag reflekterade inte ens över saken, jag bara tog det totala ansvaret på plats.

Den här sortens erfarenhet/bias/kunskap är oerhört svår att sätta fingret på, att kvantifiera.
Det handlar om kunskap, men också ett förtroende som går bortom förnuftet på något vis.

_____
Vi måste få till förnyelse inom politiken, särskilt som Havel har rätt.

Men jag hoppas bara att vi kan vara smarta nog att inte kasta ut den erfarenhet som så tålmodigt byggs över tid.

Läste en antropolog beskriva chefstillsättningen i en stam på Nya Guinea. Stammen behövde ledning för att genomföra stora gemensamma projekt, man såg sig omkring och pekade ut den smartaste och ödmjukaste. Han fick bli chef/ledare. MEN han fick inte förändra sitt liv. Han skulle fortsätta att tvätta sina egna kläder, sköta sitt eget hushåll. Han fick bara merarbetet som ledare som lön. Inget annat....