Socialdemokraterna ger Sverigedemokraterna vetorätt


Kanske var det gårdagens reaktioner (uteslutande från borgerliga twittrare och bloggare) om att Socialdemokraterna, med Magdalena Andersson och Stefan Löfven i spetsen, "välkomnade" Sverigedemokraterna att rösta på förslaget om utbildningskontrakt som föranledde dagens mest absurda händelse: S backade från sitt eget förslag om ett självständigt Västsahara eftersom SD tänkte stödja förslaget.

Jag har inte följt dagens twitterdiskussioner, men misstänker starkt att S-ledamöter nu försvarar detta ställningstagande med näbbar och klor på bekostnad av Västsaharas folk.  Jag trodde vidare att S hade lärt sig sin läxa, men icke.

Jag blir så (ursäkta språket) jävla trött när någon politiker, oavsett partipolitisk färg, drar fram SD-kortet. Det enda parti som gynnas av denna politiska pajkastning är just SD. Varken Socialdemokraterna eller Moderaterna vill samarbeta med SD. That's a fact. Ja, jag är medveten om att även jag, vid något tillfälle, dragit fram SD-kortet, men nu tänker jag inte leka den leken mer. Om SD röstar med oppositionen eller regeringspartierna i riksdagen så får väl partiet göra det. Att S nu backar ger de facto SD vetorätt i riksdagen. Att vi har ett kongressbeslut i frågan om Västsahara verkar vara av underordnad betydelse.

Vem som helst, med minst två hjärnceller, förstår väl att S inte samarbetar med SD?! Nu tänker jag för första (och förmodligen sista) gången citera ett pressmeddelande från SD:s utrikepolitiska talesperson:
Nu får vi en absurd situation i riksdagen där Socialdemokraterna kommer rösta emot sitt eget förslag – endast därför att vi tyckte likadant. Tror S verkligen att väljarna tycker det är viktigare att peka finger åt SD än att genomdriva sin egen politik?
Tidigare inlägg:  Fokus Västsahara - Riv världens längsta mur på Emmaus![MANIFESTATION] Befria Afrikas sista koloni - erkänn Västsahara nu![DEBATTARTIKEL] Regeringen måste agera för mänskliga rättigheter och ett fritt Västsahara!Wallenbergare med Wallenberg

[UPPDATERAT]
Läs gärna Johan Westerholms inlägg "Jag var på lunch".

Inga kommentarer: